Det går att lära...

... gamla tanter att cykla

 

 

Eller rättare sagt att använda cykeln

Jag går ju till kunder som uteslutande bor inne i Rimbo och därmed är det cykel eller promenad som gäller när man ska ta sig mellan kunderna

Utan omsvep erkänner jag att det där med att cykla o promenera inte riktigt varit min grej så oftast - läs 9 gånger av 10 - har jag istället valt att ta min egen bil

Givetvis delvis beroende på ren bekvämlighet men även för att jag periodvis har haft det grymt jobbbigt med astman och i såna lägen innebär minsta promenad rejäla besvär vilket inte är så himla mysigt men så...

 

 

... ja för någon vecka sen kändes astman helt ok och jag bestämde mig för att ta tillfället i akt och börja gå eller rent utav ta cykel mellan kunderna

Sagt och gjort, efter drygt fem år på stället gjorde jag mitt första besök i cykelrummet och när väl den oskulden var tagen så har det liksom bara flytit på av bara farten

Det må vara redigt bekvämt att ta bilen men det tar banne mig inte längre tid att cykla och på köpet får man ju både frisk luft och lite vardagsmotion bara sådär

Så, jo det går att lära gamla tanter att ta cykeln istället för bilen och så länge astman håller sig i schack kommer jag att fortsätta med det

Jag menar, det är ju inga längre sträckor det rör sig om och jag har ju tänkt att en - två km om dagen med egen bil inte är så mycke att hänga i julgranen men 2km fem gånger i veckan blir en mil i veckan

En mil i veckan blir fyra mil per månad, låt säga att man jobbar tio månader på ett år och vips är man uppe i fyrtio mil

Fyrtio mil jag hellre kör privat på någon trevlig resa än i jobbet där jag oftast lika gärna hade kunnat ta cykeln eller gå

Man blir aldrig för gammal för att ändra sig och göra nya val i livet



Så lite...

... kan betyda så mycke

 

 

I går när jag var hos en av våra kunder så började vi prata om bakning i allmänhet och matbrödsbak i synnerhet

Vi pratade om olika favoriter och av någon anledning började vi prata om rågsiktskakor

Det var ett tag sen jag bakade just rågsiktskakor och den senaste veckan har jag varit lite sugen på att baka just såna men tiden har liksom aldrig riktigt unfunnit sig

Men i går em när jag hade kommit hem från jobbet kände jag att nu var det banne mig dags och turligt nog så hade jag jäst hemma

 

 

Rågsiktskakor blev det och vi provsmakningen kunde jag konstatera att dom var grymt goda och när jag sen stod och paketerade det avsvalnade brödet bestämde jag mig för att ta med mig lite bröd till vår kund så att hon fick smaka

Så i morse fick hon relativt nybakad rågsiktskaka till morgonkaffet och efter att ha tagit några tuggor av smörgåsen tittade hon på mig och sa

 

- Å så gott.... det är så gott att jag nästan får tårar i ögonen... Tack så mycke

 

När jag sen kom tillbaka vid lunchen var hon fortfarande helt lyrisk över dessa goda rågsiktskakor och jag fick säkert höra minst tio gånger att det var den absolut godaste rågsiktskaka hon någonsin smakat och att jag är en ängel utan vingar som lät henne få smaka

En halv rågsiktskaka...

 

 

... vad är det liksom ?

Ingenting egentligen men ändå gav det så mycke, den ynka hava lilla rågsiktskakan blev en riktig win win situation som skänkte både mig och X lite glädje en helt vanlig grå novembertorsdag

X blev glad över omtanken och jag blev glad över hennes spontana och innerliga glädje

Det var inte första och absolut inte sista gången som X får agera "provsmakare"

 







Torsdags ...

... trött

 

När jag åkte hem från jobbet idag var ett besök i stallet det som stod längst ner på min "vill göra lista"

Jag var lite lagom torsdagstrött vilket förmodligen mest beror på alldeles för lite sömn i kombination med att jag har en gröndjävlig värk i armbågen som inte riktigt vill gå över

Ja, jag hade t.o.m varit så uträknande att jag köpt en muta till Linn bara för kunna övertyga henne om att vi bara skulle checka & snabbmysa med Prinsessan

När vi klev ur bilen vid stallet var vi båda rörande överens om att det var en snabbvisit som gällde

Jag ville hem till soffan och Linn ville hem och bygga sitt nya Lego Friends men som vanligt så inträffade det där märkliga som bara kan hända i ett stall

Så fort jag klev in i stallet så försvann tröttheten och när Linn några minuter senare undrade om hon inte kunde rida en yttepytte kort tur på Prinsessan men ändå få legot så sa jag givetvis ja

 

 

Någon yttepytte kort tur blev det inte heller utan en alldeles lagom ridtur och eftersom Linn och Prinsessan både travade och galopperade  så blev det en promenad  i rask takt för min del och när vi sen kom tillbaka till stallet kände jag mig väldigt nöjd med att Herr Trött & Bekväm fått ge vika

Det är så otroligt lätt att ge efter för latmasken och bara göra det man absolut måste men man eller rättare sagt jag mår så otroligt mycke bättre när jag faktiskt tar mig i kragen och inte väljer den lättaste vägen

Det kändes riktigt skönt efter promenaden och Linn var på ett strålande humör efter att ha fått galoppera på sin lilla Prinsessa så det var två rätt nöjda tjejer som hittade hem strax efter fem och medans jag fixade maten byggde Linn ihop sitt LEGO och nu ska vi med gott samvete ägna resten av kvällen åt att slappa i TV soffan

 

 



 

 

 



Dagens lilla...

... fundering

 

 

Undrar hur långvarig tex en anställd på HM skulle bli om h*n kläckte ur sig något som

 

- Vi har så kassa kläder här, uppköparna gör verkligen inte sitt jobb så gå till KappAhl istället

 

Undrar även hur länge man skulle behålla en i kassan på ICA som suckade fram

 

- Dom är så kassa på att ta hand om sin personal här, gå till Konsum istället där är dom bättre på det

 

Kort sagt undrar om folk i allmänhet och några jag har i åtanke i synnerhet vet vad det innebär att vara lojal mot sin arbetsgivare och därmed även greppat vad som är ok inte ok att säga till en kund och vilka följder det kan få om man lossar på tyglarna och låter tungan glappa lite för mycke

Om man nu känner att man har svårt med lojaliteten och helt enkelt bara måste rapa ur sig så kanske man iallafall borde tänka på vad men kanske framför allt hur man uttrycker sig

Det kan uppstå små pinsamheter när kunden ifråga sen råkar läcka vidare till helt fel person

Ibland är det rätt roande att få ta del av saker som förmodligen inte alls var ämnade för ens öron men som av en händelse liksom råkade susa förbi

 

 



Dagens ros...

... till mig själv

 

 

Jag må ha haft mitt körkort i femton år nu men det finns fortfarande saker med bilkörningen som jag tycker är grymt jobbiga, typ som att

 

* Backa

* Åka på okända vägar

* Långkörningar

*Mörkerkörning

*Mörkerkörning i regn

 

Ja jag skulle kunna göra listan ännu längre men just dom där sakerna hör till mina vill inte top fem när det gäller just bilkörningen

Långkörningarna brukar inte innebära något problem i vanliga fall eftersom jag hitintills haft turen att bara vara passagerare och kunna sitta brevid och inte behöva bry mig så mycke 

 

I torsdags var det dock dags för mig att ta itu med mina bilkörningsspöken och när man väl ställs inför faktum är det väl lika bra att göra det rejält och se till att mota ut så många spöken som möjligt vid ett och samma tillfälle

I torsdags drog jag, syrran och systerdottern iväg på en lite lagom nätt roadtripp ner mot Varberg

Vi bestämde oss att köra via Jönköping för att kunna göra en liten avstickare i Gränna och köpa lite polkagrisar och fram till Gränna gick det relativt smärtfritt

Det höll dock på att skita sig rejält när vi skulle stanna till vid Axels polkagrisar och det blev lite trångt och jag fick besvär med dragläget och höll på att rulla nerför en liten men ack så brant backe men det ända som hände då var att jag och syrran fick ett hysteriskt skrattanfall vilket inte var så himla bekvämt med tanke på att vi båda två hade varsin rejält sprängfylld kissblåsa och helt plötsligt frustade som två gamla tanter

 

- Hjälp snart kissar jag på mig

 

Varpå blåsan givetvis kändes ännu mer sprängfylld

Nåväl, vi fick våra polkagrisar och gjorde även ett litet stopp på Statoil eftersom syrran i sann tantanda behövde en kopp kaffe

Under resans gång hade vi på radion fått trafikmeddelanden om att det var en lastbil som brunnit på E4:an mellan Gränna och Jönköping med långa köer till följd och i kassan på Statoil fick vi tipset att åka gamla vägen mot Jönköping

Sagt och gjort, vi styrde kosan mot gamla vägen men missade avfarten och hipp happ var vi uppe på E4an igen men vi tröstade oss med att dom nog fått undan det hela och att det förhoppningsvis hade släppt lagom tills vi närmade oss olycksplatsen

Jomen hoppsan, alldeles innan Jönköping slog det till och sen fick vi rulla på i saktmodiga 20km

*yippey*

Det tog dryga timmen att ta sig mellan Gränna och Jönköping, härligt härligt

När vi väl kommit till Jönköping hade både mörkret och regnet slagit till och så även min lilla osäkerhet om vilken väg vi skulle ta för att komma vidare till Varberg

Syrran som fick agera kartläsare tog fram mappen med vägbeskrivningar som jag så snyggt hade gjort iordning

Felet var väl bara att vägbeskrivningen och kartan var utskriven från Eniro och där i mörkret kände vi oss inte så himla mycke hjälpta av

 

* Ta in på Storvägen, kör 250 m

*Vidare in på Storgatan, kör 200m

*Sväng vänster i rondelllen

 

Ja ni fattar vägbeskrivningen bestod av sammanlagt 78 punkter och givetvis helt i avsaknad av vägnummer och att där i mörkret ens försöka lista ut vid vilken av punkterna vi befann oss var ju bara småfånigt så jag svängde in på en parkeringsficka och gjorde som jag alltid gör när det kör ihop sig dvs jag ringde till Paul och möttes av ett

 

- Har du kvaddat bilen ?

 

Tack för den liksom

 

- Nej jag har inte kvaddat bilen men du kanske kan hjälpa oss med hur vi ska köra ?

 

Snäll som han är min käre make så letade han snabbt upp en karta och vi fick lite tips om hur vi skulle ta oss vidare och sent om sider efter att ha kört i hällande regn på  där jag hela tiden fick sitta och parera vidriga spår i vägen där det samlats otroligt mycke vatten  kom vi äntligen fram till Varberg och mina två älskade döttrar

I fredags tog vi oss sen från Varberg till Hällingsjö och sen igår hem via Lanna och Örebro och när jag väl körde in på vår uppfart här hemma kände jag mig väldigt nöjd och belåten

Drygt 140 mils körning inom loppet av två dygn, merparten av denna körning på för mig okända vägar och dessutom i regn och mörker

Resan mellan Hällingsjö och Lanna innebar dessutom lite "Oj vi måste nog vända så vi kommer rätt" dvs en del backning under ( i min värld ) okontrollerade former 

Så...

Ja när allt kommer omkring så är jag nog värd dagens ros som tog tag i mina spöken och faktiskt lyckades rätt bra med det

 

 

 

 

Det är dags för mig...

... att gå vidare

 

 

Nu under kvällen har jag haft tid att låta tankarna flyta iväg och analysera vårat förhållande

Det gör lite ont att upptäcka att det är dags för mig att bryta upp

Vi har ju levt tillsammans ett par år nu och varit med om en hel del tillsammans men nu ikväll stod det plötsligt klart för mig att vår relation liksom stannat upp

Du erbjuder mig inte längre några utmaningar utan det är snarare så att du hämmar mig än att du låter mig utvecklas

Det finns så mycke jag vill prova på men du står där som en stoppkloss och låter mig inte gå vidare

 

Jag känner att jag har utvecklats, öppnat upp nya dörrar, fått en helt annan nyfikenhet medans du är fast i dina låsta mönster utan förmåga att ta dig vidare

Kort sagt, jag kännar att jag har så mycke mer att ge men att du inte är den rätte att följa mig längs den vägen så även om det smärtar lite med tanke på hur länge du har funnits intill mig, hur mycke roligt vi haft tillsammans och framför allt hur mycke du lärt mig så måste jag ändå bryta upp och se mig om efter någon som kan stimulera mig och låta mig utvecklas

 

Men var inte ledsen, livet tar inte slut bara för att vi skiljs åt

Jag är säker på att det finns någon annan därute som kommer att uppskatta dig

Någon som kommer att bli överlycklig och se alla dina fördelar och glädjas åt allt du kan istället för att haka upp sig på allt du inte kan

 

Var inte ledsen, låt inte det här komma emellan oss och förmörka vår sista tid tillsammans

Låt oss få ett värdigt slut, fortsätt att vara min vän och stå vid min sida tills jag lyckats skrapa ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa mig en ny symaskin

 

 



Jag känner mig...

... som Alfons Åberg

 

 

Linn är hos Anna ett par dagar, jag har semester

Ja, tanken var väl att jag skulle ägna den här dagen åt lite städning och "komma ifatt" härhemma

Jag var uppe redan vid halv åtta - åtta snåret och...

 

 

 

... ja klockan har precis passerat två och jag har liksom fortfarande inte kommit igång, det vill sig inte riktigt idag utan hela tiden dyker det upp nya "ska bara"

 

Jag ska bara

 

* FB:a lite

*Chatta lite med Anna

*Äta frukost

*Fixa med fotona från helgen

*Ringa bilmecken/blomsterhandeln

*Maila ett recept

*Hämta upp lite lämplig städmusik

*Starta en tvätt

*Hänga lite tvätt

*FB:a lite till

* Ringa till Paul

*Chatta lite med en vän

*Hitta den där fördömda städenergin...

 

 

Någonstans långt därinne bland alla måsten och borden kan jag känna att det är helt okey att ha en "ska bara dag"

En dag då tiden liksom bara får gå och livet liksom stannar upp en stund, en dag då jag helt enkelt bara gör det jag har lust med för stunden

För en sak är helt säker

Dammråttorna, dom ouppackade kläderna, den otömda kattlådan, disken, Linns hästar som ockupperar vardagsrumsgolvet mm kommer att fortsätta befinna sig där dom för tillfället är ända tills jag hittat lite av den där berömde städenergin och sätter igång med plockandet

Förmodligen framåt midnatt eller någon gång under kvällen då alla andra "normala" människor bestämmer sig för att ta en date med John Blund