... vanlig dag på jobbet
Jag hade en sån där bra dag på jobbet idag dvs fullt upp men ändå såpass gott om tid att jag inte behövde känna stressen att snabbt komma vidare till nästa brukare utan att det faktiskt fanns tid att stanna upp och prata en lite längre stund, tid att kunna ge det där lilla extra som kostar så lite men betyder så oerhört mycke
- inte bara för brukaren utan även för mig
Både igår och idag har jag haft ett par riktigt givande samtal om bla syskonrelationer och allt vad det innebära av glädje och sorg
Hur olika man kan vara som syskon trots att man har samma föräldrar och växer upp tätt tillsammans med i stort sett samma förutsättningar
Jag har diskuterat bakning och matlagning, den "moderna mannen" som utan att blinka klarar av att både vara med sina barn och dessutom laga både lunch och middag
Att den generation män som var barnvakt åt sina barn och på sin höjd klarade av att servera en middag som frun i förväg hade tillagat och bara var att värma numera är på väg att döut
Jag har även hunnit med en oerhört intressant och givande diskussion om vikten av att ge varandra utrymme i en relation
Att våga och orka men framför allt att kunna älska sin partners mindre klädsamma sidor, att välja att se möjligheterna i varandras olikheter istället för att se dessa som hinder
Det samtalet var varmt och genomsyrades av kärlek och blev en kontrast till ett annat samtal som jag hade med en annan brukare idag,
Dagens samtal handlade om sorgen, smärtan och tomheten som uppstår när ett mångårigt äktenskap helt plötsligt tar slut
När kärleken inte längre finns kvar och man tvingas att gå vidare alldeles ensam,
När vardagen plötsligt blir tom och tyst
När allt det där man tog så för givet en dag bara är borta utan att man riktigt förstod hur det gick till
- Det är så ensamt att gå och lägga sig numera, det handlar inte om att jag saknar det där du vet att man gör med den man älskar.... det handlar om ensamheten, att man saknar kamratskapen, att ha någon att dela allt med....
Just det samtalet blev nog väldigt mycke djupare och personligare än vad vi båda hade tänkt oss när vi började prata och det är just det som jag tycker är så facinerande med mitt jobb
- alla dessa möten, alla dessa samtal ger så otroligt mycke och blir små guldkorn som förgyller dagen och påminner mig om varför jag tycker så mycke om mitt jobb som jag gör
När jag skulle lämna just den här brukaren sa han
- Du... jag har nog aldrig sagt det till dig tidigare... jag tycker om när du kommer hit, du är alltid så omtänksam och bryr dig verkligen om mig... Tack för att du gör mig glad...
Som sagt, små guldkorn i vardagen
- vissa dagar har jag världens bästa jobb!
