Skrattar bäst...

... som skrattar sist

 

 

Jag vet att det fanns en och annan som drog på smilbanden och tyckte att jag var lite lustig som satt med nyfödda Linn i famnen och läste/tittade i böcker

 

 

"Läsa" för en tre månaders baby liksom eller varför ens sitta med en bok i knät och bladdra med en liten knodd runt halvåret och prata om bilderna var säkert tankar som både en och annan  med ett leende lät fara genom sin skalle när dom hörde att vi "läste" för Linn långt tidigare än hon själv hade börjat visa intresse för böckernas underbara värld

Men vem bryr sig om vad omvärlden tycker ?

Vi fortsatte att titta i böcker, läsa och göra böcker/läsning till en alldeles naturlig del av vardagen

Personalen på förskolan berättade ofta hur dom satt och läste för alla barn, när boken var slut reste sig hälften av barnen och gick iväg

Efter andra boken reste sig resten av barnen och började leka med något annat, ja alla barn utom Linn som mer än gärna  hämtade både en tredje och en fjärde bok och ville höra mer

 

 

 

Häromdagen var jag på utvecklingssamtal med Linn, ett mycket trevligt sådant

Linn har med råge uppnått de mål som förväntas och Linns lärare berömde hennes läsning och framhöll att Linn har en läsförståelse som är ovanlig för hennes ålder
Om det beror på den tidiga introduceringen i böckernas värld eller inte vet jag ju inte men jag tror knappast att det har motarbetat Linns läslust direkt

Numera är högläsningen en del av nattningsritualen och dagtid läser Linn mest på egen hand, hon slukar allt - serietidningar, kapitelböcker, faktaböcker ja kort sagt allt och allra helst ska det vara hästar inblandade i någon form

Det enda hon inte gillar att läsa är den evinnerligt tråkiga läsläxan men där kommer ju Linns läsförståelse in som en liten räddande ängel

För Linns del räcker det att läsa texten en gång för att sen kunna svara på frågorna som ställs och som tur är så är Linns lärare inne på samma spår som Paul och jag 

- Det viktiga är inte vad man läser utan att man läser