Ett...

... avslut

 

 

I går var det dags för ännu ett besök på Lekterapin, det sista

Som vanligt var vi där i god tid så vi hann med både frukost i cafeterian och sen lite pyssel innan det var dags att träffa Kristna

Linn och Kristina inledde träffen med att koppla ett dropp och efter att Linn lekt en stund med droppet var det dags att gå iväg och göra ett besök på Q80

Egentligen råder det besöksförbud på avd just nu pga av RS och vinterkräksjukan men dom gjorde ett litet undantag för Linns del så att hon skulle få möjligheten att komma och se avd

 

 

Vi kikade runt lite på avdelningen och pratade lite med en av sköterskorna som kände igen Linn men tyvärr kände vi inte igen henne men det kanske inte är så konstigt med tanke på att vi träffade en hel del olika sköterskor och usk:or under tiden på sjukhuset

Det fanns dock en sjuksköterska vi både mindes med värme och glädje  - Linda

Linda var den som kom och hämtade Linn på BIVA och var "vår" sköterska under de tre första dagarna på Q80, hon var den som körde upp Linn till röntgen och hon var helt underbar med sin härliga humor och sitt smiottande skratt så när vi var färdiga med vårat besök bad vi Malin att hälsa till Linda från Linn

 

- Linda jobbar idag, jag kan hämta henne...

 

Linda dök upp efter en stund och utbrast

 

- Men så kul att se dig... Nu står du ju upp alldeles själv... Jag skulle vilja krama dig men du vet ju hur det är med alla baciller Linn så vi får kramas på avstånd...

 

Kramas på avstånd var vad dom gjorde, dvs i början men efter bara en liten liten stund kunde vare sig Linn eller Linda hålla emot längre och vårt besök på Q80 avslutades med ett stort kram & fnitterkalas och när vi skulle säga hej då tittade Linda först på mig och sen på Linn och sa

 

- Nu måste ni lova att gå direkt till doktorn nästa gång någon av er får ont i lungorna, det är nog med ambulanser och sjukhusvård nu...

 

Förstår inte alls vad hon menar *fniss*

 

 

På vägen tillbaka till Lekterapin konstaterade jag och Kristina att vården behöver fler sköterskor som Linda, personer med stora hjärtan som har nära till skratt och som sprider värme omkring sig

Tillbaka på Lekterapin gjorde Kristina och Linn iordning ännu en "sjukhuspåse" med div material som Linn fick ta med sig hem så att hon kan leka sjukhus med sina gosedjur och sen var det dags för oss att avsluta och säga Hej då

Kristina på Lekterapin har varit alldeles fantastisk och hjälpt Linn att bearbeta alla minnen och upplevelser på ett otroligt bra och fint sätt utan henne hade nog Linn haft det lugn inom sig som hon har idag

Kristina har via samtal och lek  avdramatiserat det mesta runt blodprov, sprutor, undersökningar, stick i fingret osv och numera tycker Linn att det där med undersökningar osv är rätt spännande och inte längre skrämmande

Kristina har verkligen sett Linn och hennes behov och tagit det helt i Linns takt

 

Under den här resan har vi verkligen haft turen att möta på underbar vårdpersonal som varit rätt person på rätt plats

Vi har mött människor som har brunnit för sitt yrke och inte bara sett patienten utan även personen och därmed kunnat ge ett bemötande och en omtanke som varit något utöver det vanliga vilket borde vara självklart men tyvärr är det inte alltid så

Tack vare Kristina kan Linn nu se tillbaka på hela den här upplevelsen med ett lugn och en trygghet som är en bra grund inför framtiden





 

 





Att våga ...

... och växa

 

 

I fredags var det dags för första besöket hos Kristina på Lekterapin

Vi var lite tidigt ute så vi hann med en liten frukost i cafeterian innan och medans vi drack vår varma choklad och mumsade på varsin ost & skinkbaguette pratade vi lite om vad som skulle hända och jag förklarade för Linn hur viktigt det var att hon själv pratade med Kristina för att det här besöket skulle bli så bra som möjligt för Linns del

I vanliga fall är Linn en pladderkvarn utan dess like men när det kommer till att prata med människor hon inte känner så tar det stopp, då blir det lite jobbigt och i såna lägen är det alltid bekvämare om det är någon annan sköter den biten åt henne 

Men Linn förstod att den här gången var det viktigt att hon själv pratade och lovade att försöka för att det skulle bli så bra som möjligt

 

 

Och Linn gjorde verkligen sitt bästa, jag höll mig lite i bakgrunden hela tiden och även om orden inte forsade fram ur Linn så var hon helt klart med på noterna och jag behövde inte rycka in en enda gång utan bara sitta med och lyssna och stundtals blev alldeles varm inombords när jag hörde henne prata med Kristina

Men handen på hjärtat, det var definitivt inte mitt lilla peptalk innan som gjorde att Linn slappnade av utan snarare Kristinas sätt att vara och närma sig Linn

Wow, jag blev verkligen imponerad av hennes arbete under den timmen vi var där och jag kunde se på Linn hur hon slappnade av allt mer och mer och liksom fick en helt annan glans i ögonen

 

 

Linn fick ge Emlasalva och sen sätta en PVK på både dockan Vilma och lejonet Lennie för att sen kunna ge både medicin och koppla dropp

Det blev även en liten hemläxa - tre Emlaplåster att använda på sig, mamma och pappa för att vi sen ska kunna nypa varandra och känna att bedövningen gör att det inte känns och förutom en påse med "sjukvårdsmaterial" fick Linn även boken "Varför luktar fisar" med sig hem

Kort sagt ett otroligt bra besök och efteråt var Linn väldigt nöjd och belåten, dels med att hon hade vågat prata och tala om vad hon tänkte och kände och dels över att hon hade fått använda riktiga saker dvs fått sätta en PVK med en nål

- häftigt värre

När vi lämnade Lekterapin studsade Linn fram och om det inte vore för att jag visste att det var en omöjlighet så skulle jag kunna svära på att hon hade växt ett par cm under den där timmen

 

 

 

Större delen av kvällen ägnade Linn åt att "leka doktor" och gosdjuren blev väl ompysslade med både dropp, plåster och medicin i mängd

Än en gång är jag helt förundrad över hur otroligt bra vård vi har i Sverige men kanske framför allt över vilken otroligt kämpe Linn är

Linn må vara tyst, blyg och en tjej som inte tar alltför mycket plats när hon är bland andra men jädrar anamma vilken fighter hon är när hon sätter den sidan till, då är hon banne mig starkare än ett helt rugbylag tillsammans