Så var det det här...

... med tolkningar av andras låtar

Jag brukar inte vara så förtjust i när andra artister tolkar mina favoriters låtar men ibland så inträffar det där undantaget som bekräftar regeln

Varför det blir så med just den här tolkningen vet jag egentligen inte

Det enda jag vet är att jag tycker otroligt mycket om den tolkningen Andreas Klereups gjorde av Niklas Strömstedts  "I morgon är en annan dag" i "Så mycket bättre"

Andreas röst, hans ord...

... det är något som går rakt in i hjärtat på mig utan att jag kan förklara varför

Det är en tolkning som är vacker, skör, en tolkning som berör och både gör ont och ger hopp

"

"Men i spegeln flimrar något jag aldrig borde sett

och jag törstar efter ditt vatten

Snälla låt mig överleva natten..."

Så var det det här...

... med drömponnyn

Under åren tillsammans med Prinsessan har vi ofta sagt 

- Nästa ponny får bli en läromästare...

Vi har haft många tankar och pratstunder om "nästa ponny" och drömmen om nästa ponny har varit det som sporrat Linn när Prinsessan haft alla sina tvärtemot och envisa dagar

Tanken på att en dag få rida en ponny där varje ridtur inte alltid innebär "de envisas kamp", att få rida en ponny som vill samarbeta och kanske mest av allt drömmen att få rida en ponny där hon får känna att hon faktiskt kan rida har drivit Linn framåt och fått henne att ta den hårda men ochså roliga kampen tillsammans med Prinsessan

 Jag vet inte riktigt om Juni lever upp till alla dessa önskemål och drömmar men en sak vet jag och det är att Linn & Juni trivs väldigt bra tillsammans 

Förra veckan var det äntligen dags för Linn att få sitta upp på Juni och ta första ridturerna i skogarna runt stallet

Ridturer som varit otroligt roliga och där inte bara Linn lyst som oktobersolen utan även Juni sett ut att trivas finemang tillsammans med sin lilla ryttare

Första dagen blev det en hel del skritt och lite travande, andra dagen visade Juni att hon gärna ville ta några galoppsprång och Linn var inte den som sa nej

Under veckan har Linn och Juni bekantat sig med skogen, provat på skritt, trav & galopp och även travat lite över några små "naturhinder" och Juni har visat sig vara en otroligt snäll, hygglig & pigg liten dam som verkar stortrivas med att få "skogsmulla" tillsammans med Linn

Juni har även flyttat över till stora flocken på lösdriften, en flytt som gick smärtfritt och även om Juni kanske  inte riktigt funnit sin plats i flocken ännu så verkar hon trivas tillsammans med resten av gänget och förhoppningsvis är Juni lika glad och nöjd med sitt nya liv tillsammans med oss och gänget i Syninge som vi är med vårat liv tillsammans med henne

Linn & Juni...

... ljuset i oktobermörkret

Juni kom in i vårt liv precis när vi behövde henne som mest

Vi behövde något som bröt den neråtgående spiralen och plötsligt stod hon där mitt framför oss och sken som sommarsolen

Att få vara i stallet tillsammans med Linn & Juni och även Prinsessan, Monia & Picasso har blivit min räddning de här senaste veckorna

I stallet står tiden stilla och den där hinken med energi som varit som ett läckande såll börjar äntligen så sakteliga fyllas på igen

Även om det fortfarande finns svarta moln på himlen börjar jag ana att det finns ett hopp om att hitta tillbaka till vardagen där lusten, orken & energin finns närvarande igen

Livet är...

... som ett pussel

Ett paket som levereras med en mängd bitar i olia färger och former men kartongen bitarna levereras i är vit, helt blank utan någon som helst väglednig till hur det slutgiltiga resultatet ska se ut

Alla har vi våra olika sätt att bygga pussel på, en del börjar med ramen, andra väljer att koncentrera sig på att bygga detalj för detalj men hur vi än bygger vårt pussel så strävar vi alla efter samma mål

- att nå fram till slutresultatet 

Vägen till den färdiglagda pusslet kan vara lång och kantas av en del svårigheter

Ibland kärvar bitarna, ibland upptäcker man att de två pusselbitar man sammanfogat inta allls hör ihop och det är bara att sära på bitarna och bygga vidare med andra bitar

Har man riktig otur kan det hända att något inträffar som raserar det man byggt upp och alla bitarna ligger återigen i en enda stor hög mitt framför oss och i det läget har vi två val att välja mellan

Antingen reser vi oss och går, lämnar bitarna i ett kaos och trevar oss fram eller så sätter vi oss ner och börjar om att lägga pusslet bit för bit igen

Just nu känns det som om mina pusselbitar ligger stödda lite överallt och att jag stundtals gör allt för att rädda dom från att dras ner i ett stort svart hål... 

Första veckan...

... med Juni

Första veckan tillsammans med Juni har varit lugn och stillsam

Juni har fått "landa" i sin nya miljö, hon har under veckan gått i "foderhagen" och i lugn och ro och i olika omgångar fått stifta bekantskap med bla Prinsessan, Saga, Mozart, Storm och Nicke samtidigt som hon har kunnat spana in resten av gänget på lösdriften från ett lagom avstånd

Linn & jag har ägnat stunderna i stallet till att borsta och pyssla om Juni samt tagit promenader tillsammans allt för att i lugn och ro lära känna varandra

Juni är helt underbar - lugn, trygg och till synes helt tillfreds med sitt nya hem och följer oss som en trogen hund på promenaderna

Så här långt har det gått nästan lite för bra, det är nästan så att man vill nypa sig i armen emellanåt för att se om man är vaken eller om allt är en dröm

Linn längtar efter att få börja rida Juni och jag tror att även Juni längtar efter att få komma ut på lite längre sträckor och upptäcka mer av världen runt stallet och kanske framför allt att få trava ur sig lite av all härlig energi hon har i kroppen

Jo, jag tror på...

... kärlek vid första ögonkastet

Även när det gäller en liten ponny och en 10 årig tjej

Jag tror på personkemi, att en del helt enkelt är "rätt" för varandra

Att det finns något som länkar ihop två varelser och skapar en unik känsla

Jag tror att Linn & Juni har den kemin, det finns något mellan dom två som det inte går att ta på 

Känslan bara fanns där från första stund

Inbillning ?

Ja kanske, det får framtiden utvisa

Ett gott skratt...

... förlänger livet

Egentligen hade jag tänkt bevara den här lilla storyn för mig själv men så tänkte jag - vad sjutton ett gott skratt förlänger livet och varför inte bjuda på sig själv och sina tillkortakommanden

Som en liten bakgrund kanske man ska ha i åtanke att min kropp och knopp inte riktigt samarbetat med mig den senaste tiden

Min hjärna och mitt s.k känsloliv har ju tagit lite timeout och håller så sakteliga på att leta sig tillbaka till sitt normaltillstånd igen och dessutom hade min kropp kryddat det hela med att dra på sig en höstförkylning av den manliga modellen dvs den allra värsta sorten

Lägg därtill en nästintill sömnlös natt och en måndagsmorgon from hell med inslag av stopp i avloppet och en Linn som ventilerade sin oro över att jag var sjuk genom att visa upp sina allra värsta sidor på en och samma gång

Efter att ha lämnat Linn i skolan var det dags för ett besök på VC för min del, ett besök som pga av provtagning tog lite drygt två timmar i anspråk och som avslutades med att läkaren ( försökte ) titta lite strängt på mig medans han sa

- Du är sjuk Helen, du har en kraftig virusinfektion i kroppen det är egenvård i hemmet som gäller för din del. Du ska sitta i soffan med en kopp the och bara ta det lugnt...

Javisst skulle jag göra det, jag skulle ju bara åka förbi stallet en snabbis för att kolla hur Juni mådde efter sin första natt i Syninge och sen skulle jag åka hem och lyda hans råd...

Det sista vi gjorde innan vi lämnade stallet på söndagen var att flytta Prinsessan & Juni till rymmarhagen, inte för att Juni är någon rymmare utan pga att Jocke skulle sanda i foderhagen där det är tänkt att Juni ska gå medans hon så sakteliga introduceras för resten av flocken

Marika hade sagt att hon skulle flytta tillbaka hästarna när Jocke hade sandat och att hon ev tänkte låta Juni gå tillsammans med någon av de andra hästarna så jag reagerade inte nämnvärt när jag kom upp till stallet och såg att rymmarhagen var tom utan jag parkerade bilen och gick ner mot foderhagen där tre ponnysar stillsamt gick och betade

Jag gick in i hagen, fram till "Juni" och började gosa lite och kunde inte låta bli att tänka

"Shit vad stor hon känns idag...." "Hmmm, undrar hur hon har kunnat få så mycket halm i manen, var kommer den halmen ifrån...."

Jag stod där och gullade och småpratade en stund, fotade lite med telefonen och gick sen till bilen för att åka hem till den väntade soffan för att få vila lite
Innan jag startade bilen och gled iväg gjorde jag ett snyggt fotocollage av bilderna jag tog och slängde upp ett inlägg på FB...



... jag hann inte många meter med bilen innan jag fick se Prinsessan och Juni som stillsamt stod och åt i foderhagen, snabbt svängde jag ner och parkerade bilen
Började hysteriskt småfnittra för mig själv och med blixtens hastighet plockade jag fram mobilen för att snabbt plocka bort mitt inlägg i en stilla förhoppning om att ingen i stallet hade hunnit se mitt urtjusiga collage på Mozart
För nej, Juni hade inte teleporterat sig tillbaka till rymmarhagen utan det var ju snarare så att Prinsessan och Juni stått lite bakom de stora stenarna i hagen och att jag därmed missade dom när jag gled förbi med bilen
- so far so good

Under tiden som jag stod och småmyste med Prinsessan och Juni kunde jag inte annat än att garva åt mig själv
- Hur sjutton kunde jag missta mig så kapitalt ?
- Hur kunde jag förväxla Mozart och Juni ?
Hallå....

Där i hagen var jag helt på det klara med att jag aldrig, aldrig skulle berätta för någon om min lilla - tja okey då rätt stora - fadäs utan att det skulle få förbli en pinsam hemlighet men när Linn kom hem från skolan berättade jag den lilla storyn för henne
Linn fnissade lite och försvann sen ut för att leka lite men redan efter ett par minuter kom hon in igen och frågade

- Mamma, är det verkligen sant ? Trodde du att Mozart var Juni ?

När jag svarade ja på den frågan började hon fnissa helt hysteriskt och konstaterade

- Mamma, du är inte riktigt klok....

Nej , när allt kommer omkring så är jag är nog inte det
Dessutom är det  nog lite av ett kinderägg över mig - brunett utanpå men blond inuti eller så är det helt enkelt så att jag ibland har lite otur när jag tänker
Hur som helst så är det ju en rätt rolig story som jag förmodligen kommer att få äta upp många, många gånger men jag tror att jag kan leva med det om inte annat kanske jag kan få någon att dra lite på mungiporna och vad är väl trevligare än att kunna bjuda någon på ett skratt och ett leende...

Jag hoppas...

... och tror

Att dom här två tjejerna kommer att ha en massa roligt tillsammans

Idag börjar Linn & Junis resa tillsammans, ja egentligen började den väl redan vid första provridningen men from idag står Juni i "vårat" stall,  from idag är det vi som ska se till att Juni har det så bra hon bara kan ha det och vi ska absolut göra vårt allra bästa