... ställ då inte frågan
Jag vet att många av ren artighet frågar - Hur är det ?
Men hur artigt är det att ställa frågan när man inte bryr sig det minsta lilla om hur personen man ställer frågan till mår ?
Hur artigt är det att ställa frågan och sen bara vifta bort svaret eftersom det inte var det svaret man förväntade sig att få ?
Hur artigt är det att ställa frågan om man sen inte har tid att lyssna ?
Jag har rent ut sagt dj*vligt svårt för folk som ställer frågor av artighet men som inte är det minsta lilla intresserade av ett ärligt svar
Jag kan liksom inte se artigheten i det hela, tvärtom jag tycker att det är grymt oartigt att vifta bort ett "Det är sådär" eller ett "nte så bra" med ett leende och säga "Nu blir allt bättre..." eller varför inte den slitna klyschan "Bara du tittar framåt så..."
Jo tack, jag vet att allt blir bättre men just nu är det allt annat än bra och för tillfället känns det där "bättre" väldigt långt borta
Jo tack jag är väl medveten om att man ska blicka framåt men när ryggsäcken är packad till bristningsgränsen och lite till blir det lätt bakvikt och huvudet har en tendens att följa med kroppens rörelse och liksom falla bakåt och därmed låta blicken stirra upp i tomma intet och för att kunna och orka titta framåt krävs det att man får lite hjälp med att packa om ryggsäcken lite och det kan ta sin lilla tid innan man gjort sig kvitt med det man inte behöver och fått resten av packningen sorterad och lagd i ordning igen
Så du, nästa gång du möter någon och känner för att ställa frågan
- Hur är det ?
Tänk efter före, är du beredd att höra svaret ?
Är du beredd att kanske stanna upp och ge några minuter av din tid ?
Om inte, skippa artigheten och nöj dig med ett "Kul att ses" eller vad som helst istället för att slentrianmässigt ställa en fråga du inte orkar eller vill höra svaret på
Kram <3
SvaraRadera