Ibland...

... undrar jag

om jag föddes med en osynlig tatuering i pannan med texten "Mindre vetande",

 en tatuering som alla andra förutom jag kan se

Eller är det så att jag ständigt går runt med en stor lapp på ryggen med texten "Jag kan ingenting, jag vet ingenting, jag är totalt korkad..."

Eller så är det helt enkelt så att hela jag utstrålar okunnighet och därmed ger alla rätten att behandla mig som ett helt ovetande litet barn som behöver läras upp

Kort sagt, just nu är jag mer än less på att bli behandlad som en idiot, jag är spyless på att folk förutsätter att jag inte har koll på någonting

Jag köper inte att det är av omtänksamhet, att folk bara vill vara snälla och komma med goda råd

Det finns så många sätt att vara omtänksam på , så många olika sätt att komma med goda råd på och dela med sig av sin kunskap  men den detaljen verkar folk ha missat totalt

Istället för att säga - Du ska... kan man inleda med ett - Har du tänkt på....

Kort sagt, istället för att förutsätta att personen ifråga inte vet vad hen göra ska kan man omformulera sig lite och utesluter därmed både pekpinnar och  att man tar på sig besserwissermössan men det är

kanske är just pekpinnen och besserwissermössan man älskar att iklä sig i, för att framställa sig själv som den allvetande guden och få känna sig duktig en stund, vad vet jag...

Må vara att jag kanske för tillfället är lite extra gnällig och har taggarna utåt just nu men jag blir inte bara ledsen utan jag blir rätt ut sagt förbannad över att folk behandlar mig som ett okunnigt barn

Det här är liksom inget nytt fenomen, den här känslan har vandrat tillsammans med mig under många år och jag kan inte låta bli att undra vad jag utstrålar som får folk att tänka

"Oj, så okunnig hon är, nu måste vi genast gripa in och ge lite goda råd och framför allt måste vi påpeka alldeles självklara saker för stackars Helen som ingenting vet eller förstår..."

Som sagt, inget nytt på något vis men efter operationen har det blivit än mer påtagligt

Och i ärlighetens namn kan jag inte låta bli att undra hur det kommer sig att somliga tyckts tro att jag valt att genomgå den här operationen utan att skaffa mig någon som helst information eller kunskap om ingreppet och livet efter 

Vad är det som får dom att tro att jag sov mig igenom samtalet med dietisten ?

Vad är det som får folk att tro att jag direkt la alla informations broschyrer i pappersåtervinningen utan att läsa dom ?

Vad är det som får folk att tro att jag inte behärskar googlandets konst och precis som de flesta andra skaffa mig mer kunskap och information ?

Vad är det som får folk att tro att jag hämtade ut alla utskrivna läkemedel, vitaminer, kosttillskott mm och sen la in dom i medicinskåpet utan att ha för avsikt att använda dom ?

Kort sagt, varför förutsätter folk att jag inte kan/vet/tagit till mig  något alls om operationen jag genomgått , informationen och de riktlinjer jag fått ?

Vad är det som får folk att tro att jag inte direkt vände mig till mottagningen när det första problemet dök upp ?

Vad är det som får folk att tro att jag struntar i att tugga maten väl, äta långsamt och i lagom portioner?

Vad är det som får folk att tro att jag inte är kapabel att själv avgöra vad som fungerar eller inte att äta och att jag givetvis pratat med mottagningen om detta  ?

Kort sagt, jag är grymt less på pekpinnar och meningar som börjar med

- Du ska ju...

Men det kanske är så enkelt att "felet" helt enkelt ligger hos mig

Jag kanske borde bli just en sån person som jag har så extremt svårt för dvs en person som hela tiden slår sig för bröstet och högt talar om hur förträfflig hen är, hur mycket hen kan om allt och inget

En person som hela tiden framhäver sin storhet och ständigt påminner andra om hur bra just hen är och är den personen som alltid hörs högst och mest

En person som hela tiden skriver andra på näsan med sin kunskap

Kort sagt, precis den typ av människa som jag har som allra svårast för och tycker är den mest pinsamma varianten av alla människor

Eller så fortsätter jag helt enkelt att vara mig själv, dvs en person totalt utan behov av att behöva skriva andra på näsan med min kunskap - för hur otroligt det än kan tyckas i vissas ögon så är jag allt annat än dum och krokad, jag kan en hel del men jag känner inget behov av att hela tiden framhäva mig själv och min ypperlighet

Jag föredrar att slita på i tysthet även om det stundtals är rätt enerverande att bli behandlad som en fullblodsidiot och en sak vet jag med all säkerhet som många av dessa besserwissrar tycks ha missat

- Vi är alla olika och att de riktlinjer och ordinationer vi har fått är personliga och inget som kan appliceras på vem som helst...