Jag hade...

... en plan

På lördag har vi bjudit in Pauls arbetskamrater med familjer till grillfest,

den här grillfesten har varit planerad länge och lika länge har jag haft en plan för det hela

En plan som skulle innebära att den allra värsta sistaminuten stressen skulle utebli men vid det här laget så borde jag ju ha lärt mig att det där med planera är liksom till för att misslyckas för min del för vad hände ?

Jo Linn ramlade ju av Juni och vips försvann maj månad bort i en oändlig radda av div läkarbesök på både vårdcentralen, ortopeden och akuten plus några vändor till röntgen och inte nog med att vi taggade sjukvården hårt med alla besök med Linn givetvis hade även jag en skrälldus med div vårdbesök

Kort sagt, majmånad kunde sammanfattas med ett enda ord - sjukvård och juni inleddes på samma sätt, i dag är det den 7 juni och vi har redan hunnit med fem vårdbesök

Som en liten extra krydda på det hela så känner jag av mitt låg blodtryck och går tidvis runt och är yr och inte blir det hela bättre av att sleeven fortfarande dummar sig så att jag inte kan äta och få i mig tillräckligt med energi, runt 7-800 kcal/dag blir ingen människa pigg av i längden och det är precis vad min kropp levt på i snart fyra månader

Så, ja den där planen jag hade som såg så himla perfekt ut försvann ut i kulissen och ersattes av en lätt stress och ett enda stort  "what the f***"

Så här har vi nu onsdag och listan med "att göra" inför lördagen är lång, väldigt lång och det kanske inte var det allra bästa att planera in en fm tillsammans med bästa vännen idag, dom timmarna hade kanske kunnat spenderats på ett lite mer effektivt sätt men samtidigt så har jag ju lärt mig att det gäller att hålla balansen och fylla på med rätt energier om man ska orka hela vägen ut

Så idag blir det ladda batterierna på fm och sen ägna eftermiddagen åt att beta av några måsten

I morgon blir det full rulle med besök på rehab med Linn, på em har Linn tid hos frissan och som krydda på moset så är det Sommarfest i skolan på kvällen och Linns klass är ansvariga för fikaförsäljningen och någonstans däremellan ska jag kila in städning och lite andra förberedelser

Det känns lite som att den ständige  optimisten är lite väl optimistisk i nuläget men jag tröstar mig med att i morgonkväll kommer Paul hem igen och *tada* han är ledig på fredag så då är vi två som kan köra rätt in i kaklet tillsammans och hur det än är så har jag ju bockat av några av alla dom där "To do" på listan

- Alla kakor är bakade, hallen är röjd på vinterkläder/skor och städad, min gamla Seat som stått och förpestat infarten i flera år är äntligen hämtad av bilskroten, städningen i vardagsrummet är påbörjad och vårt sovrum är i stort sett färdigstädat

Bara resten kvar typ...

Måndag ...

... hela veckan

Ja tänk om det kunde vara måndag hela veckan

Så underbart det vore att få starta varje dag på samma sätt som jag numera startar mina måndagar dvs med två timmars ren hästnjutning

I dag var det extra mysigt att vara i stallet hos V

Regnet som mötte mig i morse när jag skulle skjutsa Linn till skolan drog iväg lagom tills det var dags för mig att åka till stallet och med lite god vilja kunde man båda ana och känna solen som gömde sig bakom en mulen himmel

Farika var riktigt pigg och bjöd friskt på framåt redan från start och idag var det som om ännu en pusselbit föll på plats

Jodå jag vet det är tusen och åter tusen bitar till som ska falla på plats innan jag ens kan andas om att jag börjat få hum om det här med ridning men det var verkligen en lyckokänsla när jag upptäckte att jag faktiskt kunde känna den där känslan i kroppen som V så tålmodigt beskrivit och väglett mig fram till

Så häftigt att känna känslan sprida sig i kroppen och plötsligt förstå

"Aha, det är det här hon har försökt att beskriva..."

Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi drömma om att måndagarna skulle bli så betydelsefulla för mig, att dessa två timmar skulle bli den energikick som sen lotsar mig genom resten av veckan med ett leende på läpparna

Det är verkligen mindfulness på hög nivå

Den där stunden  i stallet och på hästryggen är ett av de få tillfällen då jag verkligen är här & nu,  ett tillfälle då släpper allt annat för en stund och bara andas och finns till

Just då är det bara jag, Farika och V som med sitt lugn får mig att uppleva och verkligen känna hur kropp och själ är sammanlänkade med varandra och om man bara ger dom chansen och rätt förutsättningar så samarbetar dom väldigt bra tillsammans och tillsammans blir man starkare och klarar mer än vad man först trodde

Under timmarna hos V lär jag mig så mycket om mig själv, jag lär mig om hästar, om kommunikation både med mig själv, min kropp och med hästarna

Lärdomar som jag sen har nytta av även resten av veckan

Trots att jag har tillbringat så många timmar i stallet tillsammans med Linn, Prinsessan & Juni under de senaste åren så är det ändå som en helt ny värld öppnar sig och jag njuter av vartenda steg jag tar in i den nya världen

Timmarna tillsammans med Farika är min ego tid, tid som gör mig lycklig och det allra bästa med lycka är att den sprider sig som ringar på vattnet så även om dessa två timmar är "heliga" och är just mina så kommer dom ändå omgivningen tillgodo i form av en gladare, piggare och framför allt lyckligare Helen

Maj...

... levererade

Trots att Linn och jag under maj månad tillsammans med våra 19 besök slog något konstig personlig familjerekord i antalet besök inom vården så kan jag inte annat än att konstatera att Maj 2017 kommer att gå till historien som den absolut bästa månaden på väldigt länge

Det känns som om energin och glädjen återvänt på allvar och även om det varit mycket kring Linns skadade hand och mina problem att få i mig tillräckligt med energi för att orka hela dagen så händer det så mycket annat positivt som på något sätt sätter guldkant på livet

På något vis känns det som om pusselbitarna faller på plats en efter en och vart eftersom bitarna faller på plats infinner sig ett lugn, en glädje

Ja kort sagt en känsla av välbefinnande och en lycka över livet och allt jag har omkring mig

Självklart finns det fortfarande små mörka moln och pusselbitar som kärvar lite men det hör livet till och numera känns det som om den positiva vågskålen väger så mycket tyngre än den tunga negativa vågskålen gör och när kropp och själ är fylld med positiv energi är det så mycket enklare att hantera de tunga och jobbiga delarna i livet för hur det än är så kommer det alltid att finnas frågor utan svar och  känslor man inte förstår eller kan styra över men det viktiga är att inte låta dessa tankar och känslor få styra livet

Det är den första juni idag och jag hoppas innerligt att juni kommer att bli en minst lika underbar månad som maj har varit

Juni inleds i alla fall i stor förväntan och spänning, vilken dag som helst är det dags för en ny liten varelse att ta sitt första andetag och det blir min tur att inte bara vara farmor utan även mormor och det är verkligen något jag med spänning och stor kärlek ser framemot och det bästa av allt är att jag numera känner att jag har energi och ork att vara både mamma, farmor & mormor vilket inte varit en självklarhet under de senaste åren då det funnits många stunder då jag knappt kunnat uppbringa kraft,  energi och ork att vara mig själv

- Hej livet, här är jag

Nu orkar jag

Nu kan jag

Nu vill jag

Nu levererar  vi tillsammans livet och jag !