Året som gick...

… i bilder

Eller året som gick i mina nio mest gillade bilder på Instagram

Om jag själv hade tagit mig tiden att välja ut nio bilder från året som gick hade det förmodligen sett lite annorlunda ut men på något sätt känns det ändå som att dom här fotona fångade och ramade in  mitt 2019 ganska bra 

Ulf Lundell min mentor, mannen som sätter ord på mina känslor och tar mig igenom både med & motgångar, mannen som varsamt lotsar mig genom vardagen och på något underligt vis hela tiden får mig att se livet på ett nytt annorlunda sätt och samtidigt lär mig nya saker om både mig själv och andra

Ulf Lundell, mannen som levererade en helt magisk spelning i Varberg, en spelning som nästan ett halvår efteråt fortfarande gör mig alldeles varm i hjärtat 

Sen har vi fotona på mitt "gamla jag" och mitt "nya jag" 

Mitt nya jag som förutom Tjejmilen, Midnattsloppet & Sickla Gruvlopp under året klarade av en mängd utmaningar av olika karaktär,

utmaningar som mitt gamla jag av diverse olika anledningar aldrig hade tagit sig an

Utmaningar som stundtals känns ganska jobbiga och som fått mig att mer än en gång tvivla på vem jag är, vad jag kan osv, utmaningar som kanske inte alltid gått åt det håll jag velat men som på något vis ändå har lett framåt och fått mig att växa

Den öde stranden, det stilla vattnet får representera den tunga förlusten av saknaden efter tre nära och kära som under året fick avsluta sina liv och vandra vidare till evigheten

Tre personer som var och en efterlämnat en sorg, saknad och tomhet inom mig men som ändå alltid finns med i mitt hjärta tillsammans med alla de minnen vi skapade tillsammans

Fotot från Rappakaljan med texten "Folk som är dumma i huvudet inser inte att dom är dumma i huvudet för att dom är dumma i huvudet" får representera de människor jag har mött under året som satt käppar i hjulen, varit energitjuvar och bara i största allmänhet tillfört negativitet. 

Dessa människor kommer alltid att finnas och det är inte så mycket man kan göra åt dom mer än att bara se till att man själv gör det bästa man kan i situationen som uppstår, att man inte låter sig dras ner till deras nivå och låter den negativa energin få övertaget

Dom här människorna har en tendens att locka ner mig i sandlådan och det är ok, så länge jag inte stannar där för länge utan att jag har vett nog att resa mig upp ur sandlådan i tid innan leken spårar ur

2019 firade Paul & jag vår 15åriga bröllopsdag, det har inte varit en lätt resa vi har gjort tillsammans

Vi har inte alltid gått bredvid varandra, kärleken har inte alltid varit självklar, vi har kämpat

Ibland har vi kämpat var och en för sig men oftast har vi kämpat tillsammans

  2019 var på något sätt året då vi kämpade tillsammans

2019 var året då Paul har funnits vid min sida i både med och motgångar, 

det har varit året då Paul om och om igen har fått coacha och peppat mig att våga tro på mig själv, 

att stå upp för den jag är och det jag tror på

 Han upplever förmodligen ibland att det är som att prata till en vägg, att jag inte lyssnar och tar till mig det han säger, att jag förmodligen stundtals gör honom galen med mina invändningar, mina undanflykter, mina förmåga att överanalysera, min rädsla för att sätta ner foten, min förbless till att vilja pleasa alla och att jag ibland (oftast) gör tvärtemot hans råd och går min egen väg så hoppas jag att han vet att det betyder oerhört mycket för mig att han finns där och puffar mig framåt  

Slutligen då, fotot på tårtan

Tårtan får väl symbolisera att även om det under året har varit en hel del motgångar och stundtals har känts både tungt och motigt så har det funnits många guldkorn som är väl värda att fira med en bit tårta

När livet är tufft och motigt är det lätt att man fastnar i allt det där man inte har istället för att se till det man har och just det får bli något jag tar med mig in i 2020

- jag ska öva på att bli bättre på att se till det jag har istället för det fastna i tankar kring det jag inte har