tisdag 29 november 2011

Somliga dagar på jobbet är...

... trevligare än andra


När klockan ringde i  morse var lusten att kliva upp och gå till jobbet ungefär lika med noll
Om det berodde på att det fortfarande var nattsvart ute, att jag sovit för lite, att jag tillfälligt hamnat i någon trist novembersvacka då allt bara känns tröttsamt och trist eller om det var att bara tanken på dagens jobbrunda skickade en våg av tristess genom kroppen vill jag låta vara osagt
Men vad har man för val liksom ?
Typ inget val alls det var liksom bara att lämna sängvärmen och starta dagen och iklä sig dagens outfit dvs. *Le och vinka kostymen*


Större delen av min arbetstid skulle jag tillbringa hemma hos en och samma brukare och det var väl inte med världens entusiasm jag ringde på dörren hemma hos brukaren som direkt när h*n fick se mig sken upp och sa
- Åååå är det du som kommer... kan vi inte baka lussebullar idag ?
Klart vi kunde baka Lussebullar
Medans h*n åt frukost och gjorde sig iordning för dagen satte jag lussedegen och sen gick allt av bara farten
Vi pratade om allt mellan himmel och jord men kanske mest om matlagning och bakning men kanske framför allt om matminnen
Timmarna hemma hos brukaren sa bara

*poff*

När jag tackade för dom rykande färska Lussebullarna jag fick med mig i en påse svarade h*n
- Det är jag som ska tacka, det här var den trevligaste förmiddagen på väldigt länge... Ja, det var nog en av de allra trevligaste förmiddagar jag har haft tillsammans med någon av er från hemtjänsten
När jag satte mig i bilen upptäckte jag att den där tråkiga och gråa känslan som fanns där i morse helt plötsligt hade försvunnit och ersatts av en betydligt behagligare känsla






måndag 28 november 2011

Vi har en...

... hästtokig dotter


Ja det är väl egentligen ingen nyhet att Linn älskar hästar men ibland blir det liksom lite extra klart
Igår var vi på Skansens julmarknad och Linn hade redan innan pratat om att hon ville rida en ponnyrunda
Lite halvtråkiga som Paul o jag är så försökte vi med att det brukar vara sååååååååååååå lång kö till just ponnyridningen och dessutom är det väl rätt beiget med ponnyrunda när man har ridit sex terminer på ridskolan och dessutom har en egen häst så på nå´t vis lyckades vi övertyga henne om att vi kunde åka häst och vagn istället




Turen med häst och vagn passerade klockstapeln där ponnyrundorna utgår ifrån och Linn kunde med sin skarpa blick konstatera
- Mamma titta, det är ingen kö alls. Jag vill rida
- Men Linn är det inte lite fånigt med en ponnyrunda ?
- Jag vill rida!
- Men du får ju bara sitta där i sadeln, inga tyglar... du som är van att rida själv är inte ponnyrundor rätt fåniga då ?
Linn spände ögonen i mig och sa
- Men man får ju sitta på en häst och det älskar jag... jag vill rida




Klart att Linn fick rida en runda
Älskar man hästar spelar det inte kanske inte så stor roll hur man umgås med dom bara man får umgås med dom och vara nära

fredag 25 november 2011

Det är väl nu...

... jag borde bli rädd för mig själv


Häromdagen tog jag fel på datum när det gällde konserten/showen Linn och jag skulle gå på
Idag fick jag någon märklig hjärnkollaps och gick till fel brukare
Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på
När jag i morse kollade igenom min runda jag skulle på så kände jag "Det var ju juste att klämma in typ 6 timmrs arbete på mina fyra timmar...."
Kort sagt, min runda kändes väldigt maximerad men ja det var kort om folk och man hade väl helt enkelt varit tvungen att komprimera det hela




Jag gillade läget och gav mig ut på min lilla runda
Mina två första besök gick galant och planenligt och när jag som bäst höll på med morgonbestyren hos brukare nummer tre på listan så kliver en av mina jobbarkompisar in och jag hann att tänka
- Undrar varför hon kommer ?
Innan hon lite frågande undrade vad jag gjorde där ?
Jag såg väl ut som ett levande frågetecken men hävdade att jag hade Kexet Svensson på min runda men min jobbarkompis som även var den som suttit med morgonplaneringen var mer än 100% övertygad om att jag inte hade Kexet Svensson på min lott utan Rånet Norrberg
- kort sagt inte många bokstäver rätt
Nu var det ingen ko på isen om man säger så utan vi gjorde några småjusteringar mellan oss och sen fortsatte jag glatt med Kexet medans min jobbarkompis drog vidare till Rånet för att göra det jag skulle ha gjort typ en kvart tidigare




Som sagt, inte en bokstav rätt och det läbbigaste i det hela är att jag redan igår när jag såg planeringen läste Kexet svensson fast det redan då stod Rånet Norrberg
Nu heter ju inte brukarna Kexet eller Rånet utan något helt annat men  grejen är att deras namn inte har mycke gemensamt mer än att deras förnamn börjar på samma bokstav
Läskigt hur min hjärna tycks fungera just nu, den tycks ju läsa nå´t helt annat än vad som står och sen spelar det lisom ingen roll hur många gånger jag läser samma grej igen
Min "felläsning" från första gången hänger med rakt igenom och inte en enda gång signalerar hjärnan stopp och belägg
Kanske borde jag börja med lästräning eller är det koncentrationsövningar jag behöver ?
Eller är det kanske så att jag behöver semester ?



onsdag 23 november 2011

Ibland blir jag...

... lite trött på mig själv


Jag berättade ju om biljetterna vi hade vunnit till "Vi sjunger barnkammarboken...."
Redan i går när jag hade läst mailet så kände jag hur den där lite lata och bekväma delen av mig så sakteliga började pocka på uppmärksamhet och göra sin stämma hörd

* Blir så stressigt eftersom jag först ska jobba till två och sen hämta Linn på fritids

* Åka kommunalt in tar ju sin lilla tid

* Hur ska vi hinna käka middag innan ?

* Det är ju vardagskväll då vill man ju helst mysa hemma

* Sen ska man upp tidigt på torsdag och jobba...

osv osv osv

Jag tycker egentligen rätt illa om den där bekväma sidan av mig som så sakteliga smygit sig på under de senaste åren så jag körde lite mental coaching med mig själv och peppade mig under hela fm med att tänka på allt positivt istället för att haka upp mig på de ( eventuella ) negativa delarna av det hela och när vi hade såpass lungt på jobbet att jag kunde ta ut lite komp och gå hem tidigare var saken biff
Yes, nu skulle vi banne mig åka in till Sthlm och ha det riktigt riktigt mysigt...





Vi ställde bilen i söderhall, klev på bussen och satte oss tillrätta och i höjd med Gillingebanan fick jag för mig att ta upp mailet med biljetterna och läsa lite noggrannare
"Konserten börjar 17:30 den 24 november...."
Vänta nu... 24 ?
Är det inte den 23e idag ?

*suck*

Jag som var så inställd o bombsäker på att det var den 23:e
Vart fick jag det datumet ifrån ?
Under gårdagskvällen var jag runt på flera ställen på nätet och läste om det hela hur kunde jag snöa in så på den 23:e ?
När vi klev av bussen i Danderyd ringde jag helt enkelt upp syrran som var snäll nog att gå in på nätet och leta reda på stället där jag tävlat om biljetterna och...
Jodå, det hela skulle gå av stapeln den 24:e

*yippey*

Ja vad gör man när man  står vid Danderyd med en förväntansfull 6åring brevid sig ?
Min första tanke var väl att vi skulle ta nästa buss hem igen och sen glatt åka in i morgon men något sa mig att min lilla trollunge knappast skulle köpa den dealen utan att protestera av besvikelse





Linn tyckte att vi kunde åka in till Stockholm ändå och bara gå i affärer och titta på julklapppar
Tja, varför inte vi var ju liksom redan mer än halvvägs
Vi hoppade helt enkelt på t-banan och tog oss in till city, gick runt lite i affärer, en sväng på BR där den lilla damen fick köpe en liten "trösthäst"
Helt efter den lilla damens önskemål så intogs middagen på McDonalds och sen strosade vi runt på stan och tittade på all fin julbelysning som hängde mellan husen
Vi avslutade det hela med att besöka Linns favoritgodisaffär där hon fick köpa två små paraplyklubbor
Som grädde på moset och till Linns stora lycka så fick vi åka dubbeldäckare hem och platserna längst fram där uppe var lediga !





När jag satt där på bussen och såg Linns lyckliga leende så kunde jag inte låta bli att tänka att det var en himla tur att jag bestämde mig för att vi skulle åka in till Sthlm för även om det inte blev som vi planerat så blev det himla mysigt ändå
Vi fick lite oplanerat en otroligt mysig "Mamma & Linn stund" tillsammans
Ett par timmar där vi bara var tillsammans och hade riktigt riktigt kul tillsammans och det bästa av allt
- i morgon får vi göra omét igen men på ett annat sätt
Då får vi ( förhoppningsvis ) njuta av en trevlig show tillsammans och nästa gång den där bekväma sidan av mig pockar på och gör sig påmind så ska jag påminna mig om att mota bort den på en gång för tar man sig bara över tröskeln och kommer iväg så brukar det - precis som idag - bli rätt trevligt










Fru Fortuna...

... gillar mig just nu


För ett par veckor sedan vann jag en tävling på www.familjeliv.se , ett presentkort på 200:-
Det blir nog inga större problem att hitta en julklapp till Linn på www.blaelefant.se  för dom pengarna
I går kväll kom jag på att jag inte hade kollat min mail på ett par dagar  och döm om min förvåning när jag hittade ett mail där som talade om att jag hade vunnit två biljetter till http://www.gotalejon.se/Pa_Scen/Barnkammarboken






Är det nu jag ska tänka tredje gången gillt och lämna in en Lottorad eller kanske köpa mig en Trisslott ?
Eller ska jag helt enkelt bara vara glad åt det lilla och lämna storvinsterna till någon bättre behövande ?
Det kanske är dumt att drabbas av storhetsvansinne
Jag menar,
den som gapar efter mycke....


tisdag 22 november 2011

Ge mig..

... ett dygn


Jag är ingen större ivrare av "egentid" men just nu känner jag en längtan efter ett dygn alldeles för mig själv
Ett dygn då jag kan sova, äta, se på TV/film, skriva, pilla med fotona...





... kort sagt göra vad jag vill när jag vill utan att behöva ta hänsyn till någon eller ha några tider att passa utan bara vara och ta minuten som den kommer




Jag vet, jag ska inte klaga
Jag har rätt mycke "egentid" i vardagen men det är alltid något som ska göras eller en tid som ska passas så ett "Helendygn" låter som en dröm och lär förbli en sådan
- iallafall den allra närmaste tiden
Helgen som kommer är vi lediga och tillsammans hela familjen men sen kör det igång med kommentering av CurlingVM för Pauls del, div julfester o Luciafiranden för hela eller delar av familjen och nästa lediga helg vi har tillsammans hela familjen är nyårshelgen så det där med ett dygn alldeles solo får förbli en dröm som kanske kan förverkligas någon gång i början på nyåret...




När solen lyser...

...  med sin frånvaro






Ja då är det en himla tur att det finns så mycke färgglatt runt omkring oss som bryter av mot det där novembergråa











måndag 21 november 2011

Att jag aldrig...

... lär mig


Förra veckan blev jag varse om att det faktiskt är första advent redan nu på söndag
Perfekt tänkte jag, jag är ledig måndag och tisdag så då kan jag städa, putsa lite fönster och så smått börja förbereda inför advent
Jomen tjenare...





... som ett brev på posten kom en härlig förkylning, halsont & feber
Detta i kombination med att Linn har studiedag och därmed är ledig från skolan
*yippey*
Vilken kanonstart på veckan liksom
Min plan för dagen är att med hjälp at Ipren Mannen ta mig igenom förmiddagen via ett besök i stallet och en liten skogspromenad för att sen få leka döende svanen i soffan medans Linn ( förhoppningsvis ) roar sig med någon trevlig film
Önska mig lycka till jag tror jag behöver det





söndag 20 november 2011

Kärt...

... återseende






Det var ett tag sen Linn & Sillen träffades sist så idag var det dags för ett kärt återseende
Det blev en hel del pussar, kramar o klappning av vintermjukpäls innan vi gav oss iväg ut






Linn på Sillen, Miriam på Grand och syrran och jag bakom Dumle
Linn och Sillen tog glatt täten med Dumle hack i häl eller hack i hov kanske man ska säga ?
Hur syrran än försökte styra undan Dumle så fungerade dom två små herrarna som två magneter som bara skulle gå så nära varandra det bara gick





Eftersom Prinsessan har en välbehövlig vila just nu så var det ett par veckor sen Linn red och jag trodde hon skulle vara lite "ringrostig" men det var snarare tvärtom
Det riktigt värmde i hjärtat att se hur hon med bravur klarade Sillen helt på egen hand och hur de där flaxande händerna som varit det stora "tjatobjektet" under hela hösten helt plötsligt höll sig nästintill helt still
Fortfarande kanske lite väl höga ibland men en otrolig förbättring
Det finns hopp om att Linn får ordning på händerna med andra ord och kanske är det som syrran sa att ibland behöver man lite vila för att allt ska sjunka in och sätta sig på plats
Till Linns stora lycka så blev det en hel del trav och även några korta och två långa sträckor med galopp



I bilen hem pladdrade Linn på om den härliga ridturen och då framförallt om galoppen och konstaterade att snart är hon minsann lika duktig på att rida som Miriam...




Gissa...


... antalet hästar





Priset till den som gissar närmast får bli äran att plocka undan efter gårdagens My Little Pony party




Så kom igen och gissa vet ja för vad kan väl vara roligare än att plocka upp alla dessa små pastelliga hästar och deras tillbehör ?


Skämt å sido
Någonstans inom mig växer en längtan efter att få vårt vardagsrum tillbaka
Att bara en enda dag få njuta av ett golv utan att behöva parera mellan en massa hästar eller Barbiedockor
Men vad är väl ett välstädat vardagsrum jämfört med ett rum som faktiskt "lever" och som fylls av Linns underbara fantasivärld 





Tids nog kommer nog den där dagen när vi frågar Linn vart hon ska och svaret blir
- Ut!
Och sen sitter Paul o jag där i soffan, tittar ut över vårt välstädade vardagsrum och saknar tiden då vår trollunge fyllde golvet med sina prylar och lyste upp vår tillvaro med alla sina härliga fantasilekar




torsdag 17 november 2011

Livet är fullt...

... av en massa borden


Nu idag borde jag ha städat lite,
dvs jag borde ha plockat lite, tagit ett varv med dammsugaren och kanske även torkat av golven
Men, ett stort men
- inspirationen eller rättare sagt lusten till det uteblev helt
Hur jag än försökte kom jag liksom aldrig igång och som vanligt när jag har något  lagom trist jag borde ägna mig åt så valde jag att istället ställa mig och baka





Får väl skylla på att jag får trevligt fikabesök i morgon och visserligen så ligger det väl någon bullpåse och skräpar i frysen men visst är det väl godare med en ( relativt ) nybakad äppelkaka än upptinade bullar ?
Men egentligen så behöver man väl inte skylla på något ?
Det räcker väl med att konstatera att det är så himla mycke roligare att baka än att städa och att livet är alldeles för kort för att ödsla tid på trista saker när man istället kan göra saker man mår bra av ?
Självklart måste man ju även ägna lite tid åt de där trista sakerna som tex städ och tvätt
- men inte just idag





Linn önskar sig...

... en Ajfån


Linn vet inte riktigt vad en ajfån är för någonting men hennes kompis Engla pratar mycke om den och har berättat att den är liten och cool så nu står en ajfån på önskelistan




Någon iphone kommer den lilla damen inte att hitta under julgranen men jag kan inte låta bli att känna mig lite imponerad över att Linn - som fram tills för två månader sen var helt ointresserad av allt vad bokstäver hette - ljudat sig fram och plitat ner ordet helt på egen hand




onsdag 16 november 2011

Vårdskandalerna...

... duggar tätt

Och vad ska man säga ?
Att man är förvånad ?
Knappast
Min personlig uppfattning är att skola, vård & omsorg inte ska drivas i vinstsyfte
- någon måsste betala för vinsten och det är rätt lätt att räkna ut vem/vilka denna någon blir
Knappast högsta hönset utan snarare de som befinner sig längst ner på skalan och tar man då vården så blir det ju helt klart personalen som befinner sig "på golvet" och utför arbetet samt patienterna, brukarna, boende, kunderna eller vad man nu väljer att kalla det för




De senaste skriverierna om vården har fått mig att reflektera lite över min egen yrkesbana inom vården som startade strax efter min 18års dag då jag började jobba på Stockholms sjukhem, ett långvårdsjukhus ( som det hette på den tiden ) som drevs av en privat stiftelse
Sjukhuset bestod av fem avdelningar varav en av avd. var en "helprivat" avd det det endast vårdades patienter som själva betalade för  sina vårdplatser
På de fyra andra avdelningarna bodde det dels patienter som betalde för sin vård ur egen ficka men även patienter där Landstinget betalade för platsen
Landstinget betalade en bråkdel av den verkliga kostnaden och resten sköt stiftelsen till men det var inte något som märktes i vården utan alla patienter fick samma omhändertagande, bemötande och omsorg och jag är oerhört tacksam över att jag fick starta min yrkesväg där på Sthlms Sjukhem
Där fick jag grundutbildningen i vårdandet, att behandla alla med samma respekt, att se det unika hos varje vårdtagare och att alla har rätt till samma vård helt oberoende av plånbokens innehåll
Visst var det en enorm hierarki där Överläkaren snudd på behandlades som en gud och  vi biträden nästintill förväntades stå i givakt och niga när det var dags för storronden
Läkarna, ledningen, avdelningsföreståndarna och kontorspersonalen hade egna tider i personalmatsalen och de enda som eventuellt kunde få beblanda sig med dom var sjuksköterskorna
Jag minns en gång då jag och en arbetskamrat skulle följa med en patient på någon undersökning av något slag och att vi därför var tvugna att äta lunch lite tidigare dvs under den "finare" lunchtiden
Vår avdelningsföreståndare gjorde oss sällskap till matsalen och under lunchen
Det är ju runt 25år sedan det hände men fortfarande kan jag komma ihåg hur oerhört malplacerad och oönskad jag kände mig då
Bortsett från den detaljen så har jag bara ljusa o positiva minnen från Sthlms Sjukhem
Det var en kanonbra arbetsgivare som såg till helheten och på något vis onsett vitken av att ta hand om sin personal
Det fanns en kanonbra matsal där det för en billig peng serverades både frukost och lunch, dom ordnade otroliga personalfester där det inte sparades på något
Vården är ju en arbetsplats där majoriteten är kvinnor och på Sthlms Sjukhem var inget undantag så ett år när det var dags för personalfest bjöd man in grabbarna från Kungsholmens Brandstation till festen
Ett mycke populärt intiativ, under den festen släcktes inga bränder men jag är rätt övertygad om att en o annan brandman lyckades sätta mer än ett hjärta i brand




Ja, sen föddes Joakim och när det var dags att börja jobba igen efter mammaledigheten så rådde det brist på barnomsorgsplatser i Sthlms kommun och för att överhuvudtaget få ihop det hela med jobb, barnpassning och tillvaron i övrigt var jag tvungen att börja joba natt och sökte mig till Råcksta Sjukhus som låg alldeles intill dit vi precis hade flyttat
Från att ha varit anställd privat började jag helt plötsligt arbeta med Landstinget som arbetsgivare och skillnaden var milsvid både vad det gällde omsorgen om patienterna och personalen
Redan efter ett år övergick sjukhuset till att drivas kommunalt och efter ytterligare ett år skulle det "avknoppas" som det så fint hette och en privat ägare tog över
Det utlovades guld och gröna skogar och allt skulle bli såååååå bra
Själv fick jag liksom aldrig ihop det hela
- om nu inte kommunen kunde driva det hela och få ekonomin att gå runt varför skulle då en privat aktör kunna göra det ?
Näe just det, det gick ju inte
Det dröjde inte speciellt länge innan det tillkom fler arbetsuppgifter samtidigt som det drogs ner på personal
Jag hade dock kommit fram till att vården var det jag ville arbeta med och valde att paralellt med mitt nattjobb plugga till undersköterska
I samma veva som jag blev färdig undersköterska/mentalskötare  flyttade vi från Vällingby ut till Rånäs och jag kan medge att jag nu efteråt knappast känner mig särskilt stolt över mitt engagemang i jobbet under de sista året på Råcksta
Självklart gjorde jag mitt jobb och självklart engagerade jag mig i de patienter jag vårdade men så mycke mer var det inte
När jag var där jobbade jag och gjorde det jag skulle men inte så mycke mer och när jag gick därifrån stängde jag av jobbet tills det var dags att jobba nästa pass




Att vara körkortslös och bo i Rånäs och jobba i Råcksta är ingen bra kombination
Bara att ta sig till jobbet kommunalt tog tre timmar, hemvägen gick lite snabbare bara 2 1/2 timme
 Så när Hammargården skulle öppnas och dom annonserade efter mentalskötare så sökte jag jobbet och fick det
För att göra en lång historia kort så kan man enkelt uttrycka det hela med att mentalskötare var inte min grej plus att bor man i en liten byhåla så är det ingen större hit att även jobba på orten
- världen blir väldigt liten
Så efter drygt ett halvår där började jag istället jobba på Bergshyddan, ett äldreboende inne i Rimbo
Jag jobbade rätt intensivt under den sommaren och sen när hösten kom undrade chefen och jag inte hade lust att börja i nattpatrullen vilket jag givetvis hade
Nattpatrullen var helt klart ett kanonroligt jobb
- ingen natt var den andre lik
Men tyvärr så pajjade min nacke ihop och ville inte alls vara med under ett par års tid och...






... efter ett par års sjukskrivning insåg jag med stor sorg i hjärtat att det var kört för min del att arbeta inom vården och började plugga till ekonomiassisten för att byta bana men lagom när den utbildningen var avslutad så föddes ju Lill Trollet och efter två år hemma med Linn så hade min nacke lugnat ner sig och efter moget övervägande med min dåvarande chef beslöt vi oss för att jag skulle testa att jobba inom hemtjänsten vilket jag egentligen inte alls hade någon större lust med
Hemtjänsten ?
Näe...
Det var ju liksom inte vad jag hade tänkt mig men ack vad jag bedrog mig
Jasg trivs riktigt bra med mitt jobb vilket förmodligen till största delen beror på roliga o trevliga arbetskamrater men framför allt att vi har så himla mysiga o trevliga kunder och att jag varje dag på jobbet känner att jag gjort något för att en annan människa ska må bra och det är en rätt skön känsla




Vad ville jag med det här långa inlägget då ?
Jag vet inte, det enda jag vet är att jag blir så arg, förbannad, frustrerad och ledsen när jag läser om alla dessa vårdskandaler
Herre jösses, vi pratar om våra gamla
Dom som har varit med och byggt upp vårt samhälle, är det här vårt tack till dom för lång och trogen tjänst ?
Varsågod du får en säng att ligga i, ja i bästa fall om den skulle gå sönder kan du räkna med att du blir placerad på en madrass på golvet
Är du riktigt snäll och om du verkligen behöver kan du få en blöja ochså men då tar vi oss friheten att få väga den så att den inte byts i onödan
Det kan hända att du måste gå och lägga dig redan klockan fem på eftermiddagen men du får en larmklocka, ring dock inte för mycke då kan det hända att personalen ( av misstag givetvis ) kopplar ur den, ja om dom hinner förståss den sannolikheten är nog minimal eftersom personalstyrkan numera är nere på miniminivå
Vård, skola och omsorg måste få kosta,  det är människor det handlar om
Jag har mycke svårt att förstå mig på den här privatiseringshysterin, ibland känns det som att den sker bara för att
Skit samma om allt går överstyr och om några hamnar i kläm och blir drabbade, lite svinn får man räkna med det viktigaste är ju att någon kan tjäna en hacka...










Jag hade glömt...

... elller kanske förträngt


hur det var att befinna sig i VABträsket eller rättare sagt i kruppträsket
Med facit i handen så var Linns humör eller rättare sagt brist på gott humör igår morse kanske inte så konstigt, innan dagen var slut hade Linn hög feber och befann sig mitt i ett anfall av falsk krupp med allt vad det innebär av skrällande hosta, segt slem  mm
Efter en natt som varit minst sagt "orolig" för alla parter
Linn har sovit oroligt, haft feberfrossa, hostat både skrällhosta och en massa segt slem 
Paul och jag har befunnit oss i någon mellantillstånd där vi halvsovit och samtidigt haft både ett vakande öga/öra på lilltrollet
Nu ligger lilltrollet på soffan och tittar på film och jag ska göra henne sällskap, visserligen hör inte ScoobyDoo till mina favoriter men jag har en svag känsla av att den filmen funkar rätt bra att halvsova till och halvsova är nog precis vad jag behöver göra just nu


 

tisdag 15 november 2011

Vi har bara...

... varit vakna i drygt en timme

och jag undrar redan hur resten av dagen ska bli
Linn vaknade först av alla i morse, kom och kröp ner mellan oss och...




...  ja kvarten fram tills väckarklockan skulle ringa roade hon sig med att snurra runt, sparka av sig täcket, använda mig som huvudkudde, snurra runt lite mer, sparka av täcket ytterligare en gång, snurra runt lite till
Kort sagt hon gjorde allt annat än att ligga still och låta sina föräldrar vakna lite lungt och fint
Frukosten förflöt hyfsat lungt när den första ilskan över att det inte fanns någon hönökaka lagt sig så hade vi en rätt mysig och  trevlig stund
Men sen satte det fart och enklast kan man väl uttrycka det med att tålamod inte är damens starka sida idag
Just nu sitter hon och ritar och är minst sagt förbannad över att pennorna är helt galna och bara fladdrar runt på pappret och när pennorna sansar sig så är det pappret som gått bananas och inte beter sig som papper ska göra och mitt i allt ihop har Mysan mage att komma och vilja bli klappad och få lite mys
Om en halvtimme ska vi åka till Sundbyberg för ett besök hos tandläkaren och någonstans långt inom mig finns en liten förhoppning om att Linn idag ska reagera som de flesta andra barn gör när dom får lugnande dvs att hon efter tandläkarbesöket är lite trött och helst av allt bara vill åka hem och ligga på soffan och halvsova resten av dagen men min erfarenhet säger mig något helt annat
- efter förra besöket ville Linn till Täby C och shoppa
Efter den här starten på dagen med en minst sagt ettrig Linn känns det som en eftermiddag på soffan framför en film låter som en dröm...





söndag 13 november 2011

Jag undrar om folk...

... numera har mindre blåsor ?


Ja då menar jag inte blåsor som man kan få på huden eller én festblåsa utan helt enkelt vad man skulle kunna kalla "partyblåsa"
Är folk generellt mer kissnödiga numera än vad dom var förr ?
De senaste åren har jag när vi varit på både bio, show eller konserter märkt att det springs in och ut en hel del och det är inte så att det bara är små barn eller gravida som bara måste på toaletten titt som tätt utan det handlar om både unga, äldre, män, kvinnor
- kort sagt inga undantag




I går var Paul och jag på Cirkus och såg Lena PHs show där en föreställning som höll på i drygt en timme och tjugo minuter
Bara på den lilla sektion där vi satt var det åtta stycken som avlägsnade sig under showen, var borta ett par minuter och kom sen tillbaka
Nu är det ju bara min alldeles egna lilla teori att dom valde att lämna showen en stund för att gå på "lycklighuset" men jag kunde liksom inte låta bli att fundera över detta "springande"
Vare sig jag går på bio, show eller en konsert så har jag ju gått dit, betalt ( en oftast rätt dyr ) biljett och då vill jag hu inte missa något utan jag vill ju se allt




Folk gör ju självklart som dom vill men lite måste jag få gnälla,
jag menar sitter man på bio och bänkgrannen eller kanske någon i raderna framför bestämmer sig för att av någon anledning lämna biosalongen så påverkar det ju alla som sitter just där
Medans personen ifråga tränger sig förbi tappar man fokus på filmen,
visserligen under en mycke kort tid men de senaste gångerna jag har varit på bio så har det inte varit bara en som lämnat salongen för att återvända inom några minuter utan det har varit ett par stycken
Lika dant med konserter - yepp jag är så trist att jag numera när jag går på konsert oftast går just på konserter där man har sin lilla sittplats - eller som igår en show
 "Springandet" blir ett litet störningsmoment som iofs inte är något världsomfattande problem men mina hjärnceller triggades igång iallafall

Jag vet, det är hög tantvarning på det jag kommer att skriva som avslutning men det bjuder jag på
Det har hänt att jag när jag suttit på bio lite tjurigt tänkt att dom borde införa föreställningar där folk var tvugna att sitta på sin plats under hela filmen och där det dessutom var totalt förnjudet att föra samtal under filmen
Jag bjuder på den tantvarningen men när jag går på bio, show eller vad det nu kan vara betalar jag inte för att bli underhållen av bänkgrannens pratande om helt andra saker än filmen som visas och jag kan känna att det någon gång skulle vara trevligt med en publik som gör det dom är där för dvs njuter av underhållningen...




fredag 11 november 2011

Hemliga...

... läxan


En gång i veckan har Linns förskoleklass  "Hemliga läxan" i en liten skrivbok får dom olika uppgifter där barnet med en vuxens hjälp tex ska berätta om familjen, vad man tycker om att leka med, hur man bor osv.
Det är tänkt att barnet ska rita, klistra in bilder och lite kort berätta om det hela och vi föräldrar ska hjälpa till med att tex. skriva ner det barnen berättar
Veckans "hemliga läxa" var att barnen skulle berätta vad dom gjort under höstlovet och Linn hade från början en mycke klar bild över vad hon ville förmedla och hur det skulle göras
Efter att ha valt bilder och skrivit ut dom satte hon sig med läxboken, sax, pennor & lim och för första gången ville hon skriva själv...




... från att ha varit totalt ointresserad av allt vad bokstäver, skriva o läsa heter så har hon nu under hösten kastat sig in i bokstävernas förtrollade värld med hull och hår
För två månader sen fick vi locka och lirka med henne för att få henne att skriva sitt namn på kort, teckningar osv och att försöka få henne att skriva andras namn eller olika ord var helt enkelt menlöst eftersom hon var så totalt ointresserad
Men som med det mesta när det gäller Linn, när hon väl bestämmer sig för något så går det undan
Nu skrivs det så fort hon kommer åt
- Mamma vilken bokstav kommer sen ? är numera en standardfras härhemma och hon kan med lätthet rabbla hela alfabetet och har även börjat ljuda ihop bokstäver till ord
Det är en väldigt spännande utveckling att följa och än en gång har Linn visat oss hur smidigt och enkelt det går när intresse och inlärning får vandra hand i hand


Nu vet jag hur...

...  min pappa kände sig


När jag som tonåring satte tänderna i hans nybakade bröd och sen fällde kommentaren
- Mmmm... det smakar som köpt bröd
Kommentaren var ju menad som en komplimang men eftersom man enligt min pappa inte på långa vägar kunde jämföra hembakt bröd med det man köpte i butiken så tog han det inte som en komplimang direkt...





... igår fick Linn välja middag
Det blev en av hennes favoriter köttbullar, potatismos, gräddsås och lingonsylt
Med ett stort leende lät sig Linn väl smaka och efter en stund utbrister hon
- Ååååå.... Supergott... det smakar som IKEA
Min första tanke var
- Va ???
Att maten jag just lagt ner omsorg på smakmässigt klassade in sig som "IKEAmat" kändes väl inte som något toppbetyg direkt men så tänkte jag om
Linn har två stora favoriter
- Sushi på Kamida
- Köttbullar på IKEA
Så när allt kommer omkring så var det ju faktiskt rena rama toppbetyget






onsdag 9 november 2011

Så lätt det är...

... att göra någon glad


Jag har precis pratat med min handläggare på Försäkringskassan och berättat om min "dagsform" och vad min läkare sa igår
Vi pratade om min tennisarnbåge, mina arbetsuppgifter, mitt arbetsschema mm och när vi skulle avsluta så önksade hon mig lycka till och jag tackade givetvis för det och tillade
- Ha en fortsatt bra dag

Då blev det alldeles tyst i luren o efter ngr sekunder sa hon
- Tack... tack så hemskt mycke, min dag kännes genast mycke bättre

Tänk så lätt det är att göra någon annan på gott humör
- några vänliga ord, ett leende
Det kostar inte så mycke men men värmer förmodligen mottagaren mer än man kan ana




lördag 5 november 2011

En smak...

... av sommar


I dag tog vi tag i höststädningen av tomten
Paul gav sig i kast med att blåsa ihop alla löv och förpassa dom till komposten





Under tiden som Paul lekte med lövblåsen roade jag mig med att tömma blomkrukor och ställa undan dom, ställa in cyklar / trädgårdsmöbler, fixa fint i rabatten med rosorna
Mitt i allt fix fick jag syn på något rött i rabatten utanför Linns lekstuga...




... ett stort härligt smultron
Efter att förevigat det hela på bild så kunde jag inte låta bli att stoppa smultronet i munnen och det var alldeles ljuvligt
- det smakade sommar !



fredag 4 november 2011

I dag fick jag...

... vet en hemlighet

Eftersom hemligheter är just hemligheter så kan jag ju inte skriva vad jag fick veta men helt plötsligt fick jag något roligt att se framemot
 Höstens sista suck och den kommande vintern känns inte riktigt lika mörk & trist längre





torsdag 3 november 2011

Sommarens sista...

lilla ros

Helt plötsligt blev det november i almanackan och grådiset la sig som en slöja över tillvaron men i min rosenrabatt ståtar en ensam rosa liten ros och påminner mig om att det finns hopp om livet