Kärt barn...

... har många namn

Under min uppväxt hade jag inget smeknamn överhuvudtaget

Jo det är klart, ett kort tag kallade lillbrorsan mig för "Majoren"

Ja det gick t.o.m så långt att han satt upp en lapp på min dörr där det stod "Här bor majoren"

Förmodligen tyckte väl brorsan att jag ville bestämma lite för mycke

Men förutom den korta perioden har det nästintill varit uteslutande Helen som jag fått lyssna till

Häromdagen fick jag dock ett nytt smeknamn

En av mina arbetskamrater kallade mig skämtsamt och ( hoppas jag ) kärleksfullt för "Minihitler" och jag kan så här efteråt inte låta bli att småle en smula

"Majoren" och "MiniHitler"

Kanske är det så att innerst inne i denna väna varelse bor det en liten tyrann som då och då kikar fram och försöker göra sin stämma hörd utan att lyckas det minsta lilla

Men så var det där med kärt barn och många namn för om sanningen ska fram så har jag ju de senaste åren rätt ofta fått lyssna till två andra smeknamn som känns väldigt långt borta både från "Majoren" och "MiniHitler"

Paul använder sig rätt ofta av både "Skatten" och "Hjärtat" när han pratar med mig och det kan ju bli lite för puttinuttigt så i längden  är kanske rätt bra att både brorsan och arbetskamraten neutraliserar det sockersliskiga i Pauls smeknamn på mig med sina lite mer tyranniska smeknamn och slår man ihop det hela så är det nog inte så fel med en Major eller MiniHitler med hjärtat på rätta stället

En sån person kan vara en riktig skatt för sin omgivning







Det är nog en himla...

... tur att det är fredag

För jag är mer än lovligt trött

Just nu känns det som om hjärnan helt laddat ur och behöver återhämta sig innan den ägnar sig åt någon större tankeverksamhet igen

På det stora hela så har veckan på jobbet varit helt ok

Några små missar från min sida men vad då man kan inte ligga på topp hela tiden utan får ta med i beräkningen att jag är rätt grön på området och så länge det inte rör sig om några större misstag med oanade katastrofer som efterföljd så får man helt enkelt bara le och vinka

Men det är klart, man ska inte ropa hej alltför tidigt utan kanske vänta tills helgen är över kvälls & helgplaneringen kändes minst sagt rörig så det känns lite som "vad som helst kan gå snett"

Kicki, Anna och jag satt tillsammans och det var ett evigt suddande och ändrande innan vi till slut kunde konstatera att vi var färdiga och att jag borde gått hem redan för en halvtimme sen

Även om jag åkte hem lite med känslan av att vi förmodligen missat något nu i helgen så kände jag mig ändå rätt nöjd med dagen

Förutom planeringen av kvällen, helgen o måndagen som skedde under stress o tidspress så lyckades jag iallafall att styra upp lite andra småsaker och dessutom göra en god gärning för en arbetskamrat

En insats som visserligen medförde att det blev lite stressigt för min egen del men å andra sidan var det värt det med tanke på hur lättad personen ifråga blev över att jag "räddade henne"

När Linn kom hem från skolan ville hon baka muffins till mellis och varför inte ?

Ute blåste det råkall vind med inslag av snöflingor så jag kände inget större behov av att gå ut

Medans muffinsen gräddades klädde dock Linn på sig och tog med sig några av sina småhästar o ryttare ut på en vinterridtur och när dom sen kom in lite lätt frusna satt det fint med nybakade muffins både för mamma, Linn & ryttarna

100 % ...

... kärlek

Att stå i fönstret och se min lillskrutta kliva av skolbussen med mössan i handen, jackan knäppt till hälften, skolväskan hängande på trekvart i knähöjd och dansandes och skuttandes ta sig längs vägen hem gör mitt hjärta alldeles varmt

Det är underbart att få dela vardagen med denna lilla varelse som - oftast - är ett enda stort solsken med en orolig aptit på livet och allt som hör därtill

Slumpen eller...

... lagen om alltings djävlighet ?

I min jackficka idag hade jag mitt lilla block där jag antecknar min dagsrundor på jobbet, min bilnyckel, min hemnyckel, nyckeln till jobbilen samt nycklar till två kunder 

När jag kom fram till den första kunden jag skulle besöka stack jag ner handen i fickan och fiskade i tur och ordning upp

* Hemnyckeln

*Bilnyckeln

* Nyckeln till jobbilen

* Kund nr 2s nyckel

och allra sist då nyckeln till kunden jag skulle besöka

Jag låste upp dörren, la ner hela rasket i fickan igen, gick in och tog av jackan och gjorde det jag skulle hemma hos kunden och när det var dags att gå bad kunden mig att låsa dörren efter mig

Ono problemo

Jag tog på mig jacka, sa hej då, stängde dörren och stack ner handen i fickan och fiskade sen upp

* Bilnyckeln

* Nyckeln till jobbilen

* Hemnyckeln

* Kund nr 2s nyckel

och så allra sist nyckeln till kunden jag nyss varit hos och kunde därmed låsa dörren och bege mig mot nästa kund

För att slippa fippla med nycklarna igen så såg jag till att behålla nyckeln till jobbilen innan jag droppade resten av nycklarna i fickan

Och tänka sig

*Tada*

Utanför dörren till kund nr 2 upprepade sig samma historia igen

Jag plockade upp nyckel efter nyckel och allra sist lyckades jag få tag på nyckeln jag behövde för att kunna låsa upp och där någonstans kunde jag inte låta bli att undra varför jag nio gånger av tio alltid plockar upp den nyckeln jag behöver allra allra sist ?

Är det slumpen ?

Eller kan det vara så att Hinhåle bor i min jackficka och på ren djävulskap ser till att hålla den aktuella nyckeln borta från mina fingrar ?

Om det nu är slumpen varför slumpar det sig inte så att jag nio av tio gånger plockar upp den aktuella nyckeln på första försöket ?

Varför måste det slumpa sig så att jag så gott som alltid står där med en handfull nycklar och småmuttrar ?

Om det är Hinhåle själv som djävlas varför måste han promt bo i just min ficka

Jag skulle kunna räkna upp en hel drös med folk som jag tycker att han kunde djävlas lite med istället för att hålla till i min ficka och busa runt

Slump eller Hinhåle ?

Spelar roll egentligen

Att jag ens hinner fundera över såna där menlösa små vardagliheter ser jag som ett gott tecken med tanke på att det de senaste veckorna snurrat runt betydligt tristare o jobbigare saker än slump och Hinhåle i mitt hjärnkontor

Slumpen kan man ju inte påverka så mycke men om det nu är Hinhåle själv som flyttat in i min jackficka så kanske han när allt kommer omkring kan få bo kvar där och varje gång han gömmer en nyckel för mig så kan jag påminna mig om hur bra jag har det som inte har större bekymmer än så att fundera på



Livet när det är...

... som allra bäst

Ja så skulle man kunna sammanfatta den här helgen

Familjemys på hög nivå igår och ännu mer mys idag tillsammans med bästa lillasyster Malle, Linn och goa vännen Marit och hennes dotter Hannah

Fem tjejer i varierande ålder och fyra små hästar gav sig ut på en mysig tur i ett kallt men vackert januari landskap

Det blev en rejäl runda, jag tror att det är den längsta ritten Linn någonsin gjort och  när vi kom tillbaka efter den härliga turen var både två och fyrbenta vänner rejält trötta

Ja det vill säga alla utom Linn som ville prova att galoppera lite med Pirat och snäll som min syster är så tog hon ett varv med Pirat och Linn på gräsplanen därhemma

Precis som sin mamma Prinsessan så föredrar Pirat att trava men med lite envishet så fick dom till några galoppsprång och därmed var Linn nöjd och belåten vilket Malle tyckte var rätt skönt eftersom det inte var helt enkelt att springa med en otymplig overall på sig

Nu börjar klockan så sakteliga närma sig elva och det är hög tid att börja förbereda sig för resan till John Blunds och drömmarnas land för att ladda energi inför arbetsveckan

Mitt stora problem just nu är hur vi ska få Linn att inse att det är dags att gå och lägga sig

Hon var uppe strax efter åtta i morse och har hållt igång hela dagen lång sen dess och borde därmed vara trött men det måste ha blivit något allvarligt fel vid tillverkningen eftersom Linn inte fungerar som oss andra

Det normala är att ju mer vi gör och ju mer vi dräneras på energi desto tröttare blir vi men vårt lilltroll tycks fungera helt tvärtemot

Aktivitet fugerar som bränsle för Linns del

- kort sagt den lilla damen är fortfarande nästintill fulladdad och inte ett dugg sugen på att sova

Det är bara att ta ett djupt andetag och förbereda sig på sådär en timmes argumentation om varför den lilla damen bör sova och det helst omedelbart där varje argument möts av ett

- Men det är tråkigt att sova

eller varför inte ett

- Men jag kanske missar något...



En liten...

... nostalgitripp

I dag var det dags för Disney On Ice på Globen för fjärde året i rad

Något som Linn sett fram emot ända sen vi lämnade arenan förra året

Hon älskar dessa föreställningar och Paul och jag brukar väl vara rätt halvljumt inställda till det hela men i år var det en riktigt bra föreställning

Det i kombination med att Linn även för första året inte totalt bröt ihop för att hon inte fick köpa allt krimskrams hon såg utan nöjde sig med den obligatoriska muggen med den fruktansvärda isen

I år hade vi bestämt att vi bara skulle köpa muggen och skippa isen men när det väl var dags att köpa muggen så ändrade sig Linn och ville ha isen och hon bedyrade att hon minsann skulle dricka/äta upp den...

... jomenvisst

Det slutade som föregående åren dvs att jag satt som mugghållare och fick bli förste iskrossare

När jag lyckats mala ner sörjan till ngn halvflytande historia tog Linn ett par minimala slurkar och sen var det jag som fick balansera muggen ut efter föreställningen och lite snyggt hälla ut innehållet på första lämpliga plats
Jag vill inte ens tänka på vad det är för sörja dom häller över isen men förmodligen är det väl bara en massa socker o läskiga färgämnen

Nästa år ska vi strunta i isen och enbart köpa muggen

*bankar in det i skallen*

Efter föreställningen tog vi det snabbba beslutet att inte äta lunch vid Globen och trängas med alla andra som sett eller skulle se nästa föreställning  utan att istället åka någonannanstans

Förslagen var många O´Learys, Kinakäk, Hitta nå´t i Täby C, sushi men slutligen blev det...

...Ulvsunda grillen

 där intog  Paul och jag vår första lunch tillsammans

Jag vill minnas att vi satt på dom hårda träbänkarna utanför och åt vår lunch

Kanske inte det mest romantiska stället att äta på men vem sjutton behöver romantik i form av vita bordsdukar, kandelabrar med tända ljus och vacker inredning när man är nykär ?

Jag har en känsla av att jag just då inte märkte av vare sig hårda träbänkar eller en omgivning som förmodligen mest bestod av oväsendet från passerade bilar utan att min uppmärksamhet helt var upptagen av att bara vara och njuta av det där härliga pirret som snurrade runt i kroppen

En sak minns jag iallafall och det var att jag även då åt en Gyrostallrik

Den var precis lika god idag som den alltid är på Ulvsundagrillen men idag medförde den den lilla biverkningen i form av ett litet gallstensanfall vilket var lite mindre roligt

Men det var nog banne mig värt lite värk för att få en liten nostalgitripp och en påminnelse om den där mysiga första tiden och allt härligt som sen följt på det var nog precis vad jag behövde just nu



Hur sammanfattar man bäst...

... första veckan på jobbet ?

Tja, jag vet inte riktigt

Kanske med att det gått betydligt bättre än vad jag hade hoppats på

Att det trots att det varit rätt rörigt och kaosartat emellanåt ändå löst sig till slut och förhoppningsvis blir det lite lugnare när vi alla blivit lite varma i kläderna och dessutom fått tid att hinna sätta oss och ordna våra "rundor" och allt annat småpill

Att det gått hyfsat lätt att gå upp om mornarna iallfall om man bortser från i morse då det kändes väldigt tungt när klockan ringde

Att arbetstidena - bortsett från i onsdags då jag jobbade till 16 - känns som rena rama semestern

Kort sagt det finns hopp om livet och att allt ska falla på plats så småningom

Extra kul känns det att det äntligen ser ut som att jag ska få göra lite "USKjobb"

Insulin och HSLdelegering står på agendan och sen är det tänkt att jag och en annan arbetskamrat som är USKa ska sköta HSLjobben i vår grupp

Det ska bli kanonkul att få damma av dom gamla "sårkladdarfingrarna" som legat i träda alltför länge

Så sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att än så länge flyter jag med näsan över vattenytan och tycker att tillvaron är rätt behaglig just nu och vad passar då bättre än att bjuda på en bild från den gamla goda tiden då tillvaron var en enda lång semseter  dvs under mina två år som föräldraledig