Äntligen...

... blev det tyst

Linn sover

- Äntligen!

Stundtals har jag den här eftermiddagen önskat att jag vore döv eller iallafall att jag hade naturlig fallenhet för selektiv hörsel

Linn har pratat oavbrutet om allt och ingenting

- Mamma det finns hästar som äter blod... jag tror dom kallas fullblodshästar elller nå´t sånt eller så heter dom araber?

Prinsessan äter iallafall inte blod, hon är ingen arab hon är en British spotted pony....

- Mamma hundar kan inte prata... bara i filmer.... men då är det en männsika som pratar åt hunden, hunden har sagt vad männsikan ska säga... eller så har dom opererat in människotal i hundarna...

- När vi är i Ullared ska jag köpa tre leksaker

- Nej, en sak har vi lovat dig

- Men om jag tar medicin varje dag får jag köpa leksaker

- Ja, en leksak

- En stor leksak... eller tre små... Tre små leksaker blir en stor om man lägger dom brevid varandra

Osv. Osv. Osv

- Nonstop hela eftermiddagen lång

Framåt kvällningen började jag bli trött men då ville Linn leka "Det okända"

Jag skulle vara som vanligt  dva mig själv och hon skulle vara ett medium som kom hem och spelade in ett TVprogram hos oss

Vi gick runt i huset,

Linn bärandes på block o penna, ivrigt antecknande medans hon ställde frågor

- Har du känt en närvaro?
- Har ni sett något mystiskt
- Hur har dina barn reagerat?
- Vågade din dotter Anna sova ensam eller var hon rädd?
- Har ni hört folk gå i trappan?
-Nu behöver jag gå runt en stund och känna in stämmningen i huset.... det är svårt att få kontakt.... något stör..... känner ni till någon äldre man som bott här?

Slutligen presenterad Linn en bild av våran besökare...

... enligt Linn hemsöks vi av en äldre man som bodde här på 1600talet,

han är snäll och vill bara att vi ska känna oss trygga

Det känns ju skönt att han bara vill oss väl för personligen tycker jag att mannen ser lite skräckinjagande ut