... nattugglan vägen ?
Det är inte utan att jag ibland funderar över om kirurgen lyckades få med även nattugglan inom mig när han gjorde min sleeve
Jag som de senaste åren haft så otroligt svårt att somna om kvällarna och mer än gärna suttit uppe tills klockan passerat midnatt och gärna ett par timmar till har helt plötsligt förvandlats till Trötter om kvällarna
Redan vid sju-åtta på kvällen börjar gäspningarna komma och runt nio signalerar kroppen
- Gå och lägg dig !
Dom senaste kvällarna har jag gjort "kväller" runt tio snåret och det är banne mig inte likt mig, det är nästan så att jag tycker att det är lite tråkigt för hur det än är så saknar jag att sitta framför TV och ha seriemaraton tillsammans med Paul
Men vad göra när kroppen och knoppen liksom stänger ner maskineriet och bara har ett mål
- sängen !
Men inget ont som inte har något gott med sig
Numera somnar jag väldigt snabbt, i bästa fall hinner jag läsa några meningar i en tidning eller bok innan ögonlocken stänger för dagen och när jag sen har somnat sover jag riktigt gott och vaknar utvilad redan vid halvsju-sju
När hände det senast liksom ?
Så även om jag saknar de där sena kvällstimmarna/tidiga nattimmarna så kan jag konstatera att i det stora hela är det nog betydligt bättre för både kropp & knopp att komma i säng och få en ordentlig nattvila och förhoppningsvis kommer den värsta tröttheten att lägga sig när jag hittar "rätt" i ätandet igen, som det är just nu så får jag i mig alldeles för lite energi för att kroppen ska orka hålla igång hela dagen
Men det är bara att chilla långsamt, allt måste få ta sin tid och även om jag blir galet trött framåt kvällen så är det ju så att jag inte mått så här bra som jag gör just nu på många, många år och samtidigt som den känslan börjar boa in sig alltmer inser jag också hur dåligt jag mått under de senaste åren och jag kan nog inte annat än att klappa mig själv på axeln för att jag härdade ut och lyckades ta mig igenom tunneln och ut i ljuset igen och samtidigt vill jag ge massor av cred och kärlek till alla nära och kära som funnits med på vägen och stöttat men framför allt fortsatt att finnas där vid min sida även när det varit som allra jobbigast
- utan er hade jag aldrig orkat ta mig dit jag är idag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar