fredag 11 november 2011

Hemliga...

... läxan


En gång i veckan har Linns förskoleklass  "Hemliga läxan" i en liten skrivbok får dom olika uppgifter där barnet med en vuxens hjälp tex ska berätta om familjen, vad man tycker om att leka med, hur man bor osv.
Det är tänkt att barnet ska rita, klistra in bilder och lite kort berätta om det hela och vi föräldrar ska hjälpa till med att tex. skriva ner det barnen berättar
Veckans "hemliga läxa" var att barnen skulle berätta vad dom gjort under höstlovet och Linn hade från början en mycke klar bild över vad hon ville förmedla och hur det skulle göras
Efter att ha valt bilder och skrivit ut dom satte hon sig med läxboken, sax, pennor & lim och för första gången ville hon skriva själv...




... från att ha varit totalt ointresserad av allt vad bokstäver, skriva o läsa heter så har hon nu under hösten kastat sig in i bokstävernas förtrollade värld med hull och hår
För två månader sen fick vi locka och lirka med henne för att få henne att skriva sitt namn på kort, teckningar osv och att försöka få henne att skriva andras namn eller olika ord var helt enkelt menlöst eftersom hon var så totalt ointresserad
Men som med det mesta när det gäller Linn, när hon väl bestämmer sig för något så går det undan
Nu skrivs det så fort hon kommer åt
- Mamma vilken bokstav kommer sen ? är numera en standardfras härhemma och hon kan med lätthet rabbla hela alfabetet och har även börjat ljuda ihop bokstäver till ord
Det är en väldigt spännande utveckling att följa och än en gång har Linn visat oss hur smidigt och enkelt det går när intresse och inlärning får vandra hand i hand


2 kommentarer:

  1. Vilken kul läxa! Linn behöver kanske låta saker mogna inombords innan hon gör dem på riktigt.

    SvaraRadera
  2. Hon måste bli intresserad och känna sig taggad för uppgiften att ödsla tid på för henne ointressanta saker är bar onödigt o man frågar henne. Det är väl som med cyklingen - vi tyckte att hon borde lära sig cykla, hon hade ingen lust och var definitivt inte ett dugg mottaglig för våra försök att lära henne. När hon själv ville lära sig så gick det ju på ett kick, upp på cykeln och iväg...

    SvaraRadera