Åttonde ridterminen...

... har precis dragit igång

 

 

Jag minns fortfarande Linns första lektion på Daisy

Linns korta ben nådde inte ens ner under sadelkåporna och Marika fick hämta håltången och göra nya hål i stiglädrena för att dom skulle passa Linn

Jag minns hur bortkommen jag kände mig och hur det där med att tränsa, sadla o kratsa hovarna kändes som en av universums stora gåtor som jag aldrig skulle lyckas lösa

Jag minns ochså första terminerna då vi föräldrar fick leda, hur tung och jobbig sanden på ridbanan var att springa i och hur hett jag längtade efter att Linn skulle bli tillräckligt stor och duktig nog att klara sig utan ledare

Jag minns ochså hur jag ibland starkt tvivlade på att Linn någonsin skulle få koll på sina händer och sluta flaxa som en väderkvarn med tyglarna i högsta hugg

 

 

 

 

Numera rider Linn två lektioner i veckan och konstigt nog så är det fortfarande lika roligt och spännande att åka upp till stallet när det är dags för lektion

På måndagar är nog både Linn och jag lite småpirriga och undrande över om Prinsessan tänker "sköta sig" eller om hon tänker hitta på något bus

På tisdagar är det nog Linnsom har mest pirr i magen, fortfarande är hon lika spänd och förväntansfull över vilken häst hon ska få rida

Just på tisdagar har Linn väldigt bråttom ut ur bilen för att snabbt kunna springa in och kolla i "blåa boken" vilken häst som står på tur

 

 

Vad är det egentligen som får en mamma att en sen kväll i nollgradig kyla stå och titta på sitt barn som rider runt på en ridbana och faktiskt tycka att det är något av det mysigaste man kan roa sig med en tisdagskväll ?

Förmodligen är det väl kombinationen av lyckan i Linns ögon och vetskapen att Linn får göra det hon tycker allra allra mest om lite blandat med ett litet uns av stolthet för varje litet framsteeg hon gör  Någonstans långt inne i hjärtat är jag glad över att det är just hästar och ridning som fångat Linns intresse och blivit en så stor del av hennes och mitt liv

Förmodligen skulle jag stå även vid en fotbollsplan och se henne jaga en boll eller sitta i en gymnastiksal och se henne slå volter eller vad det nu skulle kunna vara för sport hon hellre hade velat ägna sig åt men jag betvivlar att jag hade gjort det med samma hjärta och inlevelse som jag gör nu

 

 

Jag har ju trots allt ett förflutet som fotbollsmamma en gång i tiden med allt vad det innebar av att sitta och titta på vid träningen, skjutsa till matcher, ägna en heldag åt cupspel, stå i kiosken mm mm

Självklart var jag en engagerad idrottsförälder som fanns där för Anna o Joakim men såhär i efterhand kan jag väl erkänna att det där med fotboll inte riktigt var min pryl

Men och ett viktigt men

- jag var med och tog del av deras framsteg och var engagerad

För är det något jag inte riktigt förstår så är det "lämna & hämtaföräldrarna" som aldrig är med och intresserar sig för sina barns intressen

Man behöver inte vara en tokengagerad förälder som är med varenda minut vid barnens träningar men att kanske någon enda gång stanna upp och vara delaktig

Det är många år sedan men jag kan fortfarande känna den där lilla taggen av besvikelse inför föräldrarnas totala ointresse för ens aktiviteter

Nu var inte jag någon idog sportare som barn/tonåring utan spelade basket ett tag mest för att tränaren var så snygg men jag kan fortfarande känna den där taggen som kilad in sig pga av föräldrarnas totala ointresse för vad jag pysslade med

Ingen uppmuntran, inga frågor om träning och ev matcher osv och såhär i efterhand så kan jag ibland undra om dom ens hade en susning om att jag spelade basket

Och just den känslan är en känsla jag inte vill att något av mina barn skulle behöva uppleva och därför har jag försökt allt jag har kunnat att engagera mig

Jag har suttit där i ur och skur och tittat på fotbollsträningar, jag har stått i kisoken vid matcherna, jag har hängt vid staketet vid ridbanan, varit funktionär på tävlingar osv osv

 

 





 

 

Nu ikväll när jag stod där vid ridbanan och funderade lite över helgens kommande tävling så fladdrade en tanke genom mitt huvud

 

- Det har nog aldrig varit så roligt att vara idrottsförälder som det är just nu

 

Stunderna i stallet tillsammans med Linn är guld värda och en riktig energikälla

 

 

 



 

 

 

 

 

 



 

 

 



Något...

... har hänt

 

 

Under senare delen av hösten och nu under vårterminen har jag och Linn genomlidit lämningar på fritids from hell

Vissa mornar började det knorras redan vid påklädningen härhemma och fortsatte sen under bilfärden och ända fram till fritids

 

- Jag vill inte vara på fritids, jag vill vara med dig

- Jag kommer längta efter dig hela dagen

- Jag vill att du hämtar mig klockan ett

 

Osv osv osv i en aldrig sinande ström

Väl inne på fritids ramlade vi sen tillbaka till hösten 2007 när Linn skolades in på förskolan

Dvs Linn förvandlades till en klängapa som inte ville släppa greppet och gärna ochså klämde fram en tår och blinkade med sina allra mest bedjande ögon

Även om jag visst eatt så fort jag lämnat fritids så blev allt som "vanligt" och att Linn i själva verket stortrivs där tillsammans med sina kompisar så kändes det lite stressande och frustrerande behöva traggla oss igenom detta varenda morgon

Men så blev jag däckad av influensan och under två veckors tid var det Paul som skötte lämningarna, lämningar som gick helt smärtfritt utan några som helst konstigheter

 

 

 



 

 

Första morgonen jag skulle lämna Linn igen så var det som om förtrollningen hade brutits

På väg till fritids pratade vi om allt och ingenting och väl framme på fritids skuttade hon in och glömde i ivern att säga hej då och kvar stod jag med en oerhörd lättnadskänsla i bröstet och kunde åka vidare mot jobbet utan att behöva slå bort den där frustrerande känslan av stress

På fredagen samma vecka var det dags för disco på skolan

Tyvärr var Linns bästis bortrest men Linn men det var inget som hindrade Linn från att vilja gå

Eftersom Paul jobbade var det min lott att lämna Linn på discot och jag var väl förberedd på att få stanna kvar en stund tills Linn funnit sig tillrätta med sina andra kompisar

När vi kom till discot stod två av Linns klasskompisar vid entren, Linn hejade på dom, klädde av sig och stegade sen fram till grabbarna som satt i entren, fiskade upp en guldpeng, betalde och fick sin stämpel på handen och sprang sen bort genom korridoren mot matsalen där discot var

Kvar stod jag och fattade ingenting

Hallå ?

Du glömde nå´t , att säga hej då tex

 

 

 

 

 

I torsdags var det ju skärtorsdag och därmed påskkärringdags

Något som fram tills nu inte varit något som lockat Linn men iår ville hon absolut gå

Tyvärr skulle bästisen resa bort över helgen men Linn bestämde sig för att gå påskkärring på egen hand så hon satte igång att måla påskkort och gjorde sig sen iordning

Jag kan erkänna att jag var helt övertygad om att modet skulle svika henne och att hon skulle ångra sig när det väl var dags att ge sig av och visst gjorde hon ett försök att få med mig men jag var elak och svarade bara att om du vill gå påskkärring så får du göra det på egen hand och då travade hon iväg, var borta en stund och kom sen hem med ett stort leende på läpparna och visade upp både frukt, godis & kex som hon fått av våra snälla grannar

 

 

Ja något har uppenbarligen hänt

Liten har börjat bli stor och upptäckt att även om det är lite läskigt så är det ändå helt ok att släppa taget och prova vingarna på egen hand en liten stund

För en del barn är detta självklart och enkelt från start

Andra barn behöver lite längre startsträcka innan dom känner att dom vågar ta steget själva

En del barn hittar aldrig modet och tar känslan med sig in i vuxenvärlden

Linn får ta det i den takt hon känner för och givetvis finns både Paul och jag där som den där extra lilla tryggheten hon behöver för att våga ta steget att stå på egna ben och som förälder finns det väl inget härligare än när man riktigt kan se hur barnet växer av känslan  av att ha tagit klivet ut på  okänd och lite farlig mark och att man faktiskt  klarade av det med bravur



 

 

 

 

 

 

 

Vill man vara säker...

... på att få det man önskar sig

 

Jamen då gör man bäst i att köpa det själv

För ett tag sedan såg jag en reklam från Åhlens med vårens nya väskor

Jag fastnade för en av modellerna och började så smått värpa på om det var dags för en ny väska

För ett par veckor sen var vi inne i Sthlm och hann då med en sväng in på Åhlens och hamnade då på väskavdelningen och givetvis klämde jag lite på väskan då

Men till min förskräckelse fanns väskan bara i orange eller gult där och min första spontana tanke var

 

- O no, över min döda kropp

 

 

Inte kan man väl gå runt med en orange eller gul väska ?

Jösses liksom det är inte jag

Efter att ha varit in på Åhlens hemsida kunde jag konstatera att väskan fanns även i svart eller grått och än en gång började jag så smått fundera över det där med att köpa ny väska men sen kom en influensa och tilhörande dubbelsidig lunginflamation och så banala saker som väskinköp fick läggas på hyllan ett slag men i fredags var vi in till Norrtälje och hamnade på Åhlens

Eftersom påsken och födelsedag stundade så bestämde jag mig för att jag var värd en present och travade bort till väskorna

Först klämde jag och kände på den svarta väskan men sneglade lite på den oranga men genast dök tankarna upp

 

- Nej inte kan väl jag ? Orange liksom ?

 

Paul och Linn som var med röstade för den oranga väskan, ja Paul var t.o.m så "hård" att han uttryckte att om jag inte ´valde den oranga så skulle jag inte köpa någon väska överhuvudtaget

För varje minut som gick så blev jag alltmer sugen på att kliva utanför ramarna lite och välja den orangaväskan men det satt långt inne

Jag menar , orange ?

Svart är ju så mycke mer neutralt, sticker inte ut lika mycke, syns inte = passar mig perfekt

 

Efter en stunds velande bestämde jag mig för att chocka mig själv lite och valde den oranga väskan

Men på väg mot kassan fick jag se den gråa väskan på en hylla

Grått ? Ja det kanske inte vore så dumt ? Eller ?

 

Första timmarna efter väskinköpet kände jag mig väldigt tveksam

En orangeväska ?

Herre gud att gå runt med den är ju som att gå runt med världens stoppljus

Men nu efter några dagar har jag vant mig vid tanken och känner mig sjukt nöjd med mitt väskaval

Nöjd med att jag vågade kliva utanför den trygga lådan en stund även om det rör sig om något så löjligt litet som en väska

Jag tror att jag och min härligt apelsinfärgade väska kommer att gå en härlig vår och sommar till mötes tillsammans

 

 

 



Sovmornar...

... lyser med sin frånvaro

 

 

Strax före sex i morse kom Linn glatt in till oss

Vaken, pratglad och på ett sprudlande bra humör

Jag gjorde mitt bästa för att försöka ignorera den lilla damen och somna om men,

ja det är liksom kört för min del

Har jag en gång blivit väckt så är det toksvårt att somna om speciellt om någon hela tiden pratar om allt och ingenting med en

Efter sådär fem-tio minuter insåg jag att det var lika bra att kliva upp och starta dagen och ställa in sig på att långfredagen i år verkligen skulle bli en långfredag

 

 

Hur fördriver man tiden bäst en arla morgon ?

Tja, jag valde att baka lite kakor

Inte nog med att det är påskhelg, det stundar även födelsedag och de senaste dagarna har jag funderat på om det inte vore dags att ägna sig åt lite nostalgibakning

När vi var små fick vi ofta önska bakverk till våra födelsedagar och jag hade två favoriter

- plättbakelser och petit choux

Plättbakelserna bakade jag i morse och nu återstår att se om det blir tårta eller petit chouxer på söndag, den som lever får se

Jag har ett svagt minne av att det var lite meckigt att baka petit chuox men vill man så kan man

 

 





Semester och...

... sovmorgon

 

Ja det var vad jag hade sett fram emot, ja sovmorgon kanske var att ta i men eftersom Paul skulle lämna Linn på fritids så skulle vi kunna sova en timme längre en vanligt

Ja det var ju iallafall vad jag trodde och hade planerat men någon gång på morgonkvisten  kom Linn tassandes och kröp ner mellan oss

- med iskalla fötter

 

*kaping*

 

Vaken !!!

När jag väl vant mig vid Linns kalla fötter och ögonlocken började kännas behagligt tunga igen så började Paul muttra

 

- Är det inte dags för dig att gå upp nu ?

 

Jag trodde att klockan var halv sju och började så smått fundera på varför inte min väckarklocka hade ringt som den skulle och efter en lång startsträcka bestämde jag mig för att ta tag i morgonen och kliva upp och det första jag ser är siffrorna på Pauls digitala väckarklocka 05:36

Hallå !!!

Vad skulle jag upp halvsex att göra ?

Linn och Paul skulle ju inte åka förns strax före sju

Paul som kom hem någon gång runt tvåtiden i  natt konstaterade att han missat detaljen att jag hade semester idag

Vid det här läget var jag så gott som klarvaken så jag gjorde Linn sällskap upp och startade dagen

Nu sitter jag här och försöker förmå mig att kicka igång dagen ordentligt med lite städ & plock så vi får lite påskfint men den där sista kicken att starta verkar inte riktigt vilja infinna sig

Kanske lite frukost först gör susen ?

 

 

 

 



Vår kloka...

... lilltjej

 

 

Häromdagen när Linn och jag åkte hem från fritids berättade Linn om en ny "lek" som tjejerna i klassen roar sig med

Den går helt enkelt ut på att någon ställer en fråga som ska besvaras med en handuppräckning

 

- Alla som gillar spagetti räcker upp en hand

 

- Alla som gillar att bada räcker upp en hand

 

- Alla som gillar att äta godis räcker upp en hand

 

- Alla som gillar Sean Banan räcker upp en hand

 

Och så länge frågorna håller sig på den nivån så är det en ok lek men Linn berättade att det dykt upp en helt annan typ av frågor

 

- Alla som tycker att X är dum räcker upp en hand

 

- Alla som tycker att Y är pucko räcker upp en hand

 

- Alla som inte vill att Z ska vara med och leka räcker upp en hand

 

Efter att ha berättat om leken avslutade Linn det hela med

 

- Mamma, det är inte ok att säga såna saker om andra kompisar. Man kan fråga om maträtter tycker jag men man ska inte fråga om någon är dum, det är inte att vara snäll

 

 

Det kändes rätt skönt att höra Linn säga att det inte är ok att vara oschysst mot sina kompisar

Som den jobbiga förälder jag är så tog jag upp saken lite snabbt med fritidspersonalen nu i morse

Jag vet att dom inte kan vara överallt och se/höra allt som händer men samtidigt så vet jag ju att det varit en hel del intriger, tjafs och fulspel mellan barnen så lite extra uppmärksamhet och kanske ännu ett samtal om hur man ska uppträda mot varandra är nog på sin plats

Det är inte lätt att vara barn och det är banne mig inte lätt att vara förälder heller för den delen men är det något jag tänker fortsätta tjata hål i huvudet på min dotter om så är det hur man uppträder mot sina kompisar och alla andra i omgivningen

Man behöver inte älska alla man möter men världen blir så mycke trevligare om vi alla möter varandra med respekt och accepterar varandras olikheter

 



Det här med...

... läxor

 

 

Jag har aldrig varit något större fans av läxor

På den tiden jag själv gick i skolan så hade vi aldrig några läxor

Jo det är klart vi hade men jag övertygade både mig själv och mina föräldrar om att vi aldrig hade några läxor och på nå´t vis så köpte dom det argumentet för jag kan inte minnas att vi hade några diskussioner kring det här med läxor eller vikten av att göra sina läxor

 Givetvis hade vi läxor men jag valde oftast att strunta i dom och de gånger jag överhuvudtaget öppnade en skolbok hemma eller läste på till ett prov är extremt lätträknade

Ja det vill säga bortsett från läxorna i tyskan som jag hade i åttan och nian

Där var vi en sån liten grupp, jag tror bara vi var fem-sex stycken så man visste att det inte gick att "komma undan" så det var bara att läsa på och se till att man höll jämn fart med de andra i gruppen

I dom andra ämnena var vi ju alltid "helklass" och då var det aldrig några som helst problem att "smita undan" , det fanns alltid andra som var ivriga på att räcka upp handen och drevs av någon iver att få svara på frågorna

 

Sen blev jag ju vuxen och började plugga till undersköterska, den gången hade jag en mycke mycke driven studiekompis som såg till att vi pluggade så det stod härliga till

Ja sen började ju Anna och Joakim skolan och...

 

 

... ja inte hade läxläsandet blivit så mycke roligare att delta i bara för att jag var förälder

Snarare tvärtom, jag minns med fasa alla dessa läs & matteläxor

Som tur var kom Paul in i vårt liv och tog över större delen av hjälpen och pushandet beträffande läxläsningen och det var otroligt skönt när både A och J blev stora och självgående på den fronten

Men nu,

ja nu sitter man där i läxträsket igen

Läsläxa fredag-onsdag och matteläxa fredag till måndag

Ja jag vet, det är superviktigt det här med läxorna och det är lika superviktigt att vi föräldrar finns med och stöttar och jag gör verkligen allt jag kan för att inte visa vad jag känner

Men en dag som denna då vi åkte hemifrån tjugo över sex och inte landade härhemma igen förns klockan var strax före fyra och kropp och knopp bara skriker ett enda ord

 

- TRÖTT !!!

 

Och då menar jag verkligen trött och man vet att man ska ladda om batterierna för att laga middag och sen strax före sju bege sig till stallet för veckans tisdagslektion ja då känner iallafall inte jag mig sådär superladdad för att utbrista i ett glättigt

 

- Nu är det dags för läsläxan

 

*yippey*

 

Och när vi ändå är igång kan vi ju göra några sidor i matteboken ochså eftersom den biten inte fun kat riktigt i skolan och det börjar bli lite panik över hur barnen ska hinna ikapp och nå de mål de borde uppnå nu i ettan

 

*dubbelyippey*

 

Nej, jag gillar inte läxor

Nej jag gillar inte att behöva ta itu med den biten när jag helst av allt bara vill softa en stund

Men men, skolan och läxor är viktiga så det är bara att skyffla undan den där tröttheten, sätta på pastavattnet och glättigt utbrista

 

- Kom gumman så får du läsa lite för mig, jag brinner av iver att få höra vad Leo och Elsa hittar på den här veckan

Det sistnämda säger jag givetvis inte, det tänker jag tyst med en stark ironisk tuch

Jag avskyr den där Leo och hans familj

Jag har redan tragglat dessa läseböcker två gånger

Vad är det för straff att behöva lyssna på dessa trista historier för tredje gången liksom ?

 

En sak vet jag med säkerhet

Det här är tredje gången gillt beträffande läxläsning

Om det i framtiden skulle dyka upp små barnbarn så vet jag med bestämdhet att jag aldrig kommer att befatta mig med deras läxläsning

När Linn så småningom  blivit självständig på den fronten ska jag för alltid stänga dörren till allt vad läxläsning heter och bara ägna mig åt sånt jag tycker är roligt att göra och läxläsning hör absolut inte till kategorin roliga saker