Jag har...

... blivit farmor

I går föddes lilla Stina, 3400gr & 49 cm

- ett litet paket av kärlek

Farmor, smakar lite på min nya "titel" och funderar på hur jag allra bäst ska förvalta äran av att få ha blivit Farmor till denna lilla flicka

Hur gör jag får att bli den allra bästa Farmor den här lilla tjejen kan tänka sig ?

Farmor, är det då man liksom får en andra chans att rätta till de där misstagen man begick som mamma ?

Farmor, är det då man plockar russinen ur kakan och bara njuter av allt det där underbara med barn utan att behöva göra grovjobbet ?

Än så länge vet jag inte så mycket om hur det är att vara Farmor

Det enda jag känner till är den där underbara känslan av en stark kärlek

En kärlek som bara infann sig så i samma sekund som jag fick veta att lilla Stina kommit till världen

Farmor, det är nog ett av de finaste orden och jag ska med stolthet och massor av kärlek göra allt jag kan för att den här lilla varelsen ska förstå hur mycket hennes Farmor redan nu älskar henne

Sommaren...

... 2016

Vid en första återblick så känns den helt klart som om den här sommaren med lätthet skulle kunna klassa in på Topplistan "Värsta sommaren ever"

Frågan är bara om jag skulle placera den 1:a eller som en god 2:a tätt efter sommaren 2005 då jag var gravid med Linn och tillbringade drygt två månader på Danderyds sjukhus kastade mellan hopp och förtvivlan i väntan på att det lilla miraklet skulle annonsera sin födelse

Den här sommaren har varit tuff både rent fysiskt och psykiskt

De allra flesta dagarna har varit en enda stor kamp att ta sig igenom, somliga dagar har energin lyst med sin frånvaro och det enda jag längtat efter har varit att få krypa ner under ett täcke och bara sova, sova, sova och förhoppningsvis vakna pigg någon gång långt fram i höst

Under de allra varmaste dagarna var tillvaron en ren plåga men nu när vi haft lite svalare några dagar börjar de allra värsta symptomen så sakteliga lindras och tillvaron kan t.o.m kännas riktigt behaglig emellanåt, i alla fall så länge jag inte får för mig att höja mitt tempo eller att ge mig ut på en rask promenad eller något i den stilen

- vid såna tillfällen blir jag snabbt påmind om att mina lungor & hjärtat inte riktigt samarbetar med resten av kroppen

Även på det personliga planet har det varit en tuff sommar

Helt plötsligt var saker och ting jag tagit för givet inte längre lika självklara

Helt plötsligt var saker och ting inte alls så trygga och självklara som jag naivt trodde

Det s.k livspusslet skakades om rejält och kartongen med alla bitarna tappades och för en kort stund kändes det som jag föll lika fritt som alla pusselbitar på väg ner mot golvet

Det tog en stund innan alla bitarna var ihopsamlade igen och en av de viktigaste bitarna i pusslet var som bortblåst och på villovägar och när den pusselbiten väl  hittades i kaoset bland alla andra bitar krävdes det lite samarbete för att få den på sin rätta plats igen

Jag vill gärna tro att pusselbiten nu ligger tryggt  där den ska ligga men den där känslan av att falla fritt och okontrollerat, att inte riktigt veta vad som händer eller att kunna förutse nästa  steg eller kontrollera det som sker infinner sig ibland och ruskar om mig och släpper in otryggheten igen

Kanske gör den det som en liten påminnelse om att aldrig ta något eller någon för givet/given att inte bara lyssna på vad som sägs utan även på hur det sägs men kanske framför allt att ännu  mer lita på magkänslan när den signalerar att något är fel

Ja sommaren 2016 har varit en tuff resan på många sätt och vis

Ibland har det känts som en sommar jag gärna hade velat slippa uppleva men samtidigt så har sommaren bjudit på många små guldkorn i vardagen

Guldkorn som jag inte skulle vilja vara utan och kanske är det precis så som de slitna gamla klyschorna säger

- Det som inte dödar dig gör dig starkare

- Inget ont som inte har något gott med sig

För även om sommaren har varit tuff och det många gånger känts som om jag varken har kunnat eller velat fortsätta framåt utan helst av allt bara skulle ha velat lägga mig ner och helt enkelt bara ge upp  och strunta i allting så har jag någonstans långt inne i mig hittat en kraft, en styrka och en vilja att ta mig igenom de tuffa prövningarna som den här sommaren har kastats framför mina fötter

En vilja att kämpa mig igenom det tuffa

- inte för omgivningens skull utan enbart för min egen skull, för att jag är betydelsefull och för att jag har ett värde och en plats här i tillvaron

Något som egentligen borde vara helt självklart men som har tagit sina modiga år för mig att komma fram till

Kanske är det så att jag istället för att se sommaren 2016 som en förlorad och jobbig sommar egentligen borde se den här sommaren som ett avstamp mot nya tider

En sommar där pusselbitarna skakades om och tog mig med på en inre resa och när bitarna sen föll på plats visade mig nya vägar att gå och nya mål att nå...

 

Vi är inte...

... riktigt i mål

Men efter fyra månader, div läkarbesök & undersökningar har vi iallafall kommit så långt att Linn äntligen - för andra gången -  är uppsatt för operation av sina "köttbulle stora" halsmandlar
Vi hade ju hoppats och trott att operationen skulle utföras redan i början av juni men narkosläkaren på ÖNH mottagningen i Danderyd ansåg att med tanke på Linns historik med ECMO så borde hon opereas på sjukhus där "alla resurser" finns tillgängliga samt stanna kvar där över natten för observation efter utförd operation så istället för en operationstid då i början på juni blev det ytterligare en remiss till ÖNH på Karolinska sjukhuset i Huddinge
Så nu är det bara att vänta på att det ska bli Linns tur och fram tills dess har hon fått två nya mediciner som förhoppningsvis ska lindra hennes besvär
Att operera bort halsmandlarna är visserligen inget större ingrepp och relativt vanligt men jag kan inte låta bli att tycka att våran tappra lilla tjej redan varit med om tillräckligt mycket i sitt snart elvaåriga liv och att det får lov att vara nog efter det här
Det är dags att hon får lite lugn och ro och helt enkelt bara få vara en frisk liten skruttunge ett tag

Jag har...

... en dröm

Nej förresten, jag har inte bara en dröm

Jag har en, två, tre eller rättare sagt fem drömmar eller om man ska kalla det uppsatta mål

Fem drömmar/mål som jag bestämt mig för att uppfylla

Jag tänker inte avslöja vilka drömmarna/målen är just nu men varteftersom jag når dom så kommer givetvis min omgivning lägga märke till det

Dom här drömmarna har jag burit med mig länge men den rätta viljan och motivationen har aldrig riktigt funnits där

Men nu är det nu eller aldrig som gäller, det är dags att plocka fram den där berömda envisheten och visa för mig själv att vill man så kan man

Det är helt enkelt dags att låta drömmarna bli verklighet

Man saknar inte diskmaskinen förrens...

... den är tillbaka i arbete igen

Som en extra present vaknade jag upp på min födelsedag den 31 mars bara för att upptäcka att vi hade strömavbrott

Efter snabbcheck med grannen insåg jag att det var hos oss felet låg

Upptäckte att säkerhetsbrytare slagit ifrån och efter lite dektektivarbete insåg vi att det var diskmaskinen som var del "felande länken"

Med tanke på att vi just då hade besök av ett gäng småmöss under diskbänken tänkte vi att det nog var en mus som gjort något olämpligt och...

... ja just den dagen hade vi lite "fullt upp" och vi bestämde oss för att dra ut diskmaskinen så fort vi fick tillfälle 

Dagarna gick och blev till veckor som blev till månader och det där tillfället dök liksom aldrig upp eftersom det alltid kom något annat emellan

Visst har vi saknat diskmaskinen under den här tiden men inte mer än att vi "stått ut"

Men så äntligen blev det semester och tillfället dök upp

Tillsammans drog vi ut diskmaskinen, Paul inspekterade och kunde konstatera att allt såg helt ut men visst fanns det spår efter möss i form av små muspluttar som sopades upp och sen torkades maskinen/väggarna av och lite med andran i halsen stack vi in sladden från diskmaskinen i eluttaget 

- Inget hände

Efter ännu ett djupt andetag startade vi diskmaskinen

- allt fortfarande lungt 

Nu efter att ha kört sådär en fyra maskiner disk kan jag inte annat än att skratta lite åt att vi är så extremt sega med att få tummen ur och fixa saker men å andra sidan är det ingen större skada skedd

Det är helt enkelt bara att konstatera att den här familjen kanske  prioriterar vår tid tillsammans lite annorlunda än vad många andra gör och att vi nog trivs rätt bra med det

Nej jag tänker ...

... inte skämmas

Skämmas borde den göra som valde att anonymt skriva ett brev och ventilera sina åsikter

KUNGSÄNGEN 4-6-2016

HELEN!

JAG HAR LÄST DIN BLOGG.

NU FÅR DU SLUTA UPP MED DIN SJÄLVÖMKAN OCH ALLA LÖGNER

DET DU ÄR, ÄR ATT DU ÄR LAT OCH SPELAR SJUK FÖR ATT DU INTE VILL JOBBA.

HUR KAN DU SKITA NER DINA UNDERBARA FÖRÄLDRAR PÅ DET VISET

JAG VET HUR MYCKT DOM HAR HJÄLPT DIG VID DIN SKILSMÄSSA.

DU BORDE SKÄMMAS.

ISTÄLLER FÖR ATT VARA TACKSAM, SÅ SKITAR DU NER FOLK. HUR LÅNGT TÄNKER DU SJUNKA

SKÄMS

Egentligen är det hela så fånigt att jag bara borde rycka på axlarna och bara le åt en person som uppenbarligen inte är modig nog att stå för sina åsikter utan väljer att anonymt skriva ett brev istället för att vara rakryggad nog att ta diskussionen med mig personligen

Jag vet inte riktigt vad det är jag ska skämmas över eller vad det är för lögner jag har skrivit

Hur kan mina tankar, upplevelser och det jag känner vara lögner och varför skulle jag skämmas över mina känslor ?

Varför skulle jag skämmas över att jag gång efter gång sträckt ut en hand och velat försonats men min utsträckta hand har inte tagits emot ?

Varför skulle jag skämmas över att löften om sanning och att vara ärliga mot varandra enbart genererat i ytterligare prat bakom ryggen ?

Varför skulle jag skämmas över att mina föräldrar så tydligt visat att dom inte vill vara en del av mitt liv ?

Lat ? Spela sjuk ?

För att vara lat & arbetsskygg känner jag mig rätt duktig som lyckats manipulera röntgenplåtar med förstorat hjärta och lungor som mist sin elasticitet och att dessutom ha förmågan att kunna påverka mina blodprover så att de påvisar hjärtsvikt

Att många dessutom anser att "Krisreaktion", "Utbrändhet" eller vad man nu kallar det bara är buffel & båg är ingen större nyhet men det påvisar bara hur okunnig och full av fördomar man är men kanske framför allt är det nog det gamla talesättet som styr

- Genom sig själv dömer man andra 

Nej, jag skäms inte och jag tänker aldrig skämmas över mina tankar och känslor

Numera är jag ärlig, framför allt mot mig själv och det innebär att jag har slutat "täcka upp"

Vi är vuxna människor, vi väljer alla våra handlingar och någonstans måste man  vara beredd att ta konsekvenserna av de val vi gör

Och hur det än är så är jag inte ensam om det jag känner och upplever, vi är fler som känner likadant och det finns många som ställer sig samma fråga

- Hur kan era föräldrar välja bort sina underbara barn ?

Så du anonyma brevskrivare

- Nej, jag tänker inte skämmas över mina tankar och känslor

Jag är stolt över den jag är och det jag känner

Jag är stolt över att jag rakryggad kan gå vidare

Jag är glad över att vi systrar lyckats slå undan de kilar som slagits in mellan oss och att vi hittat tillbaka till varandra

Att vi tillsammans med våra familjer hittat en gemenskap och kärlek där vi umgås tillsammans, där vi ser varandra och pratar med varandra istället för om varandra precis som det borde vara i en familj

Så, nej jag tänker inte skämmas över att jag har valt kärlek framför brutna löften, oärlighet och intriger

Är det någon som borde skämmas så är det DU som inte är modig nog att våga stå för det du tycker och tänker utan väljer att skriva ett anonymt brev och att du är så fördömande trots att du egentligen inte vet någonting

Det är om natten...

... man ska sova

Men det är om natten alla tankarna kommer

Det är då som alla frågor utan svar irrar runt i hjärnan

Det är då alla ord och handlingar analyseras in i minsta detalj

Det är då alla ännu oställda och obesvarade frågor hittar sina egna svar

Det är om natten jag ställer frågor till mig själv

Frågor jag kanske inte vill ha svar på

Frågor till mig själv som jag kanske får helt oväntade svar på

Det är om natten mina tankar vandrar iväg i nya banor

Det är om natten alla tankar åker berg & dalbana

Det är om natten jag önskar att jag någon gång fick höra de orden jag allra helst vill höra

Att jag fick det svaret jag längtar allra mest efter att få

Det är om natten jag önskar att allt kunde bli som förr igen 

Att lugnet, stillheten och tryggheten hittade tillbaka igen

Det är om natten jag så smått inser att den bilden jag en gång hade av framtiden numera inte är så självklar länge

Det är om natten jag inser att allt aldrig någonsin kommer att bli som förr igen och att framtiden ligger som ett oskrivet bland

Det är om natten allt det där självklara inte längre är så självklart

Det är om natten jag inser att min framtid ligger i mina händer och inte i någon annans...