Det är...

... alltid mammas fel

Det var mitt fel Linn var trött eftersom hon var tvungen att gå upp en timme tidigare för att hinna med skolbussen

Jag borde ha klivit upp vid fyra i morse, skjutsat Paul till Arlanda och därmed haft tillgång till bilen idag så att Linn hade kunnat sova en timme längre

Att det var mitt fel att hon inte somnade förens strax efter elva igår kväll är ju helt uppenbart, tydligen tjatade jag inte tillräckligt för att hon skulle komma i säng i tid och självklart var det mitt fel att hon inte kunde komma till ro

Eftersom jag nu inte skjutsade Paul till Arlanda i morse så var jag ju även skyldig till att Linns vantar & mössa blev kvarglömda i bilen igår

Jag borde haft koll på att Paul skulle till Helsingfors över dagen och att han därmed skulle ha bilen och jag borde då ha sagt till Linn att ta med sig vantar och mössa i istället för att lämna dom i bilen

Jag behöver ju inte nämna att det givetvis var mitt fel att Linn bara hittade en av sina handskar jag menar, som mamma borde jag haft koll på den andra och sett till att dom låg tillsammans i vantkorgen

Trots att jag inte använt skohornet på flera månader så var det ändå på något sätt självklart att det var mitt fel att det inte hängde på sin plats...

... ja, vi skulle kunna fortsätta i evighet men på något sätt känner jag mig rätt oskyldig till allt som gick fel den här morgonen

Det enda jag erkänner mig skyldig till är att jag strax innan skolbussen kom till slut tappade humöret

Jag må vara mamma men även för mig finns det en gräns för hur diplomatisk och förstående jag orkar vara klockan sju på morgonen när tröttheten  hänger som en betongklump på axlarna och man i drygt en timmes tid inte gjort annat än parerat en elvaåring som definitivt vaknat på fel sida och tycker att hela världen och särskilt då mamma är emot en

Det gäller...

... att prioritera

För ett tag sen fick jag syn på en stickbeskrivning till en kofta

Jag som inte stickat annat än raggsockor eller mössor till mig själv de senaste trettio åren kände för första gången ett enda stort - Vill ha

Under tiden som jag har  roat mig med att sticka koftor/tröjor till Stina och även till  det kommande barnbarnet så har jag hela tiden haft den där kofta i bakhuvudet,

Det skulle vara så himla roligt att sticka något till mig själv för en gångs skull och dessutom är det ju precis en sån kofta som jag skulle tycka om att gå runt och mysa i, ja det liksom stod "Helens kofta" över hela beskrivningen

Till slut bestämde jag mig i alla fall för att surfa runt och kolla efter garn men när jag insåg att bara garnet skulle gå på sådär runt 850:- plus då knappar, frakt och för att inte tala om alla timmars jobb jag skulle behöva lägga ner på att sticka koftan ja då kände jag att det var lite magstarkt och när allt kom omkring så har dom ju rätt snygga koftor på både Lindex och KappAhl också

Men samtidigt så...

 ... ja den där koftan har  liksom inte velat  släppa greppet så jag fortsatte att kolla runt lite på nätet och hittade till slut ett annat garnalternativ där koftan med knappar och frakt "bara" skulle gå på runt sexhundra kronor och när allt kommer omkring så kan man ju liksom inte riktigt  jämföra en "köpekofta" med en hemstickad

En hemstickad kofta vinner ju liksom flera gånger om varje dag jämfört med en kofta inköpt på Lindex, KappAhl eller where ever

Men så var det där med att "unna sig"  , att prioritera sig själv och det är väl egentligen där skon klämmer

Jag menar, här har jag i ett par veckors tid gått och funderat fram och tillbaka på om jag ska köpa garn till en kofta som jag vill ha men jag har bromsat lite efter som det svider att hosta upp 600:-

Det hela blir ju lite lustigt när jag tänker på gårdagens besök inne i Stockholm

Ett besök då jag utan att blinka först hivade upp drygt 300:- på Olssons Tyger för att Linn skulle kunna köpa diverse material till sina käpphästar

Vi hann även med ett besök på Slöjddetaljer där jag hivade fram ytterligare en hundring och även på Tiger hittade Linn lite smått och gott som hon behövde och ytterligare en hundring vandrade ut från kontot och för att krydda det hela lite till så hittade Linn ett par vinterkängor på REAN och vips var jag ytterligare 249:- fattigare

Summa summarum - utan att blinka eller fundera på om dessa investeringar var nödvändiga eller ej så spenderade jag i runda slängar 750:- på Linn bara "sådär" och idag rök ytterligare 200:- när jag köpte spån och hö till hennes marsvin och i morgon är det tävlingsdags för Linn & käpphästarna och en och annan krona kommer återigen att lämna ´mitt konto till Linns favör och det är väl just där mitt dilemma ligger

Jag älskar att skämma bort och göra andra glada men när det kommer till att "unna mig själv" ja då är jag totalt komplett värdelös

Men jag jobbar på att bli bättre på det eller i alla fall inbillar jag mig att jag jobbar på det, ett steg i rätt riktning vore ju att ta steget och helt enkelt beställa garnet till koftan

Jag ska bara fundera lite till...