Ibland är det svårt...

... att beskriva kärlek med ord

I september är det fyra år sedan Linn började på förskolan

I november samma år kom Renee tillbaka till jobbet efter ett "friår"

Kärleken mellan Linn & Renee var omedelbar

det var som för Kungen & Silvia

- det sa bara klick

Sen dess har kärleken dom två emellan bara växt och växt

Linn & Renees relation är svår att beskriva i ord men det räcker att se dom två tillsammans för att förstå att det finns något speciellt dom två emellan,

något som i all enkelhet kallas kärlek

Ganska snart frågade Linn Renee om hon inte kunde vara hennes "BonusFarmor"

Renee som redan då hade tre barnbarn ( numera fyra ) hade givetvis plats för ett bonus barnbarn i form av Linn i sitt varma hjärta och där har Linn stannat kvar

Linn hade turen att få vara på samma avdelning som sin absoluta favoritfröken under hela sin förskoletid

Dom två har gått igenom mycke tillsammans på förskolan och Renee har hela tiden funnits där som en varm trygghet för Linn och lotsat Linn genom både lek, allvar, glädje, sorg

- ja allt man stöter på under sina timmar på förskolan

Även om de andra "fröknarna" varit toppen så har Renee haft sin alldeles självklara och ohotade plats som Linns favorit nr 1

Nu är förskoletiden över för Linns del men Renee finns givetvis fortfarande kvar i vårat och framför allt Linns liv som en alldeles självklart del

I morse när jag väckte Linn och berättade att vi skulle åka till Åland tillsammans med Renee slog Linn genast upp ögonen och det allra första hon sa var

- Mamma, vilken tur att Renee är min Bonus Farmor så jag kan träffa henne även fast jag slutat på förskolan

Ja, tänk vilken tur vi har för inte nog med att Renee är världens goaste "Bonus Farmor" till Linn hon är även en alldeles underbar vän till mig

Nu vet jag varför tjejer...

... är smartare än killar

Det fick jag lära mig av Linn idag när vi var ute i skogen med Prinsessan

Dessutom fick jag veta att jag ska tänka positivt och fokusera på målet

Jag tror iallafall att det var det Linn menade när hon uppmanade mig att tänka positivt

- Mamma du får ju snygga muskler och sen blir det fika när vi kommer till stallet !

Snyggare muskler och fika var dock det sista jag tänkte på när ägnade oss åt klättring uppför backarna och travandes ta oss över terränghindrena längs banan

Men vad gör man inte för sina barn ?

Prinsessan hade en av sina riktigt bra dagar och bjöd på friskt på över hindrena och Linn tjöt av lycka

- Mamma såg du ? Hon gjorde ett riktigt hoppsprång !!!

Efter ridningen tog vi med oss Sessan ut på lite picknick

Sessan mumsade glatt i sig morötter o äpple medans vi mumsade ost&skinksmörgås och bara hade det hur mysigt som helst i gröngräset

Ja just det,

ni kanske undrar varför vi tjejer är smartare än killarna ?

Mycke enkelt, enligt Linn beror det på att vi äter mera fisk

Hur hon kommit fram till den slutsatsen förteller inte historien









Hittade...

... ett gammalt foto på Linn

Och insåg att det där med ett behov av en stylist och förkärleken till vatten nog funnits med i Linns liv länge, länge

Redan som 2åring gillade hon att smycka ut sig och sätta fötterna i vattnet och fanns det inte vattenpölar att tillgå så funkade tydligen Mollys vattenskål lika bra

I går utbrast Linn överlyckligt

- Kolla Mamma vattenpölen är tillbaka !!!

Mycke riktigt gårdagens regnande bidrog till att Linns älskade vattenpöl äntligen kommit tillbaka efter lång frånvaro

Raskt letade Linn fram lämplig klädsel och gav sig ut

Regnjacka, fuskpolo, vita thigts & gummistövlar

Vad mer behöver man liksom ?

Det blev full rulle ner till vattenpölen där Linn plaskade på ett bra tag innan hon återvände in igen och konstaterade

- Mamma jag är lite blöt... jag måste nog byta kläder innan vi åker till Stockholm

Payback...

... time

Vilket inte är så farligt som det låtet

När lillsyrran min var "liten"  sådär en 5, 6   ja kanske t.o.m 7 , 8 år  så lekte hon och hennes kompis Karin en hel del häst

Dom lekte dels med leksakshästar men även deras cyklar fick inta rollen som häst och alltsom oftast hände det att jag agerade häst åt dom och bar runt dom på min rygg

Numera är det Linn som vill "leka häst" och det är väl i stort sett vad hon gör hela dagarna

Hon leker med sina små leksakshästar, spelar hästdataspel, förvandlar sig själv till häst

Ja det enda som skiljer syrrans hästlekar från Linns är att Linn tack vare syrran min har tillgång till både Prinsessan och även Sillen

Syrran är så smart att hon när Linn vill leka häst sparar på sin egen rygg och låter istället Sillen transportera Linn

Inte nog med att syrran roar Linn hon får dessutom själv motion under tiden

Igår hade vi Syrran, hennes familj & Sillen på besök här i trädgården

Syrran, Sillen & Linn roade sig glatt med att trava, galoppera och hoppa över hinder

 precis som syrran och jag roades oss för sådär en 31 - 32 år sedan

Den stora skillnaden nu var att jag låg raklång på gräsmattan och föreviga det hela med kameran och att syrran fick slita som ett djur i värmen

- glädjen, kärleken och lyckan över att ha roligt tillsammans var dock densamma som "förr"

 

Vilken sida...

... ska man vakna på ?

Gårdagens ridning och besök i stallet tillsammans med Linn var o stort sett en enda lång katastrof och en rejäl försmak om vilka tonårsgräl mellan mor - dotter som komma skall

I går var precis allt fel på både Prinsessan och mig

Prinsessan trilskades och förstod inte alls vad Linn ville

- kanske för att hon har lite svårt för det talade språket och föredrar när Linn "talar" med tyglarna, skänklarna och sitt kroppsspråk istället för att lyssna till Linns

- Hon fattar ingenting... Men dumma Sessan..... Hon gör inte som jag säger....

I dag använde sig Linn av det språket Prinsessan föredrar och helt plötsligt så funkade allt så mycke bättre

Det travades så det stod härliga till och visst försökte Prinsessan med sina små trick men istället för att bryta ihop och ge upp valde Linn att visa vem av dom som bestämmer

Mot slutet av ridturen blev Linn t.o.m så kaxig att hon vågade trava över ett par omkullfallna små trädgrenar som låg över stigen och vid den sista tog Prinsessan sats och hoppade över till Linns stora förtjusning

Så när vi lämnade stallet idag var det med en strålande glad Linn

Det fanns egentligen bara ett litet svart moln på himlen

- det faktum att Prinsessan fått en rosa liten vattenflaska

*orättvist*

I den lilla flaskan hade jag avsvalnat the att tvätta Prinsessans rinniga ögon med och stackars Linn tyckte att det var grymt orättvist eftersom hon minsann har knappt några rosa saker alls,

iallafall ingen rosa vattenflaska

Att hon har en rosa Hello Kitty vattenflaska räknades liksom inte eftersom det var just en Hello Kitty flaska

Eftersom vattenflaskan var billig och vi ändå skulle till ICA och handla så lovade jag henne en vattenflaska och livet var åter frid och fröjd

I bilen till ICA säger Linn plötsligt

- I går hade jag vaknat på fel sida det var därför det var så dumt att rida,

idag vaknade jag på rätt sida...

Sen blev det tyst en stund innan hon sa

- Mamma... vilklen sida är rätt sida att vakna på ?

Ska man vakna på höger eller vänster sida ?

Bra fråga,

dessvärre har jag inget bra svar på den frågan

Höger eller vänster kanske inte spelar någon roll bara det blir rätt...







Liten men tuff...

... ja det har Linn alltid varit

Liten men tuff var väl egentligen en förutsättning för att det överhuvudtaget skulle bli en liten Linn från allra första början

Och just det där med litenheten är ju något som alltid förföljt henne och som förmodligen alltid kommer att vara en del av hennes liv

När det var dags för trehjuling var Linns ben för korta för att nå ner till pedalerna,

likadant var det när hennes kompisar började gå över till tvåhjulingar även då hade Linns ben en liten bit kvar ner till tramporna

Linn har älskat att klättra och klänga ända sen hon var riktigt liten men även där har längden satt stopp mer än en gång

Även i stallet ställer Linns storlek till det,

det är inte alldeles enkelt att sadla, tränsa eller sätta på grimman på en  häst när man nätt och jämt når upp

När storleken sätter sina begränsningar spelar det liksom ingen roll att man besitter den teoretiska kunskapen

För två veckor sen var vi till Lek & Buslandet i Infra City då gjorde Linn idoga försöka att klättra högst upp på Vulkanens klättervägg men det tog stop den allra sista biten

Lite frustrerande kunde hon se hur hennes vän Isa svingade sig hela vägen upp

Idag var vi dit igen, till en början sneglade Linn bara på Vulkanen men alldeles innan vi skulle gå hem tog hon av sig strumporna och med stor bestämdhet satte hon igång med att klättra uppför och idag fanns det liksom inget "det går inte" på kartan och banne mig

- hon tog sig hela vägen upp utan några problem och leendet som spred sig över hela hennes ansikte när hon väl stod däruppe var ett leende som värmde mitt hjärtat

Prövningar ställer en alltid inför val

Man kan välja att ge upp eller så kan man samla kraft och kasta sig över uppgiften

Än en gång valde Linn att anta utmaningen,

hon gav sig fasiken på att det skulle gå och det gjorde det

Vårt troll är liten men tuff

Envisheten o hennes jädraranamma när det gäller kommer förmodligen att bli hennes bästa kompis genom livet

Hundpromenaden...

... from hell

Ja ungefär så kändes hundpromenaden i fm´s

Både Kiara & Apollo verkade ha fått en rejäl dos "Jag tänker dra i kopplet allt jag kan och gå precis framför fötterna på dig hela tiden" i frukosten

Att hålla koll på två stora hundar som hela tiden gjorde allt för att trassla in sig i varandra krävde en viss koncentration

Som om det inte vore nog med två koppel att hålla koll på så utökades innehållet i mina händer med fem bajspåsar med en väldig suspekt doft

När vi väl kom fram till skogen och jag kunde släppa hundarna så var mitt humör inte direkt på topp men jag såg fram emot att få en mysig avkopplande stund utan att få axlarna ryckta ur led eller att behöva snubbla över två hundar hela tiden

Ja, det var ju vad jag trodde

Jag hade missat den lilla detaljen att även Linn var med på promenaden

Så fort hundarna släpptes lösa så bytte Linn skepnad till en häst

- Mamma.... Nu är jag Kim

Vips hade jag helt plötsligt en häst som travade runt mig i volter

Inte nog med att hästen var rätt närgången

- den kunde även prata

Ja den pratade helt oavbrutet

- Mamma nu är jag en frieserhäst... nej jag är en shettis... tror jag.... jag kanske är en shire... Vad tycker du att jag ska vara ?

- Mamma har du några barn ? Några barn som vill rida på mig ? Vad heter dom ? Kan dom rida ? Är dom rädda för hästar ? Mamma..... Har du nå´t mer barn ? Vad heter det barnet ?

- Urban Turban

- Nej mamma det kan man inte heta

- Jo mitt barn heter Urban Turban

- Du är dum mamma.... Har du nå´t mer barn som inte heter Urban Turban....

Jag ska bespara er från resten av konversationen men jag kan ju upplysa er om att den var som en evighetsmaskin, den bara malde på och någonstans inne i mitt huvud producerades den ena dräpande kommentaren efter den andra och stundtals fick jag bita mig i tungan för att inte vråla rakt ut

- Tystnad tack !!!

När vi väl återvände hem igen var jag minst sagt uppe i varv av hundarnas oförmåga att gå fint i koppel och Linns evighetsmalande om hästen Kim och hans bravader

Snabbt in med hundarna, in med Linn i bilen och sen direkt upp till stallet

I bilen satte jag på radion i hopp om att få vila hjärnan iallafall de fem minutrarna det tar att åka till stallet men inte då

- Mamma... Nu är jag hästen Kim igen, nu rider jag barbacka, eller ska jag ha sadel ? Vad tycker du ? Finns det lila sadlar ? Jag skulle vilja ha ett lila träns

Vad tycker du ? Ska Kim vara en vallack eller en hingst ? En hingst är bra då kan våra ston få föl...

Linn fortsatte sitt malande så timmen i skogen tillsammans med Prinsessan blev inte ett dugg bättre,  eller...

  Jo det blev den på sätt och vis

Prinsessan hade en kanondag och var väldigt samarbetsvillig och lydde Linn när hon saktade in för att jag i raskt takt skulle gå en bit fram så att dom sen kunde trava ikapp mig

Den proceduren upprepades en sju-åtta gånger under promenaden och vid de tillfällena var Linn tyst och koncentrerad

När vi väl kom hem från stallet kändes det rätt skönt att Linn pep över till granntjejen en stund men det blev ju knappast någon lugn och ro för min del direkt

Hundarna som varit ensamna i två timmar behövde ju ut igen...

Jag vill minnas att jag en gång tyckte att det var alldeles ljuvligt och underbart att gå på hundpromenad

Att en tur i skogen med Molly betydde lugn och ro, tid för eftertanke

Dagens skogsutflykter kändes bara som total kaos och tid för eftertanke fanns det knappast tid för

Men, men

- man kan inte få allt och när allt kommer omkring så föredrar jag nog Linns pratglada sällskap istället för tysta o ensamna promenader

Men hundar som drar i kopplet och springer framför mina fötter känns det som att jag klarar mig utan...