Det är sällan jag...

... blir arg numera

Förr, i en annan tid, i ett annat liv o i ett annat äktenskap hände det rätt ofta att jag blev arg

Ja när jag tänker efter så hörde det nog till vardagen att jag blev lite förbannad och ilsk emellanåt men numera är det väldigt sällan jag blir sådär arg så jag kokar men idag var ett ¨sånt tillfälle

I torsdags ramlade Linn av Juni, själva avramlingen såg inte så dramatisk ut men hon landade  olyckligtvis på handleden och fick givetvis ont

Efter lektionen klagade hon på att det gjorde ont och min kompis Jenny  kände igenom handen och tyckte att vi skulle linda den och om det inte blev bättre skulle vi söka vård

Sen är det som det är i den här familjen, värk är en naturlig del av vardagen så Linn sa inte så mycket och några dagar flöt på utan att jag tänkte mer på hennes hand

Under ridturen i måndags började Linn få alltmer ont och mot slutet lät hon tyglarna hänga fritt och styrde Juni med kroppen istället för att avlasta handen lite och i bilen hem kom det fram att smärtan var riktigt jobbig och vi bestämde oss för att ringa vårdcentralen direkt på tisdagsmorgonen

Vi hade turen att få en tid ganska direkt på  och fick träffa en läkare som mycket noggrant undersökte Linns hand/handled och ganska snabbt konstaterade att allt pekade på att Linn hade dragit på sig en båtbensfraktur så han skrev en remiss och skickade oss vidare till röntgen så det var bara att sätta sig i bilen och åka till Norrtälje

Väl på plats mötte oss ett anslag som talade om att "Drop in" var stängt men jag beslöt mig för att ändå höra mig för i kassan

Först var damen där väldigt bestämd och talade om att dropin röntgen minsann var stängd pga av personalbrist men hon bad ändå om Linns personnummer för att titta på remissen

Precis när jag tänkte öppna munnen och säga att då går vi väl till akuten och tar det den vägen så konstaterade hon att Linn var att betrakta som ett akutfall så vi fick slå oss ner i väntrummet

Vi hann bara sitta ner i ett par minuter innan Linn fick komma in och få sin hand röntgad

Killen som utförde det hela var jättetrevlig och supermysig med Linn och under tiden han fixade med de olika bilderna talade han om att just båtbensbrott är jättesvåra att upptäcka och att de egentligen inte brukar synas på röntgen förens efter någon vecka då frakturen fått "mogna"

När alla bilder var tagna frågade jag om vi skulle gå över till akuten

- Nej, röntgensvaren skickas till vårdcentralen

-  Jaha, läkaren där sa att vi skulle till akuten efter röntgen

- Sätt er i väntrummet så ska vi kolla bilderna så får vi se hur ni ska göra

Efter några minuter tittar en tjej ut genom en dörr och säger

¨- Det är ingen fraktur, ni kan åka hem nu

Innan jag hinner säga något har hon dragit igen dörren och där står jag med en Linn som efter läkarens undersökning av handen samt fixet med röntgen har fått ännu mer ont i sin handled

Ganska paff och med ilskan lätt kokande inom mig satte vi oss i bilen och åkte hem

Väl hemma hade Linn så ont att tårarna rann och jag bestämde mig för att ringa 1177 och höra hur vi skulle göra och för en gångs skull blev  jag riktigt trevligt bemött där

Sköterskan jag pratade med blev lite paff över hur vi hade bemötts och konstaterade att vi inte hade fått fullständig vård , även om det "bara" var en stukning så borde vi ha fått råd om smärtlindring och hjälp att linda handen  så hon tog kontakt med VC som senare ringde upp mig

Där blev dom lika förvånade eftersom läkaren i remissen mycket tydligt skrivit att patienten efter röntgen skulle hänvisas till akuten så han uppmanade oss att åka tillbaka till akuten så det var bara för oss att sätta oss i bilen igen och åka tillbaka till Norrtälje och vid det här laget började  jag  bli tämligen irriterad men jag behöll ändå lugnet och var hyfsat lugn när vi kom fram till inskrivningen där jag berättade vad som hänt under dagen

- Om röntgen inte visade någon fraktur kan vi inte göra något här på akuten, du får vända dig till vårdcentralen igen...

Fortfarande lugn och trevlig talade jag om att vårdcentralen och 1177 hänvisat oss till akuten och efter en stunds dividerande fram och tillbaka frågade hon  mycket motvilligt  efter Linns personnummer för att kunna titta i journalen

- Här i röntgensvaret står det att det inte är en fraktur och då kan vi inte göra något här på akuten, det är en stukning och stukningar kan dom linda på vårdcentralen...

Just där tappade jag mitt lugn och förklarade tämligen  ilsket att vårdcentralens läkare uttryckligen skrivit i remissen att vi skulle hänvisas till akuten efter röntgen , att vårdcentralen inte kunde göra mer för Linn och att vi aldrig borde ha blivit hemskickade

- Om du tar och taggar ner lite så ska jag väl skriva in er då.....

Tagga ner ?

Ja, det var nog tur för henne att jag svalde orden som just då poppade upp på min tunga

När hon väl skrivit in oss blev vi snabbt omhändertagna och fick träffa en läkare som än en gång undersökte Linn och konstaterade att allt tydde på att Linn förmodligen drabbats av en båtbensfraktur och att den typen av frakturer oftast inte syns på slätröntgen i det här stadiet så hon ordinerade gipsskena i en vecka och sen skulle vi få en tid till ortopeden för att göra en ny röntgen

Linn fick sin gipsskena och efter ett besök på Apoteket för att införskaffa lite smärtstillande kunde vi äntligen åka hem

Jo, jag har förståelse för att det kan bli fel ibland

Jag har förståelse för att vårdpersonal kan vara stressad

och ja, jag är fullt medveten om att det är rätt många som söker till akuten som egentligen inte borde vara där och att man därför ibland när man sitter i inskrivningen kan bli rätt less

Men jag har noll förståelse för att man som vårdpersonal inte läser hela remissen, att man inte har koll på vilka rutiner man har beträffande vissa skador och jag har absolut ingen som helst förståelse för hur en personal överhuvudtaget i en konversation som den vi hade lite tyket kan säga

- Tagga ner...

Det lite trista i det hela var att just inskrivningen på Norrtälje sjukhus akutmottagning än en gång visade upp sin allra sämsta och mest patienovänligaste sida

Det är ju liksom inte första gången vi blir bemötta som något katten släpat in  där en regnig oktoberkväll och förmodligen är det inte den sista heller och det är inte den första gången jag skriver ett mail till synpunktshandläggaren och förmodligen inte den sista heller men jag tänker inte bara rycka på axlarna och gå vidare som om inget har hänt och i synnerhet inte när det handlar om hur ett barn blivit behandlat

Så, jag ska bara sova lite på saken och låta den sista irritationen lämna kroppen och sen ska jag på ett väl genomtänkt vis sammanfatta mina synpunkter på dels missen av röntgenpersonalen som skickade hem oss men allra främst på det miserabla bemötandet vid inskrivningen

Don´t mess with me när det gäller mitt barn

Linn ?

Ja förutom att hon är trött och att smärtan har ökat på under dagen så är hon vid förhållandevis gott mod

Visst, hon är lite ledsen över att missa den här veckans hopplektion och om det nu är så illa att nästa veckas röntgen visar att det är en båtbensfraktur och det därmed blir gips under en längre period så konstaterade hon klokt

- Det finns en mening med allt som händer, då kan jag jobba med Juni från marken så vi lär känna varandra ännu bättre

That´s my girl

- en tjej som istället för hinder ser möjligheter