Skoldags för...

... Picasso och mig

 

 

Det där med valpkurs blev ju liksom aldrig av för Picassos och min del, de valpkurser som fanns att tillgå funkade inte tidsmässigt för oss så det hela rann  ut i sanden

Jag har ju försökt harva på lite härhemma men liksom aldrig känt att jag greppat det hela tillsammans med Picasso och ett av de stora problemen jag tycker har varit är vi inte haft den där kontakten med varandra som jag skulle vilja ha

Picasso är ju i högsta grad en dam med stor integritet och klara gränser för vad hon tycker är ok att göra eller inte att göra eller bli utsatt för

Har hon inte lust att kela, gosa, träna eller vad det kan vara så går hon helt enkelt sin egen väg och just det där att hon inte söker kontakt o närhet med oss har ju känts jättetråkigt

Jag har funderat och pratat om att jag skulle boka några privatlektioner men det blev liksom aldrig riktigt av men så nu i förra veckan när energin så sakta började återvända tog jag tag i saken och ringde upp en instruktör, berättade om våra problem, vad vi behövde hjälp med och bokade en tid

 

 

I dag var det äntligen dags och jag var nog lite pirrig inför det hela för i natt drömde jag mardrömmar om vår lektion och förmodligen kände Picasso av mina känslor för under morgonen såg hon till att vädra alla sina dryga sidor varpå mitt lilla pirr inför det hela  förstärktes ännu mer

Men inte sjutton hade jag behövt oroa mig, till en början fick Picasso stanna i bilen medans jag, instruktören och hans tre elever gick in i klubbhuset och pratade lite om Picasso, mig och vad jag hade för förväntningar och sen gick vi ut på träningsplanen och väl där infann sig mitt lugn och vi hade en superkul stund tillsammans

Vi körde tre olika övningar, instruktören visade lite med Picasso hur jag skulle göra och efter drygt fyrtio minuter fick Picasso vila ut i bilen medans vi avslutade med lite "eftersnack" i klubbhuset

 

 

Instruktören berättade att han efter vårat samtal kände att han fått en rejäl nöt att knäcka men att han efter det lilla han sett under dagens pass inte alls kände sig orolig på något sätt

Picasso fick massor av beröm den här "kontaktlösheten" som jag upplever såg han inte mycket av hos Picasso, tvärtom han upplevde att Picasso har fokus på mig och att hon dessutom har en vilja att samspela så hemläxan fick helt enkelt bli att fortsätta med dagens övningar hemma och dessutom ta tag i det där med koppelträningen

Picasso är helt värdelös på att gå i koppel, jag hade en ambition att bevisa för käre maken att man visst kan lära en staff att gå fint i koppel men den ambitionen rann ut tillsammans med min energi
Men nu så, nu har jag fått en första övning att träna på och träna ska vi göra

Envisast vinner och den här gången tänker jag plocka fram min berömda envishet och använda den till något bra och sen får vi se om den räcker till för att lära en staffe gå i koppel eller om jag än en gång får ge maken rätt...