Det borde...

... inte vara jag

Det borde inte vara jag som kämpade för att få dig tillbaka

Det borde inte vara jag som öppnar upp mig som ett öppet sår och blottar mitt innersta

Det borde inte vara jag som ställer alla frågor

Det borde inte...

Det borde vara du som skulle kämpa för att få behålla mig

Det borde vara du som öppnade upp och blottade dig

Det borde vara du som berättade 

Det borde...

När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag skönja ett mönster

Det är med några få undantag alltid jag som kämpat och klamrat mig fast  och gjort allt och lite till för att laga en trasig relation istället för att bara släppa och gå vidare

Det har varit jag som har kämpat för att behålla människor i mitt liv

Jag har aldrig känt känslan av att någon kämpat för min kärlek eller för min vänskap och det är kanske dags att ändra på det nu

Det är kanske dags att jag sätter ett värde på mig själv

Det är kanske dags att jag ger upp och slutar att kämpar

Även om det gör ont, även om det innerst inne känns främmande och fel så är det kanske så att jag för min egen skull måste ge upp och sluta kämpa

Även om det egentligen är den viktigaste kampen jag står inför så är det nog så att jag för att rädda mig själv, mina känslor och mitt värde måste ge upp och släppa taget
Jag måste bortse från rädslan inom mig som säger att om jag släpper nu kommer det troligen att  innebära att jag förlorar den här striden

För ett år sedan, för ett halvår sedan hade jag nog aldrig ens tänkt tanken på att ge upp, att sluta kämpa men idag är läget lite annorlunda
Jag vet mitt värde, jag vet att jag är värd att kämpa för och därför vågar jag tänka tanken att ge upp...