Min man har...

 

 

... fyra väckarklockor

 

 

Alla fyller dom sin funktion på ett eller annat sätt men det är bara en av dom han har full kontroll över - den elektriska klockan

Den väckarklocka han har minst kontroll över är den numera åttaåriga Duracellkaninen som slår till som en blixt från klar himmel och istället för det sedvanliga "klockpipandet" så kan väckningen bestå av allt från prat, dans i sängen, uppvisning av gosedjur, barnprogram på TV eller om man har riktigt tur en truddelutt från synten

Den fyrbenta lilla väckarklockan är inte riktigt lika självgående som Duracellkaninen men hänger gärna med i kaninens tempo och kryddar sin väckning med att gnaga på tår, händer eller varhelst hon kommer åt och funkar inte det så kan man ju alltid roa sig med att slicka husse i öronen eller på något annat lämpligt ställe

Den fjärde och sista väckarklockan är av det lite mildare slaget och brukar mest lite försynt vid tio halv elva tiden på helgmornarna fråga om det inte är dags för frukost men å andra sidan så är just den klockan förmodligen  lite felprogrammerad och har inte riktigt förstått sin uppgift eftersom hon är  mest aktiv om kvällarna och brukar förstöra insomningen med div småprat

 

 

 



Vår kloka...

... lilla tjej

 

 

I söndags var det hopptävling på ridskolan och givetvis så hade Linn valt att starta i 30cm klassen tillsammans med Monia

Redan under uppvärmningen visade Monia att hon inte riktigt var tillfreds med alla nya människor och hästar som var på besök

Hon hade inte någon större lust att lämna stallet utan Linn fick ligga i som en gnu för att få henne framåt och redan där började jag ana att det nog inte skulle gå så smärtfritt inne på banan,

Ja i ärlighetens namn var jag rätt inställd på att Linn och Monia inte skulle ta sig runt banan

Linn däremot var full av självförtroende och konstaterade karskt

 

- Jag och Monia fixar det här

 

 

Och det gjorde dom faktiskt, dvs säga de fem första hindrena men vi hinder nummer sex borrade Monia ner hovarna i sanden och slog i handbromsen

 

 

 

 

Efter viss hjälp av Marika tog dom sig till slut över hinderret och fortsatte mot det sista hindret där Monia än en gång slog i handbromsen

En mycket besviken Linn red mot stallet med tårarna rinnande längs kinderna 

 När Monia var omhändertagen förklarade Linn att hon minsann aldrig skulle tävla mer utan bara ställa upp i clearround om hon ens skulle rida någon mer gång

Paul och jag som trodde ilskan och besvikelsen berodde på att hon inte tog sig till omhoppningen höll förmanande tal om hur man uppför sig på tävlingsplatsen och att det inte var ok att bete sig som Linn

 

 

 

Väl hemma stannade Linn och jag kvar ute på tomten en stund och medans Linn lekte med Picasso så pratade vi om tävlingen och varför Linn blev så ledsen

Då berättade Linn att hon var inte besviken över att dom inte kom till omhoppningen utan hon var bara så arg och ledsen över att Monia hade stannat även vid sjunde hindret, Linn tyckte att det räckte med en vägran och fyra fel

Åtta fel var liksom fyra fel för mycket och kändes bara så onödigt

Lite lite retade hon sig på att hon inte hade valt  Memory istället
 Memory som hoppar som en klocka och om bara ryttaren styr runt banan så fixar Memory det där med hoppningen galant

Men efter en stunds prat kom Linn fram till att egentligen så är det ju ingen utmaning att välja en duktig hopphäst som hoppar som ett väl fungerande urverk, att tex välja en häst som Monia är en liten större utmaning som kräver mer av ryttaren
 

 

Men det viktigaste av allt

- Linn hade trots tårarna riktigt roligt och hon lyckades med sitt mål dvs att göra ett bättre resultat än vid tävlingen  helgen innan

Och hur nesligt det än kändes med 8 fel så är 8 fel en förbättring jämfört med att ha vägrat ut sig

Men den allra största vinsten av dom alla är ju trots allt den vänskap som växer fram allt mer och mer mellan Linn och Monia  eller som Linn än en gång konstaterade efter dagens ridtur på Monia

 

- Mamma, det känns så bra i hjärtat med Monia
 

 

 



 



 





Man ska...

... inte googla

 

 

Igårkväll hade jag lite halvtråkigt framför TVn och roade mig med att googla lite och läsa på om hur en karpaltunneloperation går till och tiden efteråt

Upptäckte att det även fanns filmklipp från operationer upplagda på Youtube

Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli och klicka på en av filmerna bara för att dryga minuten senare konstatera att jag inte borde ha startat filmen utan levt kvar med min egen bild av hur det kommer att gå till

Nåja, det är tio dagar kvar till operation så det är bara att "Le och vinka" och intala sig själv om att det är a piece of cake...

 

 

 



Välkommen tillbaka...

 

... eller inte

 

 

I onsdags var det dags att börja jobba igen, efter flera veckors sjukskrivning så blev det en mjukstart med sjukskrivning till 50%

Hur dessa 50% skulle räknas o planeras tvistades det lite om och jag kan väl milt uttryckt säga att jag och min närmaste chef inte var helt överens om vad det innebar att vara sjukskriven på 50%

Till slut lyckades vi dock enas och jag gjorde mitt första dagpass på 4 timmar och 17 minuter

På sätt och vis var det en mycket trevlig start eftersom jag tillbringade dessa timmar hos en och samma kund som dessutom är en av mina absoluta favoriter

Det lite trista var att timmarna där innebar både hjälp med dusch, städ och inköp

- rätt in i kaklet på en gång med andra ord

Värst av dom alla var nog duschningen, redan när jag schamponera in kundens hår kände jag hur smärtan i axeln dök upp som gubben i lådan men vad göra liksom ?

Att följa sjukgymnastens råd om att sluta så fort smärtan stegras funkar ju inte riktigt i ett sånt läge

Det går ju inte att säga till kunden

 

- Ledsen mendu får sitta här en stund medans min axel återhämtar sig...

 

Bara att bita ihop, schamponera klart, skölja ur, balsamera och skölja och när jag kom så långt som till att handdukstorka kundens hår hade jag så ont att jag kände hur tårarna började komma

Härlig start med andra ord

Onsdagseftermiddagen och påföljande natt var inte speciellt roliga men det är ju liksom bara att le och vinka

 

 

Gårdagen var lite smidigare, då hade jag först några rätt enkla morgonhjälper dvs lite frukost, disk och påklädning vilket kändes helt ok men som avslutning hade jag ett inköp

Jag hade garderat mig med en "dramaten" men vad hjälpte det när det blev ytterligare en kasse

Dra "Dramaten" eller bära kasse med den onda armen var ju som att välja mellan pest eller kolera

Efter ännu en sömnlös natt var det liksom bara att inse att det nog var "ringa doktorn time"

Så nu är det sjukskrivning på 100% igen och dessutom fick jag en tid hos honom på tisdag så att vi kan diskutera hur vi ska gå vidare och förmodligen blir en magnetröntgen ett steg på den stigen

Det lite halvroliga i det hela var att jag i början på veckan när jag efter att ha varit relativt smärtbefriad några dagar så smått började funderade över om jag verkligen hade haft så ont som jag ville minnas eller om minnet faktiskt spelade mig ett spratt

Efter att ha jobbat mina två pass behöver jag inte fundera på den saken längre

- jag har haft och har dessvärre förbannat ont igen

 

 



Det blev en...

... nästan katt

 

 

I kväll är det Halloweendisco på Linns skola

Hela veckan har Linn varit klart bestämd med att hon skulle klä ut sig till Minion ännu en gång men strax före fyra började hon

 

- Mamma jag vet inte om jag vill vara minion... Jag kanske ska vara skelett istället eller katt

 

- Katt ? Hur hade du tänkt fixa det ?

 

- Mamma kan du hjälpa mig

 

Sure baby, nog för att jag har dolda talanger men trolla fram en kattkostym på två timmar blankt är nog inte direkt min grej

Diskussionen fortsatte fram och tillbaka

 

- Äsch... jag ska nog inte klä ut mig alls förresten

 

Nehe, men så trevligt synd bara att vi just nu är i total osynk med tvättandet och Linns garderob gapar om inte tom så ekar det rätt fint därinne och några "discokläder" fanns inte rena

Linn är i skrikande behov av byxor så jag började fundera på om vi skulle hinna en snabbis in till KappAhl fram o tillbaka och köpa ett par byxor och en tröja

Tid fanns förvisso men ett litet pikant men ack så pikant liten men fanns det

Jag väntade nämligen på att min läkare skulle ringa och hade så gjort sen åtta i morse

När han inte hade ringt vid två tiden slog jag en signal till vårdcentralen som bad mig avvakta och höra av mig vid halv fem om han inte hade ringt då

Fem över halv fem ringde min läkare o tio minuter senare drog Linn och jag iväg till Norrtälje

Jag gjorde klart för Linn att det var bara in på KappAhl, snabbt hitta något och sen ännu snabbare hem, det fanns ingen tid för velande hit och dit
Fyrtiofem minuter senare var vi hemma igen, snabbt ombyte och när nya byxorna och blusen satt på kom Linn på att hon visst kunde vara katt och raskt letade hon fram sina kattöron och teatersminket

- Tack mamma, du är bäst !

Prick klockan sex lämnade jag en mycket glad och nöjd Linn på discot
Nej, jag kunde inte fixa en kattutstyrsel men en "kattlight" blev det i allafall och Linn var som sagt nöjd vilket är det viktigaste av allt

 

 

 

 

 



Tänk om alla vore lika kloka...

... som barnen

 

 

På onsdagskvällarna är Paul Mr Eurosport och sällan hemma före midnatt så dessa kvällar har blivit "Mamma & Linnsans myskvällar" vilket innebär att vi bänkar oss tillsammans i soffan och ser på TV

Linns favoritprogram under hösten har varit "Stalkers" som nu avlösts av "Efterlyst"

Efter första inslaget om den div "skjutningar" både i Göteborg och en Sthlms förort konstaterade Linn

 

- Är dom dumma ? Folk borde verkligen slut göra brott och skjuta varandra för om man är över femton år kan man hamna i fängelset...

 

 

 

 

Ett annat inslag handlade om pedofiler som jagade unga tjejer på nätet och lurade dom att göra div saker och även där hade Linn en liten fundering och lösning på problemet

 

- Alla borde bara vara medlemmar på Moviestarplanet för där blir man avstängd om man skriver dumma saker till varandra. Det har min kompis L blivit, hon skrev en massa dumt och nu kan hon inte spela med sin gubbe längre...

 

Ja, tänk om det vore så enkelt - sluta göra brott och börja spela på Moviestarplanet så är en stor del av samhällsproblemen lösta



Underbara...

... unge

 

 

Linn, Picasso och jag åkte bort till elljusspåret för att ta kvällens promenad

Elljusspåret var väl upplyst men runt omkring oss svepte oktobermörkret över skogen

Linn tyckte att det var både mysigt och lite spännande att gå där på den upplysta slingan och efter en stund sa hon

 

- Mamma, tänk om det finns mördare i skogen

 

Här borde jag ju ha varit pedagogisk och sagt något klokt och lugnande men som den sarkastiska mamma jag är så svarade jag

 

- Vi kan ju inte göra så mycket åt den men då blir vi ju i alla fall mördade tillsammans

 

- Men mamma, jag vill inte dö jag har ju ett alldeles för underbart liv tillsammans med dig och pappa