Det finns inga dåliga väder...

... bara dåliga kläder

I dag hade Linn helt klart dåliga kläder men å andra sidan hade jag inte riktigt planerat att hon skulle ge sig ut i hästhagen i hällande regn utan tänkt att hon skulle hålla sig i stallet medans Prinsessan fick sina hovar verkade och sin vaccindos

När Marika, Kicki & Matilda begav sig ner i lösdriften för att vaccinera hästarna där så tyckte Linn att det såg så spännand ut att hon gärna ville vara med och titta

Det intresset höll väl i sig sådär ett par minuter sen var det något annat som fångade hennes intresse...

... en härlig lerpöl går ju liksom inte att ignorera om man heter Linn

Och lika säkert som att prästen säger amen i kyrkan lika säkert är det ju att när Linn bestämmer träff med en vatten/lerpöl så slutar det alltid på samma sätt

- med ett litet bad

Linns ljusblåa ridbyxor var allt annant än ljusblå när vi lämnade stallet

Men that´s life liksom och jag sätter min tilltro till att galltvålen ska klara av även dessa fläckar





Jag lever...

... i fel årtionde

Ibland kan jag önska att jag levde på den tiden då det var ekonomiskt hållbart att klara sig på endast en inkomst

Dagar som denna kan jag känna att jag är ett gott "hemmafruämne" och skulle trivas alldeles ypperligt med att gå härhemma och fippla medans Linn var i skolan

Sy lite, baka lite, städa lite, stryka en o annan skjorta

Kort sagt bara ta dagen som den kommer

Nu är det ju inte riktigt så,

även om jag inte drar in några hiskeliga summor på min ynka deltidslön som USK:a så är det ändå ett nödvändligt tillskott som behövs för att sätta lite guldkant på vardagen

Linn lämnades på skolan redan kvart i åtta i morse och jag börjar inte jobba förns halv fem så jag har passat på att leka lite "hemmafru" idag

Jag har ägnat större delen av fm åt att tvätta och hann även med att koka lite äppelmos och vid närmare eftertanke så är jag nog lyckligt lottad som har en man som älskar och brinner för sitt jobb och därmed gärna jobbar lite mer så att jag kan jobba lite mindre och på så sätt få tid över till sånt som gör mig lycklig som att vara med Linn, baka, fixa

- kort sagt bara njuta av livet 

För även om det så här timmen innan jag ska iväg och jobba kväll känns rätt sugigt så är det rätt trevligt när jag väl kommer dit



Så härligt det är att ha...

... omtänksamma & trevliga människor i sin omgivning

Linn och jag åkte upp till stallet strax efter tio, precis när jag satt mig i bilen kom jag på att min mobil fortfarande låg kvar på laddning inne i arbetsrummet och för en kort sekund tänkt jag springa in och hämta den men så bestämde jag mig för att det skulle gå alldeles ypperligt att åka till stallet ett par timmar utan mobilen i fickan

 Tanken var att Linn skulle rida ut tillsammans med Ullis, Ida & Alva idag och vi hade bestämt att ses i stallet vid elva

Vi hämtade upp Prinsessan från hagen, gick ut en sväng utanför stallet så att Sessan fick käka lite gräs, ryktade lite och konstaterade att klockan hade passerat elva med råge

Kicki som ochså var i stallet provade att ringa Ullis utan framgång och Linn som insåg att den efterlängtade ridturen med Alva och dom andra skulle utebli blev givetvis jätteledsen

Medans tankarna snurrade runt i mitt huvud

- ja jag erkänner att mina hjärnceller jobbade för högtryck med att komma på lämplig "muta" för att få Linn glad igen men jag hann aldrig så långt eftersom det visade sig att vi hade en vardagsängel i stallet

Ni vet en sån där underbar snäll människa med hjärtat på rätta stället som bara finns där som en räddande ängel när man minst anar det

I dag var det Kicki  http://kaa.bloggplatsen.se/  som blev dagens hjälte när hon berättade att dom skulle ut och rida och tyckte att jag skulle fråga Marika om det var okey att Linn hängde med dom ut

Linns förtvivlan vändes strax till glädje och det var en härligt brokig skara som gav sig iväg ut i skogen

 Marikas pappa som är nybliven pensionär och Linn yngst med sina 5år

Medans Linn var ute i skogen satt jag och Vivi utanför stallet och roade oss med att se på när dom underbara labbevalparna Dimma och Zack upptäckte världen samtidigt som vi pratade om allt och ingenting men mest om hästar och hundar

Gänget hittade hem från skogen och Linn kunde glädjestrålande berätta att hon minsann galopperat en bit och Marika kunde berätta att Linn varit duktig och kämpat på med Prinsessan som mitt under ridturen tyckte att det var dags att vända hem mot stallet igen

När hästarna var tillbaka i stallet/hagen så blev vi inbjudna till Marika på fika 
 Vivi http://www.kennelkamphavet.se/  hade bakat en underbart god äppelpaj som efter att ha åkt rutchkana längssmaklökarna landade mjukt som bomull nere i magen

Småtjejerna fikade i rask takt och försvann sen ut på ridbanan för att roa sig med kaninhoppning medans vi satt kvar i köket och småpratade lite

Efter en stund kom tjejerna  tillbaks och hämtade oss och vi fick avsluta dagens stallbesök med att titta på kaninhoppning och efter att ha sett Linn flyga över hindrena kan jag bara konstatera att snart kan hon även börja tävla i handlerhoppning

I bilen hem från stallet kom jag på mig själv med att sitta och småle

Kort sagt, den här dagen var en perfekt avslutning på en skön helg och efter förra veckans ökennapp var det precis den positiva energipåfyllning jag behövde

Jag har alltid...

... varit skeptisk

till dessa storys som med jämna mellanrum dyker upp i tidningarna och berättar om tjejer som varit gravida utan att ha en susning om det och liksom hipp happ hamnar på förlossningen när dom egentligen "bara" sökte akut läkarhjälp för lite magknip

Nej alla mår inte illa, alla får inte spända bröst, alla får inte hormonsvallningar, alla går inte upp 20kg, livmodern kan vara placerad så att barnets rörelser inte känns, en del fortsätter att ha "mensliknande blödning" under graviditeten  men...

... ja jag har som sagt alltid varit väldigt skeptisk när jag läst om dessa kvinnor och tänkt att det nog till ganska stor del handlar om ren förträgning

Dvs ända tills i går em då jag själv fick uppleva att det minsann går att vara både gravid och genomgå en förlossning utan att ha minsta lilla susning om det

Ja det går faktiskt alldeles utmärkt att plocka ur diskmaskinen medans barnet föds för igår em blev jag minsann fyrbarnsmor och Linn äntligen storasyster

- bara sådär utan att vi haft minsta lilla aning om det

Men det är kanske därför jag varit så himla trött den senaste tiden och att det är pga denna totalt oanade graviditet som jag har haft så infernaliskt ont i  ryggen och ljumskarna ?

En mammas...

... ständigt dåliga samvete

Blir ju inte direkt lättare när hon upptäcker att hon ibland reagerar som en trotsig 3åring och låter ilskan och frustrationen gå ut över någon man tycker väldigt väldigt mycke om trots att reaktionen egentligen borde ha riktats mot ett helt annant håll istället mot dom två stackarna jag lever tillsammans med

Ända sen vårat APTmöte i onsdags har jag gått och varit småirriterad eller rättare sagt lite sur, förbannad men kanske framför allt lite uppgiven och undrade över hur det nya schemat på jobbet kommer att se ut och vad det kommer att innebära för oss som familj

Det i kombination med att det varit rätt mycke på jobbet pga av både sjuk & vabbande personal och även om jag föredrar att det är mycke att göra på jobbet så man slipper "dötid" så får det vara med viss måtta man vill ju gärna känna att man hinner med att ta sin lunch, kanske slinka in på toaletten en vända utan att känna stressan flåsa en i nacken

Jobbsituationen just nu, irritationen/besvikelsen/ilskan över att en vän inte hållt ett löfte och därmed påverkat min ekonomi rätt rejält den här månaden  i kombination med rygg/nackvärk som gjort att jag sovit riktigt uselt är väl inte den allra ultimataste och när jag kom ner i Linns rum igår kväll så var  synen som mötte mig då liksom droppen som fick bägaren att rinna över för min del eller rättare sagt gnistan som tände min stubin och därmed orsakde rena explosionen

Nu i sommar har jag ägnat rätt mycke tid åt att sortera & plocka undan/iordning Linns leksaker

Även om Linns rum inte är riktigt färdigt så har ju dockkläder, dockor, smådjur, bollar, Barbiedockor, My Little Pony mm fått sina bestämda lådor och platser och Linns rum har varit ovanligt städat och iordning en längre tid nu med betoning på varit

I går kväll när jag kom ner på Linns rum så låg dockkläderna utspridda över hela golvet, bäddsetet i docksängen hade förpassats till olika delar av rummet och ersatts med en massa småprylar som bara blandats ihop i en enda röra

Leksaksmat, bollar o Barbiedockor låg huller om buller tillsammans med större delen av Linns alla gosedjur som hon och hennes kompis av någon underlig anledning roat sig med att slänga ner från Linns säng bara  för att det var roligt liksom

Ja hela katastrofen i Linns rum berodde nog mest på att det bara var itså roligt att riva ut alla prylar för lekt på Linns rum speciellt länge hade dom inte gjort eftersom dom spenderat större delen av tiden uppe i vardagsrummet tillsammans med Linns alla småhästar

 Jag tokexploderade som sagt och stackars Linn fick ta emot en rejäl utskällning från mig,

en betydligt hårdare utskällning än vad som egentligen var försvarbart men det brann till och blev för mycke helt enkelt

Alla som haft en trotsig 1,2, 3, 4 eller varför inte en trotsig 5åring i sin omedelbara närhet har gång efter annan säkerligen fått höra

 - Nej men det kan inte vara möjligt h*n som är så otroligt lugn, snäll och väluppfostrad när man i ren o skär utmattning berättat om sin underbara lilla solstråle som helt plötsligt förvandlats till ett monster och bara vrålar, skirker och gör precis allt tvärtemot

Mer än en gång har jag kliat mig i skallen och undrat hur det är möjligt att ena minuten vara en snäll, lugn och tillmötesgående liten person tillsammans med tex Syrran, Brorsan. Förskolepersonalen, Moster, Faster, Farfar,vänner eller vem det nu kan vara som finns i barnets närhet för att i nästa sekund för vandlas till ett enda stort "Nej jag vill inte monster" så fort mamma eller pappa visar sig

Rätt ofta har den frågan mötts av svaret att det är naturligt att barnet trotsar och tar ut sin ilska o frustration mot de som står närmast, de man känner trygghet med dvs mamma och pappa och det är väl rätt självklart egentligen mamma och pappas kärlek är så totalt villkorslös och finns där hela tiden

Mamma och pappa finns där och älskar sitt lilla barn så oändligt gränslöst även och h*n tidvis förvandlas till ett litet monster och med den vetskapen vågar man testa gränserna lite

Dagens jobb idag innebar för min del en hel del bilkörande och en av fördelarna med det är att jag hinner  fundera på ett och annat och plötsligt mitt i allt funderande så kände jag mig så trött på mig själv som låtit all frustration, ilska, vånda mm gått ut över min lillskrutta igår kväll

Trots min 46 år valde jag att gå ner på en 3 årings nivå och låta  ilskan, frustrationen och tröttheten gå ut över en av dom som sitter allra längst in i mitt hjärta istället för att vända den dit den borde vändas

Jobbsituationen är ju inte så mycke att göra åt just nu, det är bara att le och vinka och se vad som händer vem vet det kanske blir riktigt bra i slutänden även om jag idag har mycke svårt att se vad som skulle kunna vara bra med att jobba varannan helg istället för var tredje helg

Rygg & nackvärken är det inte heller så mkt att göra åt mer än att fortsätta knapra värktabletter, boka en tid hos naprapaten och vila så mkt det bara är möjligt

Sen finns det ju en sak jag kanske kan påverka, ja jag kan ju iallfall försöka genom att prata med min vän och lyssna till dennes förklaring istället för att som nu bara gå runt och irritera mig och inte riktigt vilja/våga stöta på för trots allt så är jag ju 46 och inte 3 år och borde vara mogen och modig nog att ta itu även med saker som känns lite motiga och jobbiga
Åtminstonde borde jag vara så mogen att jag riktar min ilska åt rätt håll

Att lära sig...

... den hårda vägen

Var precis vad både Linn & Hannah fick göra idag och förmodligen är det väl det bästa sättet att lära sig när man är 5 respektive 7 år och tror att man kan allt...

Av någon anledning så är Linn väldigt facinerad av westernridning och länge har en westernsadel stått högt upp på önskelistan

För ett par veckor sedan pratade Linn om det i stället och Vinurs & Bettans matte Kicki erbjöd Linn att få låna Bettans westernsadel och provrida och nu idag var det dags

På väg till stallet förberedde jag Linn på att sadeln kanske inte skulle passa och att då fick hon ta Prinsessans vanliga sadel

- Jaja mamma jag vet...

När vi la på sadeln kunde jag konstatera att Sessan var lite, lite, lite för smal eller så var det så att sadelgjorden var lite, lite, lite för lång

Kort sagt sadeln låg perfekt just där och då men som alla vet så behöver man ju spänna sadelgjorden efter en stunds ridning och den marginalen hade vi alltså inte men det var inget argument Linn köpte i det läget och vi skulle ju bara skritta så det skulle säkert gå bra ändå

Några minuter senare var det dags för uppsittning och problem nr 2 uppstod

- stiglädrena var liiiite, liiite för långa eller Linns ben var aningens för korta

Tror ni Linn brydde sig?

Näe, inte det minsta utan som vanligt hade hon svar även på det

- Om jag töjer på tårna så går det, annars tar jag bara ut fötterna ur stigbyglarna så det så

Med andra ord vi hade underbara förutsättningar för en trevlig och lugn runda i skogen

Linn hade sin kompis Hannah med sig till stallet
Marika var så snäll och lånade ut Zava till Hannah för att Linn skulle få lite ridsällskap

Hannah var sugen på att galoppera men jag förklarade att idag skulle det bara bli en skrittpromenad i skogen, kanske, kanske lite trav men bara kanske

Första delen av ridturen gick alldeles galant

Som vanligt njöt Prinsessan av att ha en hästkompis med sig ut i skogen och var hur underbart snäll och lugn som helst och höll sig där Linn ville att hon skulle hålla sig så när vi kom ut på den breda raka stigen föreslog jag för tjejerna att dom skulle rida iväg en liten bit på stigen och sen vända och trava tillbaka till mig

Tjejerna blev överlyckliga men...

... ja Zava fick lite väl mycke drivning och även ett smackande som för henne betyder galopp så hon tog ett galoppsprång och la även till en liten bock som gjorde att Hannah som inte alls var beredd på det hela gjorde en snygg flygtur över Zavas hals och rätt ner i backen

Prinsessan som fått syn på "stormatte" en bit bort på stigen satte av i snabb trav med en Linn som givetvis tappade båda stigbyglarna och började glida fram o tillbaka i sadeln och därmed upplevde det hela som rätt läskigt

Prinsessan stannade ju så fort hon kom fram till mig och Hannah borstade bara av ridbyxorna och satt upp igen på direkten

Med andra ord det blev en halv minuts kaos men sen var det hela över och förhoppningsvis lärde sig Linn att det är rätt bra att lyssna på mamma

- en sadel som sitter ordentligt och stigläder i rätt längd är viktigt när man ger sig ut på ridtur och Hannah lärde sig förhoppningsvis att inte driva på hästen mer än nödvändigt

Nåja, det var två nöjda och glada tjejer som återvände till stallet och just nu drömmer Linn bara om en enda sak

- Att Prinsessan ska bli lite tjockare och att hon själv ska få lite, lite längre ben så att hon kan låna Bettans sadel en gång till...

Storleken...

... har betydelse

I allafall om man heter Linn och under hela ens liv alltid varit den som varit minst huvudet kortare än sina jämåriga kompisar

Om man alltid får höra att man är liten, att man inte når, att man måste växa lite till...

... ja då är det underbart att helt plötsligt en dag upptäcka att man faktiskt vuxit några cm och att det blivit fullt möjligt att sitta upp på sin egen häst alldeles på egen hand

En sån liten enkel sak kan få även den minsta lilla 5 åring att känna sig väldigt stor inombords