Jag...

… ska bara

Egentligen borde jag sätta igång med att plugga inför provet,

göra sista uppgiften och sen börja mata in lite kunskap i hjärnan men jag ska bara...

… rensa hjärnan lite först

Det är så många tankar och minnen som snurrar runt för tillfället och även om jag försöker hålla fokus och tänka klart så blir det lite jobbigt ändå

Det sägs att tiden läker alla sår men även om såren läks lämnar dom ärr och spår efter sig

På FB dyker det upp minnen som påminner mig om allt som har hänt

Minnen som påminner om att jag där och då blev så totalt lurad

Minnen som påminner mig om att jag efter en oerhört tuff tid äntligen såg ljuset i tunneln,

äntligen kände att allt hade vänt och att bitarna började falla på plats igen men vad jag då inte visste var att jag blev så totalt grundlurad som man bara kan bli när man bortser från en gnagande magkänsla och faktiskt litar blint på en människas ord

Jag trodde att det fortfarande var vi, att vi var på väg åt samma håll men nu vet jag ju att du redan då hade lämnat mig,

lämnat det som var vi och för länge sen börjat vandra bort från mig men att du varit för bekväm och för feg för att våga tala om det för mig

Det dyker upp minnen som trasslar till det för mig och får mig att vackla trots att det inte finns någon anledning till det

Minnen som påminner mig om min naivitet och sårbarhet

Det är minnen som gnager, minnen som gör så ont eftersom det som hände då förändrade så mycket för mig, för oss

Man säger att tiden läker alla sår och visst är det så

Man säger även att det som inte dödar dig härdar dig,

inget ont som inte har något gott med sig

Och även om det som hände dödade något inom mig, även om det som hände skadade så mycket inom mig och förändrade min syn på både mig själv och omvärlden och för alltid har slagit in ett ärr  inom mig och som lämnar känslan av att inte duga, att inte räcka till så är det på något konstigt sätt att ur allt det här onda har det vuxit fram något nytt, något som känns annorlunda, 

något som blev till det bättre

Jag måste bara vänja mig vid att det kommer att komma dagar då såren rivs upp,

dagar då jag träffas av en iskall dusch och helst av allt bara vill sätta mig i ett hörn och gråta

Jag måste bara vänja mig vid att jag har förändrats,

att jag inte längre har den naiva tron på kärleken längre

Jag måste bara vänja mig vid att det fortfarande gör ont och kanske måste jag även både vänja mig vid och acceptera att jag aldrig någonsin kommer att få svar på de frågor jag har...