Om Picasso hade...

... haft Facebook

 

Ja då hade hon helt klart gjort ett inlägg om en mystisk vit buss som åker omkring på vägarna här i området och plockar upp små barn om mornarna

I morse bestämde sig Linn för att åka skolbussen, första gången sen förskoleklassen och givetvis följde Picasso och jag med bort till bussen

Picasso var väl inte helt nöjd med att behöva gå ut på "promenad" redan klockan sju,  när det dessutom fortfarande var fuktigt både på marken och i luften

Bussen kom till slut och Picasso stod blickstilla och tittade på medans Linn gick bort till bussen, klev på och...

 

 

... försvann

Picasso blev väldigt brydd när bussen åkte iväg och Linn var spårlöst borta

När jag började gå hemåt var hon inte alls sugen på att hänga med utan vände sig flera gånger om och tittade mot hållet där Linn hade "försvunnit"

Det var nästan så man såg hur det gick runt i skallen på henne

- Vart tog lillmatte vägen ?

- Ska vi verkligen gå utan att ha henne med oss ?

 

 

 

Att stanna till...

... och tänka efter

 

 

Ibland är det rätt bra att stanna till lite grann,

att tänka efter en smula

Att rensa hjärnan på tankar,

fundera över vad som är viktigt och inte viktigt  här i livet

 

Att bestämma sig för att se till det man har och låta det positiva i tillvaron hjälpa en att orka med och klara av det som är negativt

Att stanna till och inse att det är svårt att ändra på en människas förutfattade mening om någon och att det finns tillfällen då det inte spelar någon roll vad man än säger och gör eftersom personen ifråga redan bestämt sig för hur allt ligger till

Vid såna tillfällen kan man välja

- antingen ger man upp eller så väljer man att gå den vägen man tror på

 

 

 

Jag väljer att gå min egen väg, att låta någons felaktiga uppfattning bestämma min framtid vore enbart idiotiskt

Jag vet hur jag mår, jag vet hur min kropp mår och framför allt så vet jag vad jag kan och klarar av

För mig är det en gåta hur någon utan utbildning  och som dessutom  inte känner mig inte bara ifrågasätter en diagnos ställd av en läkare utan även bemödar sig att på eget bevåg ställa en diagnos och dessutom även ha åsikter om min framtid inom yrket

När samma person ( -er ) även kommer med otroligt korkade uttalande om både mitt familjeliv, min fritid och även insinuerar att jag skulle googla fram mina besvär ja då tappar i alla fall jag all respekt för vederbörande

Det enda positiva i det hela är att min stridsvilja taggas, även om jag kanske snubblar så reser jag mig igen och låter mig inte besegras av översitteri och oempatiska männsikor

 

 



Det var det där...

... med PT

 

 

Vem behöver en PT när man har Linn och Picasso i familjen ?

I dag har vi haft lite full rulle med bla ridlektion för Linns del, en snabbtur in till Norrtälje, lite fix på terrängbanan inför nästa helg mm

 

 För att undvika missförstånd och dumma kommentarer så ska det tilläggas att det var Julia och Marika som stod för fixet

Linn, Vilma & Vendela bar tegelstenar, släpade stolpar  och hjälpte till så gott dom kunde

Jag ?

Ja jag tillhandahöll arbetskraften Linn, stod för Julias skjuts till o från stallet men i övrigt så hejade jag mest på dom andra samtidigt som jag höll kameran i höger hand och fotade

 

 

 

 

Strax före sju kände jag mig hyfsat mör och helt klart redo att sätta mig i TVsoffan och liksom avrunda dagen

Då kommer Linn

 

- Mamma kan vi gå spåret ?

- Men alltså..  Vi har precis kommit hem och jag hade tänkt att se det där programmet som börjar klockan åtta

- Det är ju en hel timme kvar... vi hinner...

 

Klart vi hann, snabbt in i bilen igen och bort till spåret

En ca 30 minuters rask promenad och sen hem igen

Picasso var lycklig, Linn var lycklig och även jag kände mig glad och nöjd

- ett bra avslut på dagen helt enkelt

 

Nu kanske en och annan undrar varför vi tog bilen till elljusspåret när vi har en skog alldeles i närheten

Men den skogen och stigarna där känner vi ju utan och innan numera

Elljusspåret är liksom en ny spännande värld med nya stigar att upptäcka

I kväll hittade Linn dessutom orientering skärmarna som finns uppsatta lite här o där i närheten av spåret och genast blev hon nyfiken på det där med att orientera så nästa gång ska vi låna en karta vid klubbhuset och prova på den lätta banan tillsammans

För min PT har bestämt att vi ska gå spåret minst en gång i veckan ända fram tills snön kommer och när min PT har talat är det bara att lyda

Fortsättning följer...

 



 

 



Än är inte ...

... sista idioten född

 

Häromdagen när vi åkte från stallet fick vi möte med en bil

Ja, det är iofs inget konstigt det händer allt som oftast på den vägen

Har man tur är det just en bil man möter men det kan lika gärna vara en lastbil,  en buss, en älg eller varför inte som i torsdags en stor rovfågel som dök ner precis framför min bilruta

Men för att återgå till just det här tillfället

Tilläggas bör att vägen till/från stallet är en relativt smal och slingrig väg, det går att mötas men det är banne mig inte mycke luft mellan fordonen och dom där lastbilarna som kör på vägen har verkligen anammat att det är 70km som gäller där

- varken mer eller mindre

Hänsyn ?

Näe, störst går först och det gäller vare sig det är en bilist eller ett ridekipage

 

Nåja, i en kurva mötte jag en bilist

En bilist som förutom att hon skar kurvan ( med dålig sikt ) rätt rejält ,  höll en rätt hög fart så hade  hon dessutom ett litet barn i knät

Ja, du läste rätt

- ett barn

- i knät

 

Hur i helv*te tänkte hon där

Nej saken är väl att hon inte tänkte

Det finns inte en enda bra ursäkt eller bortförklaring som på något sätt skulle ursäkta hennes beteende 

Man kör helt enkelt inte med ett barn i knät

Det spelar liksom ingen roll om ungen gallskriker, om man så  bara ska åka några meter

Fixar man inte att köra med barnet fastspänt i en bilstol så får man se till att lösa det hela på något annat sätt än att låta barnet sitta i ens knä medans man kör

Men som sagt, än är inte sista idioten född...

 

 

 

Hur kunde ni...

... skaffa hund ?

 

 

Ja den frågan fick jag igår

Eller för att ta det helt ordagrant

 

- Hur kunde ni tänka på att skaffa hund med tanke på din hälsa...

 

 Ja, hur ?

Eller rättare sagt varför skaffade vi hund ?

Ja kanske för att en hund ger så otroligt mycke villkorslös kärlek just precis när man behöver det som allra mest

Kanske för att Picassos tillgivenhet och gosiga pussar skapar en underbar motvikt till alla elaka och oempatiska människor som vandrar runt här på jorden
Eller kanske allra mest för att kärlek och ett gott skratt förlänger livet

Träning...

...pågår

 

 

Linn, Sillen & Dumle har ju tävlat tillsammans x antal ggr i RKS med mycke varierande resultat

Sillen och Dumle är helt underbara men att påstå att dom är några väluppfostrade små shettisherrar som gladeligen gör vad ryttaren ber om vore ju att överdriva en aning

Agilityn är ju sällan några problem men när det kommer till hoppning eller precision så är det helt avgörande vilket dagshumör dessa båda herrar är på om eller snarare på vilket sätt dom väljer att ta sig runt banan

Kort sagt, Sillen och Dumle gör det helt enkelt inte lätt för Linn och stundtals känner hon att hon liksom aldrig riktigt får visa vad hon kan och det är mer än en gång hon suckat lite lätt att hon också skulle vilja tävla med en häst som går framåt

 

 

Så när det blev bestämt att RKS skulle ha en dressyr & terrängrittsdag så kollade jag med Marika på ridskolan om Linn möjligtvis inte skulle kunna få låna en av hennes shettisar och efter lite funderande kom Marika på att Monia och Linn nog skulle vara en passande kombination för den dagen

Så den här veckan har Linn och Monia lagt sig i "hårdträning" för att "rida ihop sig" inför tävlingen nästa söndag

På lektionen i tisdags så red Linn Monia, en uteritt i rätt tufft tempo där dom även hoppade över några stockar och i onsdags blev det en liten skrittrunda i skogen med mig och Prinsessan som promenadsällskap

 

 

 

I går var det lektionsdags igen och även då red Linn Monia

Den här gången var dom på banan och hade lämpligt nog en dressyrlektion där dom red delar av LC:1ans program

Det gick riktigt bra för Linn och Monia, Monia är en toksnäll ponny som gör vad man ber henne om och bara Linn ger henne rätt signaler så går hon som en klocka

I dag blev det en skogsrunda tillsammans med Julia och Ariel och i  morgon blir det dressyr på banan med Julia som "instruktör"

 

 

Veckan som kommer är det tänkt att Linn & Monia ska prova på terrängbanan tillsammans och fortsätta att lära känna varandra lite bättre plus att Linn ska fortsätta pränta in programmet till  LC:1

Inte helt lätt när man är sju år att lära sig ett program helt utantill men Linn är envis och övar både till fots ute på gräsmattan och på kickbiken i vardagsrummet

Det är härligt att se Linns glädje och beslutsamhet, hon har ett mål och det är att lära sig programmet utantill och att sen göra sitt bästa på banan tillsammans med Monia

Vad domarens bedömning blir eller var dom hamnar resultatmässigt i tävlingen spelar liksom ingen roll utan på nå´t sätt är det vägen dit som känns viktigast och mest spännande för Linn just nu

 





Nej all reklam...

... ljuger inte

 

 

Den som någon gång sett Linn när hon tävlar har säkerligen även noterat att det där med vita ridbyxor och Linn inte är någon bra kombination

Vita ridbyxor är liksom inte gjorda för att "rumla runt" på marken med och Linns vita ridbyxor brukar redan innan första start ha gått vara allt annat än just vita

Sista tävlingen tog priset när det gällde nersmutsade ridbrallor

Tyvärr tog jag ingen bild på ridbyxorna innan jag stoppade dom i tvättmaskinen utan fick leta fram en bild från tävlingsdagen

Tilläggas bör att ridbyxorna var mer brun-svarta än vita när jag stoppade in dom i maskinen och jag trodde inte för en minut att Vanish chrystal White skulle ha en susning i matchen mot smutsen men tyckte ändå att det var värt ett försök

 

 

Efter avslutad tvätt kunde jag bara konstatera att Vanish otroligt nog gjort sitt jobb med MVG och ridbrallorna är om inte bländvita så nästintill och redo för ännu en tävling