Jag kan ana vissa...

..  likheter mellan mig & min dotter

Dvs oviljan eller kanske snarare rädslan att göra saker man inte är 120 % säker på att man kommer att klara av

Precis som jag så väljer Linn hellre att fortsätta att vara en betraktare för att sen "värpa" på den nya kunskapen ett tag, bearbeta det hela i huvudet för att sen testa sådär lite i skymundan

På lektionen i  måndags körde Marika med balansövningar för sina små ryttare

Att göra "väderkvarnen", sätta händerna i sidorna eller för ögonen medans hästen travade på hade Linn inge som helst problem med

Det hade hon ju redan provat på x antal gånger i skritt och att nu göra det i trav var ett naturligt steg att ta i utvecklingen

Men när det var dags att slå ihop fötterna ovanför hästens hals eller över hästens rumpa samt att göra en kaptensvändning så bangade Linn

Där blev det tvärstopp och ett bestämt *vill inte*

När vi sen kom hem så hoppade Linn direkt upp på sin gunghäst och körde en "balanslektion"  där hon gjorde alla övningar som Marika lärt dom under kvällens lektion och dessutom utökades det hela till en voltigelektion

*Övning ger färdighet*

När Linn red ut igår hade hon sällskap av Hannah som lånat Peppe

Hannah valde att rida barbacka så det blev en mkt stillsam och mysig skrittrunda i skogen där Linn passade på att göra lite balansövningar under tiden

När vi kom tillbaka till stallet ville Linn testa att göra några av de övningarna hon avstått ifrån på ridlektionen och...

... oviljan och rädslan var som bortblåst

Efter lite finurlande och testande så fick hon till slut in världens snits på att  göra hopslagningar över både Prinsessans hals och rumpa

Linn kämpade på som om hon aldrig hade gjort annat och efter att ha gjort sådär ett trettio-fyrtio ihopslagningar åt båda håll kände hon sig mogen för att även testa en kaptensvändning

En vändning som blev både två, tre och fyra vändningar för helt plötsligt så var det inte så himla läskigt och omöjligt längre utan riktigt roligt

Vägen till ny kunskap kan se olika ut

En del väljer att handlöst kasta sig in i nya äventyr och kör efter måttot learning by doing

Andra ( läs såna som Linn och jag ) väljer att ta det säkra före det osäkra,

vi garderar oss upp till öronen innan vi försiktigt gläntar på dörren

Vilket sätt är rätt ?

Vilket sätt är fel ?

Förmodligen finns det väl inget rätt eller fel utan det viktigaste är väl att viljan finns och att vi alla tar oss till målet hur vägen dit än ser ut

Första discot ...

... men förmodligen inte det sista

I går var Linn på sitt första disco, förmodligen bara ett i en lång rad av discon genom åren som kommer

6orna på skolan ordnade Halloweendisco och Linn har väntat spänt hela veckan på att få gå på disco

Med häxhatten nertryckt över det våfflade håret och med plånboken i högsta hugg betalade hon "guldpengen" i inträde och försvann sen snabbt in i discomörkret

Två timmar senare var det dags att hämta hem den lilla häxan och med oss i bilen då hade vi två femteklassare som skulle på Halloweendisco för 3orna till 5orna

Dessa två tjejer var betydligt mer discovana än vår lilla häxa och det var riktigt roligt att höra deras konversation i baksätet

- Jag är så pirrig i magen

- Inte jag, jag fryser mest i benen av spänning

- Det är coolast att dansa tryckare

- Näe, man blir så jobbigt varm då...

Disco och fredagsnöje när det är som bäst

- glädje och förväntan

Hade vår lilla häxa haft roligt på discot ?

Jajamensann

Linn hade dansat lite, gått på spökvandring och haft riktigt roligt tillsammans med sina kompisar

På frågan om killarna hade dansat något ryckte hon bara på axlarna och svarade

- Jag vet inte, jag bryr mig inte...



Kärlek varm...

... som ylle

I går firade Paul & jag "ylle" dvs vår sjunde bröllopsdag

Dagen vi gifte oss visade sig hösten från sig allra bästa sida,

höstens alla färger sprakade i den varma höstsolen och hela dagen var en enda stor varm känsla av kärlek

En av de absolut lyckligaste dagarna i mitt liv...

... samtidigt är det med ett visst vemod som jag tänker tillbaka på den tiden

Vårt bröllop eller rättare sagt det som hände runt omkring blev ju den där kilen som till slut ledde till brytningen med några av mina nära anhöriga

Såhär sju år efteråt är det ingen ide att leta syndabockar eller älta vem som sa vad

Vi gjorde ett försök att hitta tillbaka till varandra

Från min sida var det ett ärligt försök men den rakhet och ärlighet jag utlovades var inte mer än tomma ord och falskspel

Jag kom till ett vägskäl där jag var tvungen att bestämma mig för om det hela var värt det

En relation bör fungera som en vågskål där det man ger och tar hela tiden håller vikten jämt fördelad

Jag kände hur min vågskål sakta gröptes ur utan att få någon påfyllning

Glädjen och det spirande hoppet om att ha hittat tillbaka avtog och blev till slut en börda som kändes alltför tung att bära och i det läget valde jag att ta ett kliv tillbaka

Det har gjort ont

 Det finns en del inom mig som är tom

 Det finns en saknad som gör  ont

En dröm, en längtan efter hur saker och ting hade kunnat vara

Men jag har bestämt mig för att se till det jag har istället för att sörja det jag mist

Jag har mina tre underbara barn

Jag har min älskade Paul

Jag har kärleksfulla släktingar

Jag har underbara vänner som finns där i vått och torrt

Jag har...



... jag har allt jag behöver 

 När allt kommer omkring så känner jag innerst inne att det inte är jag som gjort den största förlusten

Den största förlusten har nog de som valt att leva kvar i det förflutna gjort

Man kan aldrig få det gjorda ogjort men man kan ta lärdom av det som varit,

ta erfarenheten med sig in i framtiden och se till att man inte uprepar sina misstag









Linn & smutsBamse...

... har klippt navelsträngen

Alla som följt Linn under åren vet att Linn & SmutsBamse varit ett riktigt radarpar

Bamse har hängt med redan från den dagen Linn kom hem från neonatalen

Vi la Bamsesnuttisen intill Linn när hon skulle sova eller när hon låg i vagnen, Bamse användes även som filt när Linn låg på matbordet under tiden vi åt middag

Från början var det vi som la Bamse hos Linn när hon skulle sova,  oftast la vi  Bamse med den mjuka plyschsidan mot sidan av hennes kind och en kväll när Linn var några månader gammat drog hon själv Bamse över sitt ansikte och från den stunden har Linn och Bamse varit smått oskiljaktiga

Som den rutinerade trebarnsmor jag var så såg jag snabbt till att investera i ett gäng "Bamsar" som vi sen lät Linn alternera emellan

- allt för att inte hamna i sitsen att stå där en kväll utan Bamse !

En strategi som fungerade alldeles utmärkt, bara Linn fick en Bamse så var hon nöjd men så förändrades allt plötsligt hösten 2007 då Linn började på förskolan

Helt plötsligt dög det inte med vilken Bamse som helst utan det skulle vara "SmutsBamse" dvs den sunkigaste, mest slitna & mest illaluktande av dom Bamsarna som fanns här hemma

SmutBamse och Linn har sen dess  levt ett härligt liv tillsammans

SmutsBamse har alltid funnits där som tröst & trygghet
 Linn och smutsBamse har verkligen delat allt och åtskilliga är deras äventyr tillsammans

SmutsBamse & Linn  har varit med till England, dom har varit med till Finland, Skansen, på bio, lekparken, förskolan

- ja Linn och Bamse har ju t.o.m åkt ambulanshelikopter tillsammans

Åtskilliga gånger har SmutsBamse "försvunnit" och varit som uppslukad från jordens yta när det varit läggdags och många är de kvällar då Paul och jag rivit vårt hår i vild förtvivlan och letat precis överallt efter den  försvunna SmutsBamsen

Lika irriterade och frustrerade som Paul och jag har varit vid dessa tillfällen lika underbart glad & lycklig har Linn blivit då SmutsBamse återfunnits

Linn & SmutsNamse har kort och gott varit vänner i vått & torrt

Mamma, pappa, Anna & Joakim i all ära men ingen har kunnat trösta Linn så som Bamse har gjort

Det har varit ren och skär kärlek i sex års tid men så plötsligt häromkvällen bestämde sig Linn för att hon var stor

- Jag kan sova utan Bamse nu...

... och visst kunde hon det, inte bara en natt utan två nätter ja t.o.m tre nätter men så nu ikväll den fjärde kvällen kände Linn att SmutsBamse  nog behövde lite kärlek

Och varför inte ?

Är man vänner i vått & torrt så ställer man upp för varandra så även om navelsträngen är klippt behöver dom nog få vara nära varandra någon gång då och då för att tanka kärlek och trygghet
För även om man är sex år och ganska så stor så behöver man ju inte ha alltför bråtton här i livet utan det är fullt okey att ta det lite långsamt ibland...

Hur fördriver...

... man tiden ?

Hur får man dagen att gå när man inte kan-vill-får fördriva den på det "vanliga" viset genom att städa, surfa, tvätta, sy, baka mm utan är beordrad att ta det lungt och vila armen ?

Jag tror inte att jag klarar ännu en fm i TVsoffan tillsammans med Malous sällskap och inte finns det något annat att bläddra fram bland kanalerna som är sevärt

Visserligen har vi ett gäng osedda dvdfilmer som ligger och väntar men det lockar inte heller, jag blir så extremt rastlös av att bara sitta och titta på en film

- jag vill gärna ha en stickning i händerna under tiden och just nu är stickning ett enda stort NO NO

Så vad gör jag ?

Kanske ska jag krypa upp i soffhörnet och göra det där jag liksom aldrig hinner annars

- läsa !

Jag har precis börjat på en en både rolig och rätt intressant bok så tillsammans med en kopp the & en bit kärleksmums ska nog Caroline Af Ugglas och hennes bok "Hjälp vem är jag" få äran att vara mitt sällskap idag

När jag ändå berör ämnet Kärleksmums så för alla er som tycker om Kärleksmums vill jag tipsa om det här receptet

http://mat365.blogspot.com/2011/05/27-maj-mammas-karleksmums.html

Det slår alla andra recept med hästlängder, glasyren är underbart god och hitintills har jag fått lyriska kommentarer när jag bjudit på dessa så lätta upp höstmörkret med lite mums

- Kärlek kan man aldrig få för mycke av

Det viktigaste är...

... inte att vinna

Utan det viktigaste är att man har roligt tillsammans och roligt tillsammans det hade vi verkligen igår

när vi tillbringade så gott som hela dagen i Nånö ridhus där Rid&Körklubben Shetland arrangerade tävling

Som vanligt många härliga shettisar, trevliga vuxna och framför allt mysiga barn som hade kul

Linn & Sillen tävlade i fyra klasser

* Agility

* Riden agility

* Precisionsridning

* Hoppning 10cm

Linn & Sillen hade en riktigt bra dag tillsammans och samarbetade bra runt banan och knep en 1:a placering

I den ridna agilityn var det 7 startande i Linns klass och givetvis var Linn som vanligt yngst med sina nyss fyllda 6år

Linn tog det säkra före det osäkra och tog det hyfsat lungt runt banan vilket ledde till en 2:a placering

Roligast var dock att Linn & Sillens debut i hoppning 10cm - utan ledare - gick långt över förväntan Jag var långt ifrån övertygad om att dom skulle ta sig igenom hela banan, snarare inställd på att Sillen skulle bocka av Linn eller kanske få för sig att dra iväg i full galopp...

... men Linn & sillen tog sig runt banan i lugn och sansad trav och Sillen lät sin lilla ryttare bestämma vägen dvs dom tog sig igenom banan helt felfritt

I hoppklassen var dom endast två startande och Linns kompis Isa tog hem segern tillsammans med sin Amilia men Linn var nog alldeles för upptagen med den härliga känslan av att ha lyckats med något att hon inte brydde sig så mycke om att honkom på andra plats

I bilen hem kom hon dock på att hon glömt att gratulera Isa till segern men den lilla detaljen är ju lätt att åtgärda nästa gång dom träffas

Tävling och rosetter i all ära men för Linns del är nog just den biten bara en liten del av upplevelsen, minst lika roligt är nog allt det andra runt omkring dvs att rida runt på Sillen mellan klasserna, att vara tillsammans med dom andra barnen och hitta på bus

I går var det extra roligt eftersom dom var sex stycken från ridskolan som var på tävlingen, fem av dom tävlade och en var med som "medhjälpare" och det var så härligt att se hur snälla och omtänksamma dom var mot varandra

- det är en härlig sammanhållning på  http://syningeridskola.dinstudio.se/





I dag kom jag att...

... tänka på Twiggy

Under en period när jag var tonåring slukade jag allt vad hästböcker hette och min absoluta favorit var Gunilla Woldes böcker om Twiggy

Jag älskade Gunillas sätt att beskriva vardagen med Twiggy, en vardag som var så annorlunda jämfört med hur den beskrevs i andra hästböcker och hennes kärlek till den minst sagt busiga ponnyn lyste igenom i varje mening

Kort sagt, jag läste böckerna inte bara en gång, utan två gånger, tre gånger...

I dag, sådär en trettio år sen jag sist läste böcker om Twiggy så befann jag mig ute i skogen tillsammans med Linn och Prinsessan och helt plötsligt kom jag att tänka på Twiggy, ponnyn som bokvägen etsat sig fast i mitt minne och jag kunde inte låta att småle lite åt att jag på nå´t vis kan se likheterna mellan Twiggy och vår egen Prinsessa

Två små ponnydamer med en rätt stark egen vilja och en förmåga att kasta sina ägare mellan hopp och förtvivlan mest hela tiden

Dagens stallbesök inleddes på bästa sätt

Efter ett år, massor av mutor i form av äpplen, morötter, hö mm så inträffade äntligen det helt magiska

I dag inte bara kom Prinsessan emot oss när vi kom ner i lösdriften, hon kostade även på sig en liten liten gnäggning som värmde långt in i hjärttrakten och genast invaggade mig i ett litet lyckorus

Ett lyckorus som skulle hålla i sig under hela ryktningen, sadling o tränsning

Ja känslan höll i sig ända tills vi kom in i skogen,

då övergick Prinsessans pigga skritt helt plötsligt till en iver att kasta sig in i skogen, gärna tätt intill ett träd så att Linn av bara farten skulle åka av

Efter några vändor ut i skogen med tillhörande bassning från mig så förvandlades Prinsessan återigen till en go och mysig ponny som piggt bjöd framåt

Iallafall några minuter innan hon helt plötsligt reagerade på något

-  vad vet jag inte men helt plötsligt blev omgivningen väldigt läskig och Prinsessan valde att trippa fram på tå och vara på sin vakt resten av ridturen

När vi kom tillbaka till stallet skulle Ullis och Sofie precis ge sig ut med Fighter och Musca och eftersom Linn och Prinsessan bara skrittat på vår lilla tur så bestämde vi att Linn skulle hänga med och kanske få galoppera lite

Gänget gav sig iväg och jag bänkade mig vid ridbanan och kikade på nybörjargruppen som precis hade lektion

En tjugominuter senare återvände det lilla ridgänget med Ullis som kom gående brevid Prinsessan och en Linn som hade både lera o mossa i ansiktet

Prinsessan hade till en början gått så fint bakom Fighter men när dom började trava hade Prinsessan valt att lämna stigen och braka rätt in i skogen

Första gången hade Linn lyckats avstyra det hela men andra gången hade Prinsessan valt att gå in i en gran så Linn åkte av

Dom hade gjort några försök till att rida iväg men Prinsessan hade bara gått ut i skogen så Ullis tyckte det var bäst att kliva av och gå brevid och styra upp det hela

Efter ridturen pratade jag lite med Marika om Prinsessan nya "ofog" att vika av från stigen och rätt ut i skogen

Prinsessan har ju varit med på én del uteritter utan att visa dessa tendenser innan så förhoppningsvis berodde det bara på för många "omständigheter" idag

Dels var det något "i luften" , under ridlektionen som Marika höll på ridbanan var alla hästarna väldigt på sin vakt och "stirriga", Prinsessan hade ju under vår tur i skogen visat att hon reagerat på något plus det faktum att hon varit ute på en runda, kommit tillbaka till stallet och sen fick ge sig ut i skogen igen och säkerligen ansåg att hon redan hade gjort sitt för idag

Vår lilla ponny har en förmåga att hålla igång vårt känsloliv och se till att alla känslor får komma upp till ytan hela tiden

Glädje, Lycka, frustration, ilska, maktlsöhet, förtvivlan...

... you name it

Men mest av allt får hon oss att känna kärlek

För hur det än är

- hur bångstyrig och envist hon än beter sig så räcker det att sticka in händerna i hennes man, klia lite bakom ett öra, smeka lite på de lena mulen eller helt enkelt bara vara i hennes närhet för att den där härliga känslan av värme & kärlek ska sprida sig i kroppen