... dumTV
De senaste veckorna har jag tillbringat en hel del tid i soffan och det enda jag orkat göra har varit att zappa mig runt bland alla kanaler och mestadels har jag fastnat framför intelligensbefriade program som "Real housewife of Beverly Hills", "En man och hans fruar", "Toodlers & tiaras", "Gravid i höga klackar" osv osv osv
Dvs alldeles lagom underhållning för en febertrött hjärna och slutkörd kropp
Mitt i all sin menlöshet så väcker ändå dessa program en hel del funderingar om människor och deras relationer till närstående och världen i stort
"Real house..." är ett strålande exempel på att lycka inte går att köpas för pengar
Ett gäng medelålders damer med till synes hur mycke pengar som helst som verkar ägna större delen av sin tid till att shoppa, luncha tillsammans och ha div. fester men framför allt med att prata skit bakom ryggen på sina vänner och tjafsa om allt och ingenting
"Toodlers..." ja vad säger man om skönhetstävlingar för barn ?
Sorgligt är det första ordet jag spontant kommer att tänka på
Småbarn spökas ut med smink, div frisyrer , löständer och fan och hans moster och bakom dessa barn finns i nio fall av tio en mamma som själv befinner sig så lång ifrån att uppfylla kriterierna för att delta i en skönhetstävling som det bara går och det blir så uppenbart att det lilla barnet på något sätt ska uppfylla de drömmar mamman själv aldrig lyckades uppnå på egen hand
I ett av avsnitten jag såg spökades en 3-4åring ut till en Marilyn Monroe kopia och övades på att röra sig "sexigt", att vända baken till publiken och smiska sig på stjärten ivrigt påhejad av sina föräldrar och pappan utbrast lyckligt
- Hennes oskuldsfullhet gör att man blir alldelers lycklig....
*Spypåse nästa*
Vilken normalt funtad förälder vill göra sin 3-4 åring till ett sexobjekt ?
Vi svenskar har ju en förmåga att vilja apa efter allt som kommer från USA men jag hoppas att dessa skönhetstävlingar aldrig hittar hit men tyvärr är väl risken rätt överhängande
Nåväl, energin och orken börjar så sakteliga hitta tillbaka till min kropp igen och det börjar bli dags att återlämna både soffhörnet och fjärrkontrollen till min käre make
Den stackarn har varit förvisad från "sin" soffhörna under min konvalecent och dessutom har han varit så snäll att han gett mig makten över fjärrkontrollen varav det sistnämda nog varit det allra jobbigaste, jag tror att han saknar zappandet mellan kanalerna i reklampauserna och framför allt tror jag att han ser fram emot att inte behöva uthärda "Farmen", "Sofias änglar" och dyl. program som jag plågat honom med under de senaste veckorna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar