Måndag ...

... hela veckan

Ja tänk om det kunde vara måndag hela veckan

Så underbart det vore att få starta varje dag på samma sätt som jag numera startar mina måndagar dvs med två timmars ren hästnjutning

I dag var det extra mysigt att vara i stallet hos V

Regnet som mötte mig i morse när jag skulle skjutsa Linn till skolan drog iväg lagom tills det var dags för mig att åka till stallet och med lite god vilja kunde man båda ana och känna solen som gömde sig bakom en mulen himmel

Farika var riktigt pigg och bjöd friskt på framåt redan från start och idag var det som om ännu en pusselbit föll på plats

Jodå jag vet det är tusen och åter tusen bitar till som ska falla på plats innan jag ens kan andas om att jag börjat få hum om det här med ridning men det var verkligen en lyckokänsla när jag upptäckte att jag faktiskt kunde känna den där känslan i kroppen som V så tålmodigt beskrivit och väglett mig fram till

Så häftigt att känna känslan sprida sig i kroppen och plötsligt förstå

"Aha, det är det här hon har försökt att beskriva..."

Jag kunde inte ens i min vildaste fantasi drömma om att måndagarna skulle bli så betydelsefulla för mig, att dessa två timmar skulle bli den energikick som sen lotsar mig genom resten av veckan med ett leende på läpparna

Det är verkligen mindfulness på hög nivå

Den där stunden  i stallet och på hästryggen är ett av de få tillfällen då jag verkligen är här & nu,  ett tillfälle då släpper allt annat för en stund och bara andas och finns till

Just då är det bara jag, Farika och V som med sitt lugn får mig att uppleva och verkligen känna hur kropp och själ är sammanlänkade med varandra och om man bara ger dom chansen och rätt förutsättningar så samarbetar dom väldigt bra tillsammans och tillsammans blir man starkare och klarar mer än vad man först trodde

Under timmarna hos V lär jag mig så mycket om mig själv, jag lär mig om hästar, om kommunikation både med mig själv, min kropp och med hästarna

Lärdomar som jag sen har nytta av även resten av veckan

Trots att jag har tillbringat så många timmar i stallet tillsammans med Linn, Prinsessan & Juni under de senaste åren så är det ändå som en helt ny värld öppnar sig och jag njuter av vartenda steg jag tar in i den nya världen

Timmarna tillsammans med Farika är min ego tid, tid som gör mig lycklig och det allra bästa med lycka är att den sprider sig som ringar på vattnet så även om dessa två timmar är "heliga" och är just mina så kommer dom ändå omgivningen tillgodo i form av en gladare, piggare och framför allt lyckligare Helen