onsdag 12 mars 2014

Mina barn...

... och andras ungar
 
 
Ofta när jag har pratat med någon om "bonusbarn" så blir jag lika glad & varm inombords och inser vilken otrolig tur jag har haft som träffade just Paul
Jag förstår att det inte är världens enklaste sak att träffa någon som redan har barn i synnerhet inte om det handlar om tonåringar och att få just den biten i förhållandet att fungera smidigt och hyfsat smärtfritt
Men det jag inte förstår är när man så tydligt gör skillnad på mina/dina/gemensamma barn
Självklart ser kärleken till det biologiska barnet annorlunda ut än den kärlek man har för någon annans barn och det är absolut inte det jag reagerar mot
Det jag reagerar på är när man inte tar in barnen från ett tidigare förhållande som en självklar del i den nya familjen utan  mest verkar se dom som något man fick på köpet men helst hade velat slippa
 
 


För Paul har Anna & Joakim alltid varit en naturlig del av vår familj
Han har funnits där som en självklar "extra förälder" utan att på något sätt klampa in och försöka överta någon "papparoll"
Visst är det så att jag och Anna & Joakims pappa haft huvudansvaret för barnen men Paul har alltid funnits med och aldrig någonsin har han backat, ryckt på axlarna eller tyckt att det inte varit hans ansvar eftersom det inte är hans biologiska barn
I mångt och mycket har Paul nog tagit ett större ansvar än vad jag har gjort, han var den som med en ängels tålmod tragglade läxor med Anna och han är den av oss som klivit fram och peppat Joakim när det känts jobbigt i studierna
Helt naturligt har han fyllt upp där jag inte räckt till som förälder, precis som det ska vara i en familj
 
 
 
 
Redan från början var det så självklart att vi hade två barn och när Linn sen föddes hette det aldrig att vi hade ett gemensamt och att jag hade två från ett tidigare äktenskap utan vår familj bestod av Paul & mig och våra tre barn helt enkelt
Det är något som fungerat så enkelt och naturligt att jag nog helt enkelt har tagit för det givet och inte funderat så mycket över det hela
Men efter ytterligare ett samtal om just bonusbarn så inser jag att det inte alltid det enkla och självklara är just så enkelt och självklart 
Det är inte alla som har ett så stort, varmt och kärleksfullt hjärta som Paul har, jag hade tur när våra vägar korsades
Ja vi alla hade tur, tur i kärlek....
 

 


3 kommentarer:

  1. Misstänker att du gjort likadant om din man haft barn från tidigare äktenskap. Du verkar vara så snäll och godhjärtad, man kan inte annat än gilla dig när man läser din blogg!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina finaord, ja jag är (så säker man nu kan bli ) säker på att jag handlat likadant om rollerna varit tvärtom

      Radera