Hur lång kan...

... en staffe bli ?

 

 

Svar = Jättelång

Ja i alla fall om man heter Picasso och till varje pris vill undvika att simma men ändå vill ha bollen som lillmatte så retsamt placerat precis utom räckhåll

 

 



Månadens sämsta...

... eller kanske t.o.m årets sämsta ursäkt

 

 

Ja det måste vara den som levererades av kalasbarnet som bjudit in alla tjejer i klassen utom två till sitt kalas, att en av dessa två var den som året innan stod ensam utan inbjudan och den andra tjejen var den som förra året av solidaritet gentemot sin bästa vän valde att avstå från det kalaset är säkert bara en händelse

Ursäkten som levererades ?

 

- Det ska bli regn så vi kan inte sitta ute och äta och mamma säger att vi inte har plats att duka till alla inomhus...

 

Familjen måste ha haft tillgång till en superbra väderspåman eller meteorolog eftersom inbjudningarna skickades ut tre veckor innan det aktuella datumet och att sen solen råkade stråla från en blå himmel just den dagen kalaset gick av stapeln var ju en attans otur

 

 

Jag har en liten kaninkokerska inom mig men jag jobbar hårt på att hålla den biten av mig i schack och numera lyckas jag ganska bra men när det kommer till mina barn och deras välmående så tittar den där lilla kaninkokerska fram och gör sig påmind och vid ett av tillfällena då jag och Linn diskuterade kalaset i fråga så slapp det ur mig

 

- Men du, i höst när du fyller år då bjuder vi hela klassen ja det vill säga alla förutom just henne så får hon känna hur det känns...

 

Dessa ord hann nätt och jämt slinka ur min mun när Linn tittade på mig och sa

 

- Men mamma, så gör man inte. Hon kan ju inte hjälpa att hon har korkade föräldrar som inte lär henne hur man ska uppföra sig

 

 

Än en gång visade det sig att en nioåring ibland är betydligt klokare än vad vi vuxna är men det är kanske bäst att tillägga att jag aldrig någonsin hade gjort verklighet av mina ord för hur det än är så har vi föräldrar ett otroligt stort ansvar när det gäller våra barn och bland annat gäller det att lära dom vad som är rätt och fel och när det kommer till ämnet kalasinbjudningar så har jag en väldigt klar bild om vad som är rätt och fel

Antingen bjuder man alla - alla i det här fallet kan vara hela klassen eller alla killar/tjejer/alla i kompisgänget - man exkluderar inte en eller två personer och egentligen är det ju inte så nedrans svårt att förstå varför, det är ju plättlätt i det här fallet kan man ju bara gå till sig själv och fundera över hur man själv men framför allt hur ens barn skulle känna om alla utom just hen blev bjuden

Vill man utsätta sitt barn för den känslan av utanförskap ?

Förhoppningsvis inte och då ser man till att föregå med gott exempel och lära sina barn hur man uppträder mot sina kompisar - vanligt folkvett med andra ord





Bara för...

... en dag

 

 

 

 

Då och då dyker det i FB flödet upp texter med liknade budskap som det här ovan

Oftast scrollar jag förbi dessa utan att vare sig läsa speciellt noga eller fundera vidare men just i dag - eller i natt om vi ska vara petiga - så stannade jag upp och när jag läst hela texten var den första personen jag kom att tänka på min sommarpappa Gunnar och jag insåg hur oerhört mycket jag saknade honom och att jag just här och nu verkligen skulle behöva få låna honom om så bara för en lite kort stund

 

Att få sitta där bredvid honom på pianopallen och känna den svaga doften av piprök och höra honom spela och sjunga "Drömmen om Elin"

Att få gå bredvid honom bort mot garaget och hålla honom i ena handen och i den andra handen bära den stora nyckeln och längs vägen dit småprata om allt och ingenting

Att få vara tillsammans med honom på jobbet och hjälpa honom att bära ut den lilla flaggan som han skulle vifta med när det var dags för kvällståget att lämna perrongen

Att få sitta med honom på verandan vid sommarstugan och höra honom berätta om sin uppväxt

Att få uppleva den där underbara känslan av villkorslös kärlek och att någon verkligen ser dig, någon som lyssnar på dig och får dig att känna dig som den allra viktigaste personen i världen

Att få en kram och för att få höra honom säga att allt ordnar sig, att jag inte behöver oroa mig utan allt kommer att bli bra...

 



Efter dom orden...

... kändes dagen så mycket bättre

 

 

Mamma du är

 

*Bäst på att retas

*Bakar goda Hallongrottor

*Du är så himla roliga att vara med 

*Du är världens snällaste mamma

*Du är så cool

*Man har liksom aldrig tråkigt med dig, du hittar alltid på bra saker...

 

 

 

 



Livet är här...

... livet är nu

 

 

För lite mer än sju månader sen var det här vår verklighet

 

 

 

Det var dagar då tiden och allt  runt omkring upphörde att existera, det enda som var viktigt var där och då

Jag varken vågade eller orkade tänka på nästa minut och vad som kunde vänta runt hörnet, det var nuet som var det viktiga - ett nu där Linn mirakulöst levde och andades

Dom första dygnen på sjukhuset var det verkligen myrsteg in i framtiden men nu sju månader senare känns dom där dagarna så nära men ändå så långt borta och det är nästan lite ofattbart att vår verklighet idag ser ut så här

 

 

 

En vardag där en lycklig Linn  njuter av sommarlovet sådär självklart som bara ett barn kan njuta av livet och den här sommaren njuter även jag lite extra av att se hennes glädje för hur det än är så lever vi här och nu utan att ha en susning om vad som väntar oss i nästa andetag

Saker vi idag tar för givna kanske inte är så självklara i morgon när solen går upp

Livet är här, livet är nu och just den känslan försöker jag ta med mig även om det somliga dagar känns tuffare än vanligt...

 

 

 

 

 



Jag känner mig som...

... en sån där vippleksak

 

 

När Joakim var liten hade han en "vipp" clown dvs en sån där leksak som har en rundad botten och hur mycket man än petar och knuffar på den så lyckas den alltid räta upp sig igen...

 

 

 

 

 

... och precis så känner jag mig just nu

Ibland är det som om jag får en liten fingerknäpp och vinglar till lite men jag  reser mig snabbt igen bara för att lite senare mötas av en lite kraftigare putt som får mig att gunga fram och tillbaka lite men ändå hyfsat snabbt återfå balansen igen och lite då och då kommer rena käftsmällar som får gumman att tappa fotfästet och både slå bakhuvudet och näsan i marken och samtidigt ta och snurra runt några varv innan lugnet återfinner sig i väntan på nästa touch

Kort sagt, världen är lite i gungning just nu men jag försöket tänka positivt eller snarare jag försöker att inte tänka alls och bara vänta och se...

 

 



Så var det...

... det här med skatteåterbäring

 

Nu börjar folk lycksaligt utbrista "Tack skatteverket" och jag kan inte annat än att småle lite

Tack för vad liksom?

Det låter nästan på folk som om dom tror att dom tillhör en väl utvald skara som Skatteverket sådär lite random helt plötsligt bestämt sig för att dela ut pengar till

Typ vinst i skattelotteriet

Men folk måste väl ändå vara medvetna om att skatteåterbäringen inte är något annat än pengar dom helt enkelt lånat ut till staten och det till en rätt usel ränta dessutom

Så vad är det folk tackar Skatteverket för egentligen ?

Borde det inte vara Skatteverket som skulle tacka folket för att dom är sådär lagom lata/ointresserade/oengagerade och helt enkelt tycker att det är ganska bekvämt och okey  att låna ut pengar till tafflig ränta

Istället för att brista ut i ett lycksaligt tack kanske folk borde säga ett - Varsågod Herr/Fru staten, det var med glädje jag lånade ut mina pengar under ett år, synd bara att ni inte gav mer i ränta...