måndag 11 april 2016

En helt...

... underbar söndag

Ja det är nog t.o.m en av årets bästa dagar
Vi inledde med en lagom lång sovmorgon, Linn red lektion på fm och sen tog vi en snabbis in till Flygfyren och bunkrade lite nödvändigheter
Väl hemma igen bestämde Linn och jag oss för att börja göra iordning på balkongen
Dvs vi gjorde det där jag borde ha gjort i höstas
- gjorde rent balkonglådor och blomkrukor, plockade lite "skräp" 
Efter att vi hade torkat av utemöblerna och sopat rent på golvet bestämde vi oss för att äta middag ute på balkongen för helt otroligt nog sken solen och värmde dessutom underbart skönt


Solen värmde så skönt att vi bestämde oss för att sitta och måla/rita en stund på balkongen och även om Linn stundtals höll på att prata hål i huvudet på mig så hade vi en riktigt mysig stund tillsammans
Efter en stunds mys på balkongen tog jag och Picasso en  långpromenad tillsammans och njöt av solen som fortfarande sken och fågelkvittret som stundtals nästan var öronbedövande men ändå helt ljuvligt
När jag kom hem från promenaden avslutande Linn och jag kvällen med att se en riktigt dålig men ändå underhållande film tillsammans
Kort sagt - En helt underbar dag som hade varit fulländad om Paul varit hemma och hållt oss sällskap men tyvärr hade han en sändning som kallade men som tur är så reder familjens tjejer sig rätt bra på egen hand...


Ett stukat självförtroende...

... är på väg att stärkas


Lagom till sportlovet åkte Linn av Juni inte bara en gång utan två gånger vilket resulterade i en rejält kraftig hjärnskakning
Så kraftig att Linn fick avstå ridningen i ett par veckor och samtidigt dras med rejäl huvudvärk och en lika rejäl trötthet som höll i sig i nästan tre veckor innan den sakta började klinga av
När det sen var dags att sitta upp på hästryggen igen var det med ett ganska rejält stukat självförtroende och ett viss mått rädsla kryddat med försiktighet
Jag fick ta emot många - mer eller mindre - kloka råd och tips om hur Linns "väg tillbaka" skulle se ut men beslöt mig för att lita på min egen magkänsla och göra det på det sätt  jag ansåg vara det bästa dvs att skynda långsamt i Linns egen takt och så sakteliga hitta tillbaka till tryggheten på hästryggen



Bara att få upp Linn på hästryggen igen krävde en hel del peppning och till viss del övertalning och försäkran om att hon bara behövde skritta
Skritta gjorde hon men i takt men mot slutet av ridturen blev det lite trav och även en mycket mycket kort galopp
Galoppen var dock lite "läskig" så de efterföljande gångerna var det skritt & trav som gällde
I samband med att Linn var tillbaka på hästryggen igen var det ridterminsstart och från och med den här terminen rider Linn på Juni på torsdagslektionerna dom två första lektionerna avstod Linn från att galoppera men den här veckan släppte det och Linn hängde med när dom andra galopperade och helt plötsligt släppte en stor sten fylld av oro och helt plötsligt började Linn så sakteliga återfåtryggheten men framför allt lusten att rida och tron att hon kan mer än vad hon själv tror




I dag kom den totala vändningen
- Linn & Juni red dressyrlektion för Linda Ferngren och även om Juni gjorde sina små försök att få bestämma så var det inte värre än att Linn kunde hantera det hela med hjälp av tips och råd från Linda och under lektionens gång kunde man se hur Linn slappnade av och de gånger hon red förbi och vi fick ögonkontakt kunde jag se att Linn njöt och tyckte att det var riktigt roligt
Under eftermiddagen och kvällen har Linn pratat om ridningen och Juni på ett helt nytt sätt
Helt plötsligt är det superkul med ridningen igen och helst av allt vill Linn rida alla sju dagar i veckan som kommer och fick hon bestämma helt själv skulle vi nog bosätta oss i stallet dygnet runt den närmaste tiden




Det har varit riktigt kul att höra hur Linn pratar om Juni och ridningen igen, inte för att jag tvivlat en sekund över att Linn skulle hitta tillbaka till glädjen med hästar & ridning igen men det känns extra skönt att det gick hyfsat fort och kanske framför allt att trots alla goda och välmenande råd så gjorde jag helt rätt i att lite till mig själv och göra det hela på "vårt sätt" för hur det än är så är det vi föräldrar som känner Linn allra allra bäst och vet vad som fungerar allra bäst för henne