söndag 17 juni 2018

Hur många...

… gånger 

Hur många gånger kan man lyssna på en och samma låt innan man betraktas som crazy ?
Frågar man Linn så passerade jag nog den gränsen mitt på dagen igår
Då hade jag haft en och samma låt på repeat sen strax efter nio på morgonen och fortsatte sen med det fram till strax före sex på kvällen då jag för att skona mina två vänner som kom över för lie mat, vin & prat bytte till en annan spellista men så fort dom gick hem passade jag på att lyssna på låten en sista gång innan jag gick och la mig
Det första jag gjorde i morse var såklart att lyssna på den låten igen och sen har den gått på repeat så gott som hela dagen
Jag vet, det låter lite skevt och lätt galet men det har på något sätt varit mitt sätt att överleva den här helgen
Mr Lundell har fått hålla mig i handen nu i helgen och som den mentor han är för mig har han hjälpt mig att hålla fokus och inte låta demonerna få övertaget och dra ner mig i den där neråtgående spiralen och få mig fast där
För hur det än är så är Sundbyberg, Eurosport & 2Home tre ord jag som får mig att må fruktansvärt dåligt och som tillsammans kan framkalla den där smärtan som liksom kommer från ingenstans och bara hugger till som en kniv rätt in i hjärtat när jag minst anar det och i såna lägen har förnuftet ingen chans mot reptilhjärnan och alla känslor som slår till



Det finns låtar jag kan lyssna på om och om igen
Låtar vars texter på något sätt vaggar mig till ro och sakta leder mig framåt 
Utan min mentor Mr Lundell hade det här halvåret varit betydligt tuffare och svårare att ta sig igenom för min del
När jag kört av vägen har han lyft upp mig ur diket,gått vid min sida, hållit mig i handen och sakta  navigerat mig genom allt det jobbiga och visat att det finns en väg ut

"Du var räddningen i mörkret med ditt tålamod och ljus...." 



Det är hög tid att avsluta den här helgen men som ett brev på posten dök demonen upp igen och började ställa till oreda och kaos i huvudet så innan jag och lägger mig ska jag luta mig tillbaka, blunda och än en gång låta Ulf Lundell vagga mig till ro

"Min styrka är som vinden,
som vattnet i sitt fall...."






tisdag 15 maj 2018

Ett steg fram...

... och två tillbaka

Eller kanske två steg fram och ett tillbaka är en mer med sanningen överensstämmande tanke
Hur det är är så lyckas alltid de där stegen tillbaka komma när jag som minst behöver det
I ett läge där jag redan känner hur stressen och pressen pulsera under ytan
I ett läge där jag inte har tid med tankar som snurrar åt alla håll och kanter
I ett läge där jag bara vill ha lugn, ro
I ett läge där jag bara vill få känna trygghet


Skuggorna från det som hänt kommer alltid att finnas där,
Det vore naivt att tro att de bara kan suddas ut med en axelryckning
Skuggorna kommer aldrig att suddas ut men för var dag som går blir dom förhoppningsvis svagare och svagare för att slutligen bara vara ett knappt synbart dis
Men dagar som idag
Dagar då det känns som ett kliv tillbaka då växer skuggorna och stjäl både tid, energi och koncentration
Det är dagar som idag jag behöver extra omtanke, visad  förståelse för mina känslor, det gör ont och det måste få göra ont
Om det inte gjorde ont, om jag bara kunde skaka av mig skuggorna skulle det ju betyda att jag inte brydde mig, att jag inte kände något,  att det som hänt inte spelat någon roll
Men jag bryr mig, jag har massor av känslor så det spelar en stor roll
Det är dagar som i dag jag behöver få känna att det är ok att jag är ledsen, att det är okey att jag inte ler hela tiden men mest av allt behöver jag få känna lite extra kärlek och omtanke, 
först då kanske jag kan ta ett steg framåt igen...

tisdag 8 maj 2018

Tacksam över mitt ...

... nya liv

På jobbet idag tog vi en promenad med ett gäng barn
Vi vandrade runt i Observatorieparken och tittade på "vattenfallet", klättrade lite, lekte och hade sådär mysigt man bara kan ha tillsammans med ett gäng barn i tre års åldern en solig och varm dag i maj
Plötsligt sa ett av barnen

- Kolla mina nya springskor, dom är snabba

Efter en snabb blick på mina skor konstaterade han

- Dom ser snabba ut... Ska vi tävla ?

Ja, varför inte liksom ?
Det blev några vändor fram och tillbaka och varefter vi sprang hängde flera av barnen på vår lilla tävling och efter ett tag slog det mig

- Wow, här springer jag och är inte ens andfådd!

För ett och ett halvt år sedan hade det varit en omöjlighet
Vid den tiden hade jag inte ens funderat över att springa ens en meter
och hade jag gjort det hade jag förmodligen inte hunnit ta mer än några steg innan jag hade varit tvungen att stanna och kippa efter andan
Ibland när jag klättrar med barnen i klätterställningen eller åker rutschkana med dom kan jag känna en sån oerhörd glädje över att jag numera kan och orkar hänga göra något så självklart och underbart som att delta aktivt i deras lekar




Dagens andra aha-upplevelse kom när jag promenerade hem från bussen nu efter jobbet
Vår bil har befunnit sig på verkstan i åtta dagar och prognosen säger att den blir kvar där drygt tio dagar till
Det är inte så mycket mer att göra än att gilla läget och även om livet på landet blir lite mer besvärligt utan bil så funkar det trots allt även om det innebär en del planering och en hel del promenerande
Numera är det ingen big deal att ta en promenad, tvärtom det är rätt skönt men för sådär ett och ett halvt år sedan så var det där med promenader allt annat än skönt och behagligt
För ett och ett halvt år sedan hade det varit betydligt jobbigare att bo som vi gör utan bil, promenaden från bussen idag som tog exat 8 minuter och 27 sekunder hade vid den tiden garanterat tagit runt tjugofem-trettio minuter och då med en massa pauser för att hämta andan
Ett och ett halvt år...


... och lite drygt minus 60 kg!
Same same but different
Halva jag är borta men ändå inte
Jag är så mycket mer "Helen" nu än jag någonsin har varit




De senaste åren har varit tuffa
Det är mycket som har hänt och det finns händelser jag mer än gärna hade avstått ifrån att uppleva och erfarenheter jag absolut hade klarat mig utan att bära med mig i bagaget men det som har hänt har hänt och på något sätt har alla motgångar stärkt mig och format mig till den jag är idag och jag kan för första gången i mitt liv lägga handen på hjärtat och säga

- Du är bra Helen, du duger precis som du är! 








söndag 6 maj 2018

Mental...

... dikeskörning

Stallet, promenad & studier stod på dagens agenda
De två första gick över förväntan 
Sen var det det där med studierna
Tvärstopp!
Hjärnan går på högvarv men inte är det Pedagogiskt ledarskap jag tänker på utan istället fladdrar en massa andra tankar omkring och snurrar in sig i tankebanor som bara leder neråt
Jag försöker verkligen hålla tankarna i schack
Jag försöker fokusera på det som är bra
jag försöker se det som sägs och det som görs
Men....




...  jag ser också alla små tecken, tecken som förmodligen bara är hjärnspöken men som triggar igång mina tankar och spär på magkänslan och oron
Den där magkänslan som alltför många gånger visat sig stämma
Alla dessa om och men
alla obesvarade frågor
Jag vill inte behöva få en klump i magen varje gång telefonen visar att det kommit ett sms
jag vill bara få lite lugn och ro,
bli lämnad ifred
Allt jag vill är att få känna mig trygg, känna att jag vågar landa
Känna att jag vågar vara glad




söndag 29 april 2018

En konstig...

... känsla

Söndag eftermiddag, helgen börjar lida mot sitt slut men som kompensation för det arbetet jag lagt ner på jobbet under den senaste månaden så har jag fått morgondagens klämdag ledig
Så för min del fortsätter helgen med ytterligare två lediga dagar vilket iofs känns riktigt skönt men samtidigt så smyger sig en annan för mig helt ovan känsla fram
- Jag längtar till jobbet!
Under dagen har jag mer än en gång kommit på mig själv med att tänka
- Attans, varför ska jag vara ledig i morgon ?
Jag vill ju hänga med på utflykten till Kungsträdgården, titta på de vackra körsbärsträden som är i full blom och ha picknick med barnen, 
jag vill ju ha kul tillsammans med både barnen och mina underbara kollegor
Två dagar ledigt och jag saknar dom allihop


Det där att längta till jobbet är för mig en helt ny känsla för mig
Det är så många gånger som jag lite avundsjukt tänkt att Paul har varit lycklig lottad som haft jobb han trivs med, jobb han med glädje gått till varje dag
Det är så många gånger jag har undrat över hur det skulle kännas att gå till jobbet med lätta steg och ett leende på läpparna, hur det skulle kännas att längta till jobbet när man är ledig ?
Hur det skulle kännas att tänka på jobbet utan att känna en olustklump och ett tvång över det hela
Numera behöver jag inte undra
Jag vet hur det känns att med lätta steg och ett stort leende gå till jobbet en måndagsmorgon och med glädje och värme i hjärtat tänka 
- Wow, en ny vecka väntar
Jag vet hur det känns att efter en ledig helg slippa söndagsångesten och istället bli varm i hjärtat och känna att det ska bli kul att möta en ny vecka tillsammans med barnen och arbetskamraterna
Numera vet jag hur det känns att ha arbetskamrater och en chef som jag tycker om att jobba tillsammans med och som visar att även dom tycker om att jobba tillsammans med mig
Efter drygt trettiosex år i arbetslivet har jag äntligen hittat hem och det känns alldeles underbart


Men hur mycket jag än trivs på mitt jobb och hur mycket jag än längtar efter att gå dit så har jag under åren som gått lärt mig en hel del och det är bland annat att hur roligt något än är, hur mycket man än längtar efter något så behöver både kroppen och knoppen få vila
Hur roligt det än är att gå till jobbet och ta sig an nya utmaningar och hur kul det än är att vara tillsammans med barnen där så finns det ju inget som är viktigare än att vara tillsammans med min familj och mina vänner och för att behålla den där känslan av längtan och glädje inför jobbet är det viktigt att hålla balansen mellan jobb och fritid
Just därför låter jag den där känslan av längtan vara just bara en härlig känsla och fortsätter att njuta av min ledighet tillsammans med familjen 






Always look at....

... the Bright side of Life

Söndagens planer fick ett tvärt stopp i korsning i Hallonbergen då bilen helt utan förvarning valde att helt enkelt bara tvärdö och stanna
Vissa saker kan man helt enkelt inte påverka och då har man två val
Antingen kan man välja att bryta ihop och se allt svart eller så tar man ett djupt andetag och konstaterar att det kunde ha varit värre 

Bilen kunde ju ha valt att lägga av på en enfilig sträcka på Norrtäljevägen eller varför inte halvvägs till Varberg eller när man är på semester ?
Nu valde bilen visserligen att strejka mitt i en korsning men ändå sa att bilar med visst besvär kunde passera förbi, Paul kunde hyfsat snabbt ta sig till ES och hinna fram i tid till sin sändning och Linn och jag hade sen nära till t-banan
Vi missade visserligen en morgonfika med Malle men å andra sidan blev vi omhändertagna av en av killarna som jobbade på OK/Q8 som kom ut och undrade om vi behövde hjälp och när han konstaterat att han inte kunde göra något så lämnade han sitt paraply så vi inte skulle bli så blöta i väntan på bärgaren
Det hade varit trevligt att få skratta bort en stund med Malle men bärgaren var en trevlig prick och bjöd på några skratt under tiden han kollade bilen och till sist konstaterade att han tyvärr var tvungen att ta med den till bildoktorn
Sen var det då dagens stor begivenhet som vi missade
- Carolinas grillparty!
I sanningens namn har jag lite svårt att hitta något positiv med att vi missade det eftersom just det partyt var något både Linn och jag sett fram emot länge och verkligen  längtat efter så det känns jättetråkigt att vi missade det i år speciellt med tanke på hur himla roligt och trevligt det var förra året Men  ja det enda positiva med det är att jag helt plötsligt fick ett par timmar över för att hinna klart mina två sista skoluppgifter och i och med att jag hinner få in dom kan jag sen ägna mig åt att förbereda mig inför det två proven som båda  är den 17:e maj 


Söndagen blev inte som planerat och bilar som strejkar är aldrig roligt men det mesta löser sig bara man behåller lugnet och fokuserar på att hitta lösningar istället för att se problem
Livet på landet sådär lite lagom "off" kan bli lite knepigt utan bil men jag hade turen att Cirkel K i Norrtälje snabbt kunde fixa fram en hyrbil som är redo att hämtas om några timmar och bästa vännen med hjärtat på rätta stället planerade snabbt om sin eftermiddag för att kunna skjutsa mig in till Norrtälje när det är dags att hämta den så även om den här dagen inte blev som planerat så finns det chans att morgondagen följer agendan tack vare lite trix och fix 


Det allra bästa hade ju varit om bilen snällt hade fortsatt att fungera men nu valde den av någon anledning att ta en liten paus men inget ont som inte har något gott med sig för även om jag försöker hålla fokus framåt och lyfta det positiva i tillvaron så finns det stunder då tankarna fladdrar iväg och snärjer in sig i helt fel riktning och drar sig åt den där lite svarta negativa nedåtspiralen och det var lite där jag befann mig i morse då tankarna for runt i ett enda virrvarr av frågetecken och en massa Varför  och kanske var det ett stopp med bilen som behövdes för att putta tillbaka mig på rätt väg igen och få mig att fokusera på här och nu istället för att tänka och analysera saker som jag ändå inte på något sätt kan påverka eller kommer att kunna förstå hur mycket jag än vrider och vänder och försöker hitta svar och förstå
Här och nu, fokus framåt
- för min egen skull
Nästa gång jag hamnar i et tillfällig svacka ska jag påminna mig om vad Linn sa under promenaden hem från bussen

- Mamma jag är imponerad över att du fixade bärgare och hyrbil bara sådär, supersnabbt! Mamma du kan ju, du är helt enkelt bäst...

För hur det än är så är jag om inte bäst så i alla fall good enough och det räcker gott och väl







måndag 23 april 2018

När ytan...

... krackelerar

Allt är inte alltid vad det utger sig för att vara, helt plötsligt har ytan börja krackelera och plötsligt har jag börjat se saker och ting i ett helt annat ljus än vad jag har gjort tidigare
Efter att ytan började krackelera har det visat sig att någon annans sanning inte riktigt stämde överens med den verkligheten jag möter utan att det var just den personens version och uppfattning om tillvaron och ingenting annat
När ytan väl började krackelera och folk började prata med varandra så har det  sakta vuxit fram en helt annan bild av tillvaron och tillsammans har vi börjat jobba på något som förutom en fin yta även har en stabil och bra grund att vila på
En grund som vi bygger tillsammans där just tillsammans är ledordet
Inte jag, inte du, inte vi, inte ni utan tillsammans 
För hur det än är när allt kommer omkring så spelar det ingen roll hur bra varje enskild individ är utan det är  just tillsammans som vi blir starka, ett lag är aldrig starkare än sin svagaste länk och ett lags styrka är att kunna och att våga göra varandra starka

Både under dagen idag och under förra veckan har jag haft ett flertal samtal, samtal där jag innan känt ett visst obehag pga av hur saker och ting framställts för mig
Samtal där "sanningar" ställts på sin spets och visat sig i helt nya skepnader 
Samtal där jag efteråt förundrat skakat på huvudet och ställt mig frågan
- Vad hände här ?
Men visst, det kanske är så att min omgivning just nu består av x antal kappvändare och människor som blåljuger mig rakt upp i ansiktet bara för att det passar dom just nu eller  för att skydda sig sjävla eller så är det så att det alltid finns två sidor av ett mynt och att man ibland måste tillåta sig att våga vända på myntet för att se vad som finns på andra sidan
Och visst, jag kanske är naiv som väljer att tro på vad folk säger
och vem är väl jag att uttala mig, jag som är outbildad och har noll koll på läget?
Eller kan det vara så att mina drygt 35 år inom vården och mitt 53 år långa liv trots allt gett mig en hel del erfarenhet och en bra grund att så på ?
Erfarenhet som jag nu kan omvandla till kunskap och ha nytta av i mitt nya jobb
Kanske är det till och med så som några kollegor sagt under de senaste veckorna
- Du är en naturbegåvning tillsammans med barnen, något man inte kan studera sig till...

Det kanske är så som en förälder sa förra veckan
- Redan från dag ett har jag sett vad du gör i det tysta här på förskolan och det har varit enbart positivt, det behövs fler som du inom yrket

Eller kanske är det så som min lärare konstaterade i förra veckan när hon var på besök på min "praktikplats"
- Du verkar ha det i dig, du har redan gjort mer här än vad som krävs på nästa praktik.

Eller det kanske t.om är så som min chef sa vid samma tillfälle
- Under åren har jag har intervjuat hur många utbildade barnskötare som helst med många års erfarenhet som inte ens är i närheten av Helens kvalifikationer...

Det får vara hur det vill med den saken, en sak vet jag med säkerhet och det är att jag älskar mitt jobb och att jag tillsammans med mina nuvarande kollegor gör ett bra jobb
Vi jobbar tillsammans, vi stöttar varandra och det viktigaste av allt är att vi samarbetar och hjälps åt och att vi på kort tid har bildat en härlig teamkänsla där vi jobbar tillsammans som ett team där alla är lika mycket värda och tillåts ta lika mycket plats vilket märks framför allt på barnen och deras glädje men även genom den feedback och det underbara stödet vi dagligen möts av från föräldrarna som uttrycker en glädje över den positiva stämning som möter dom vid hämtning och lämning

Under de senaste veckorna har jag lärt mig så otroligt mycket både om mig själv och om andra och än en gång har jag blivit påmind om hur viktigt det är skrapa på ytan och titta efter vad som gömmer sig där och framför allt hur viktigt det är att bilda sig en egen uppfattning och att inte vara rädd för att erkänna att man kanske har agerat fel
Jag har också blivit påmind om hur viktigt det är att stanna upp och tänka efter, att inte bara lyssna på vad människor säger om varandra, att ställa sig frågan varför och att även vända sig direkt till någon för att ta del av dennes version och därifrån sen bilda sig en egen uppfattning

När ytan väl börjar krackelera kan man om man har lite tur upptäcka en helt ny värld.
en värld som man mer än gärna vill vara en del av
En värld som släpper in både värme och kärlek och som med positiv energi i stegen för en framåt längs livets resa