Det var riktigt skönt...

... att sakta ner farten lite

Den här veckan har varit riktigt trivsamt lugn på jobbet

Både tisdag och onsdagen var jag av olika skäl tvungen att gå tidigare från jobbet

I tisdags slutade jag redan klockan tio och igår vid halv tolv snåret och det var nog precis vad både min knopp och kropp behövde

I tisdags hade Linn och jag en helt underbar dag med bla lunch på stan och lite shopping och igår fick vi en skön härlig "bara vara hemma eftermiddag" tillsammans

Det har varit oerhört nyttigt att slå av på takten lite att landa i vardagen, att stanna upp och tänka till eller rättare sagt att tänka efter

Dom senaste veckorna har rusat på i expressfart utan att jag riktigt hunnit med att reflektera,

det var liksom bara att kliva på tåget, ta plats och försöka hänga med i dess framfart och göra det bästa av situationen men nu är det läge att dra lite i handbromsen och slå av på takten

Under några veckors tid har jobbet fått vara prio ett vilket i sin tur inneburit rätt långa dagar för Linns del, lillskruttan har tålmodigt funnit sig i att "Mamma kommer vid tre" förvandlats till "Mamma kommer så fort hon kan" dvs oftast strax efter fyra

Men efter att ha haft två softa eftermiddagar då jag upptäckt hur oerhört mycke jag missat under de här veckorna så har jag bestämt mig för att jag under de här sista veckorna innan jag återgår till att bara vara planerare och jobba som vanligt igen så ska jag ha som mål att gå hem runt två vilket då förhoppningsvis kommer att innebära att jag iallafall lämnar jobbet strax före tre och därmed kan hämta Linn på utlovad tid

I dag var jag redo att gå vid två men så dök det upp en grej som behövde lösas, när den var löst dök nästa grej upp och sen nästa och vips var klockan halv fyra

I dag gjorde det dock ingenting att jag var liiite sen till fritids eftersom Linn hade full upp i "verkstaden" där dom höll på att sy små gosedjur

Medans några av barnen  hade pysslat i verkstaden hade några andra bakat kanelbullar till morgondagens mellanmål och när Linn och jag gick genom lilla matsalen på vägen ut till kapprummet sa Linn

- Mamma... jag känner mig hemma här på fritids nu när det luktar bullar... det luktar mamma och jag älskar dig

En av dom saker som fått stryka på foten de senaste veckorna är just bakningen, det har liksom vare sig funnits tid eller ork till att baka eller pyssla med något annat men nu ska det banne mig bli ändring på det och jag började redan igår med att röra ihop en filmjölkslimpa med bla gojibär, torkade äpplen, valnötter, linfrön, russin mm

Nästa vecka får det lov att bli lite bakning på schemat, dels kommer mina två stora troll och deras respektive hem nästa helg, dels fyller syrran 40 år och det ska firas med buller och bång nästa helg och dessutom ska jag försöka ta mig i kragen och se till att ta mig tid för en fika i lusthuset hos UB och då måste jag ha något gott med mig

I min värld finns det inget som någonsin kan bli viktigare än att ha tid till att vara tillsammans med min familj och mina vänner





Dagens ord..

... och skratt

I går ropade Linn på m ig från toaletten

- Mamma det är en pangad bajskorv...

Först fattade jag inte vad hon menade men sen gick det upp ett Liljeholmens för mig och även om jag borde ha vuxit förbi kiss & bajsåldern för länge sen så kunde jag inte låta bli att skratta åt det hennes klockrena konstaterande

För alla er som undrar vad en pangad bajskorv är så kan jag väl säga att uttrycket lös i magen numera heter något annat härhemma 



Ett bra bemötande...

... betyder mycke

Man läser ofta negativa saker om vården, hur folk känner att dom blir nonchalant bemötta, att man inte blir sedd och tagen på allvar när man söker hjälp

Just därför känner jagh mig extra glad idag efter Linn besök på Barnläkarmottagningen i Norrtälje

Det var länge sen vi var där senast, säkert två kanske närmare tre år sedan

Ett tag kändes det som om vi bodde där var det inte öroninflamation så var det krupp eller tillväxtkontroll eller nå´t annat "skojsigt"

För några veckor sedan var Linn på sexårskontroll hos skolsköterskan och efter att ha mätt och vägt Linn blev hon lite konfunderad och ville skicka Linn vidare till skolläkaren men då föreslog jag att jag istället skulle ringa till barnläkarmottagningen som varit med "från börjkan"

Efter några veckors väntetid så var det äntligen dags att få träffa vår "gamla" doktor idag

Som vanligt var vi på plats i väntrummet i god tid så Linn hann leka en stund och när det sen blir vår tur kommer Linns doktor ut i väntrummet och när han får se Linn skiner han upp som en sol i ett leende som når ända upp i ögonen

- Hej Linn, vad kul att få träffa dig igen det var alldeles för länge sen sist. Så kul att se hur du har vuxit och blivit stora tjejen nu

På vägen från väntrummet till hans rum pratar han hela tiden med Linn och förhör sig hur det är i skolan, vilket fritids hon går på, vilka kompisar hon leker med och vad hon tycker mest om att göra

Kort sagt, han verkligen tog sig tid med Linn och framför allt han lyckades verkligen förmedla känslan av att verkligen att "såg" Linn och att hon inte bara var ett barn i mängden

Efter att ha pratat en lång stund om allt och ingenting eller rättare sagt en hel del om Linn och vad som hänt i Linns liv sen sit dom sågs så blev det till att kliva upp på vågen för Linns del och sen ställa sig under mätstickan

Under tiden som doktorn förde in resultaten i Linns tillväxtkurva samt "analyserade" dessa så passade Linn på att leka med djuren som fanns i hinken på skrivbordet och som sagt det är ett tag sen vi var där så både jag och doktorn tappade hakan lite när Linn kläcker ur sig

- Det fattas en ko... förut fanns det en svart ko ochså...

Helt riktigt, det hade funnits en svart ko men den hade försvunnit för ett tag sen, förmodligen hade nog något litet barn lyckats få med sig den kossan hem

Snacka om att Lilltrollet har ett makalöst minne

Efter att ha analyserat Linns kurvor så konstaterade läkaren att hon följde sin egen kurva alldeles perfekt och visst kommer hon att bli kort vilket knappast kom som en överraskning med tanke på att hon var extremt tillväxthämmad redan vid födseln plus att både jag, hennes farmor, mormor, faster m.fl är under 160 cm så är ju det hela rätt logiskt

Det viktigaste i det hela är att det inte finns något som tyder på att det skulle ligga någon brist bakom hennes långsamma tillväxt utan att det helt enkelt är naturliga förklaringar

Efter att ha pratat ännu en liten stund avrundade läkaren besöket med attdet allra viktigaste av allt är att ingjuta massor av kärlek och ett gott självförtroende i Linn och lyckas vi med det så kommer hennes litenhet inte att ställa till några problem för henne under livets gång och hans spontana känsla var att Linn är en tuff liten tjej som utstrålar en enorm trygghet

Kort sagt, ett mycke trevligt läkarbesök som helt klart gjorde både mig och Linn på ett strålande humör så sen gick resten av vårt Norrtäljebesök i solskenets tecken

Vi hann med lite shopping och en lunch innan vi bestämde oss för att åka hem och bara mysa tillsammans





Jag tror min hjärna...

... tagit semester

I dag har min hjärna fungerat som en teflonpanna dvs ingenting har fastnat

Jag har hört att folk pratat men jag har liksom inte kunnat tagit in vad som sagts

På jobbet satt jag större delen av dagen tillsammans med Nettan och fipplade med TES i ett försök att få kvällsplaneringen att fungera

Jag fick verkligen anstränga mig till max för att ha koll på vad vi gjorde men ändå fick jag hela tiden sticka in med

- Hur var det du sa ?

- Vad var det vi skulle göra ?

- Hur skulle vi tänka ?

Det sista jag gjorde innan jag gick hem var att planera morgondagen något som för det mesta brukar gå på ett kick men nu blev jag sittande en lång stund och bara stirrade på det tomma blocket på ena sidan och pappret med alla "to do" på andra sidan och jag kunde liksom inte komma igång

Till slut bestämde jag mig för att kika på dagens planering för att se hur jag skulle tänka och komma igång

Efter jobbet och hämtning av Linn på fritids var det mer eller mindre bara hem och vända för att sen åka upp till stallet och måndagslektionen och när vi sen kom hem kopplade hjärnan av såpass att Paul till slut undrade om jag var trött eftersom jag bara hummade till svar  vad han än sa

Jag förmodar att det är den intensiva helgen som helt enkelt tar ut sin rätt och därmed stängt av all energitillförsel och det är lite med en lättnadens suck som jag välkomnar Linns läkarbesök i morgon

Linn får hänga med mig till jobbet mellan sju och tio och sen drar vi in till Norrtälje, klarar av läkarbesöket och därefter ska vi bara njuta av att vara tillsammans

Kanske gå en sväng "på stan" , ta en fika, mata lite änder...

... what ever liksom

Kan knappt minnas när jag jobbade en "normal" dag senast

Den sista tiden har klockan hunnit rusa fram till tre - fyra innan jag kommit från jobbet

Någon enstaka gång har jag gått runt två och idag när jag la in min arbetstid kunde jag konstatera att förutom de två dagarna jag hade semester så har jag jobbat över varje dag nu under maj så det kanske inte är så konstigt att hjärnan känns aningen överarbetad för tillfället och signalerar att den behöver återhämta sig

Allt...

... går igen

Från den sommaren det året jag föddes fram till sommaren 1988 hyrde mina föräldrar ett sommarställe i Sörmland där tillbringade vi förutom somrarna även en hel andra helger under resterande året

Även om jag tillbringade större delen av mina sommarlov hos mina sommarföräldrar AnnaLisa & Gunnar från det jag var fem till jag blev tolv - tretton år så har jag massor av underbara minnen från åren på  Baggetorp

När jag var "liten" var syrenhäcken på fotot härunder en underbar syrenberså med två "rum"

Ett alldeles utomordentligt ställe som kunde fungera både som bostad när vi lekte med dockorna eller som stall när vi lekte häst med våra cyklar

Numera bor min bror på gården och när vi ändå var där i krokarna i lördags passade vi på att hälsa på brorsan och hans familj

Medans vi vuxna satt och fikade i brorsans mysiga trädgård busade Linn runt med kusinerna

Jag fotade lite förstrött och det var först när jag kom hem och tittade igenom bilderna och fastnade för fotot där Linn och hennes kusin Filip precis haft ett traktorrace nerför backen som tanken slog mig...

... tänk, för sådär en trettiofem - trettiosju år sedan så var det jag som körde lådbilsrace tillsammans med mina syuskon och kusiner i just den backen

Tänk så många år som gått, så mycke som hänt men ändå kändes det på något sätt som om tiden stått stilla...

I dag...

... rann bägaren över

Det finns en gräns för hur mycke skit man orkar ta

Konstruktiv kritik är helt okey, den går att bemöta och framför allt går det att ta till sig, lära sig något av och sen gå en erfarenhet rikare och förhoppningsvis lite klokare

Men gnäll och orättvis men framför allt obefogad kritik är svårare att hantera  och i dag blev det helt enkelt för mycke för min del

I bilen hem från jobbet kände jag hur tårarna låg på lur hela tiden och det som räddade mig från att släppa ut dom var att koncentrera mig på det positiva några av mina arbetskamrater sagt under dagen

Just nu känns det som om jag bara vill lägga mig i en mörk vrå och dra täcket över huvudet och sova i ett par dygn, bara ge upp och skita i allt

Men samtidigt så vore det en alltför enkel väg att välja

Jag vill inte ge upp, trots all skit så har ju det positiva övervägt, jag har lärt mig massor under den här tiden - både nya arbetsuppgifter men kanske framför allt hittat nya sidor hos mig själv och hur det än är så trivs jag med mitt jobb både det jag gör nu och mitt "vanliga" jobb

Så givetvis kommer jag att bita ihop, ta nya tag och kämpa vidare

Gav jag upp vore det ochså som att ge ett okey till folk att bete sig illa, det vore som att säga att det är helt okey att ägna sig åt gnäll och skitsnackande

Ger jag upp så vinner dom ju, då har dom ju lyckats

Den beskaste och mest illasmakande medicinen är förmodligen att jag biter ihop, fortsätter med det jag gillar allra mest dvs att göra mitt jobb och följer ett av råden jag fick idag dvs att bry mig om dessa negativa personer, att inte låta dom få ta plats i mitt liv eftersom dom bara förgör och suger energi

Lättare sagt än gjort men varför låta dessa negativa personer ta över och segra när det finns de som är positiva och vill framåt, de som väljer att se det som är bra istället för att leta efter saker att klaga på

Nästan på pricken...

... sju år och sju månader senare

Återvände vi till, ja inte brottsplatsen utan till samma suite som vi hade på vår bröllopsnatt

Det vore att ljuga att skriva att det kändes som om tiden stått stilla,

snarare tvärtom tiden har rusat på i ett högt tempo

Ibland har det känts som om jag helst skulle vilja dra i nödbromsen och ropa

- Stopp ! Stanna!

Det har hänt mycke sen vi var här sist

Mina två stora troll har blivit vuxna - ja så vuxna man nu kan bli i mammas ögon - och flyttat hemifrån och även om jag nog är urusel på att tala om det för dom så blir jag alldeles varm i hjärtat av stolthet och kärlek varje gång jag tänker på dom

Familjen har även utökats med ett litet troll som även hon gör mig stolt och fylld av kärlek varje gång jag ser henne  även om jag ibland kan bli fullkomligt galen på hennes envishet 

Lite drygt sju år och sju månader som gifta

Hur förklarar man kärleken till den man som varje dag får en att känna att livet är en underbar resa och att man  på den resan har världens bästa resesällskap

Jag vet inte, ord känns så futtiga i sammanhanget men jag hoppas och tror att jag förmedlar den känslan i vardagen vi har tillsammans och dessutom får jag väl göra som Peter LeMarc skriver i en av de finaste låtar jag vet

Ett av dom sätt





Öppna famnen och ta emot mig,
min hand är full av saknad och den längtar så
Detta är ett av dom sätt jag åtrår dig på

En måndagmorgon som du ska glömma
skriver jag ett kärleksbrev du aldrig får
Detta är ett av dom sätt jag åtrår dig på

Halspulsen hamrar, hjärtat slår,
små, små vågor då och då
För att hålla kvar dom och komma ihåg,
räknar jag sätten jag åtrår dig på

När du just somnat och ligger sårbar,
vilar jag min panna mellan dina lår
Detta är ett av de sätt jag åtrår dig på

Halspulsen hamrar, hjärtat slår,
små, små vågor då och då
För att hålla kvar dom och komma ihåg,
räknar jag sätten jag åtrår dig på

När vi blir gamla och kanske glömda,
ger jag dig dom ögonblick jag sparat på
Detta blir ett av dom sätt jag åtrår dig på
Bara ett av dom sätt jag åtrår dig på,
bara ett av dom sätt jag åtrår dig på

För alla som härt storyn om vår bröllopsnatt ( eller snarare bristen på )  kan jag bara meddela att den här gågnen hade dimman lättat

När vi vaknade på morgonen möttes vi av ett Stockholm som långsamt vaknade i ett milt solljus

Och för alla er som inte hört storyn om vår bröllopsnatt kanske jag någon gång berättar om den och bjuder er på ett gott skratt...