Att se till...

... det man har

 

 

Det är inte alltid helt lätt att göra det, ibland låser det sig och när all energi går åt till att jämföra och tänka på allt man inte har så missar man lätt alla guldkorn som faktiskt finns mitt framför näsan på en

Under dagens morgonpromenad tillsammans med Picasso kände jag en sån otrolig glädje över "ögonöppnaren" jag fick under tisdagens privatlektion tillsammans med Picasso

 

 

 

 

I takt med att jag praktiserat tipsen jag fick av Hasse men kanske framför allt blivit mer observant och medveten om hur Picasso svarar när jag kommunicerar med henne så har jag upptäckt att bakom den där lilla introverta damen med en stor portion integritet finns en otroligt mysig liten tjej som gång efter gång på sitt eget lilla vis visar att hon tycker om oss alla i familjen och faktiskt så har Picasso utstrålat en helt annan trygghet och glädje den sista tiden

 

 

I tisdags undrade Hasse hur hon reagerade när hon blev rädd, om hon då sökte sig till oss

Just då kunde jag inte påminna mig om någon gång då hon blivit rädd men så igår när vi var uppe i stallet blev Picasso lite väl närgången med elstaketet till hästhagen och fick sig en kyss och direkt sökte hos sig till mig och satte sig mellan mina ben medans hon gnydde över det elaka o farliga staketet och då kunde jag inte låta bli att känna mig lite varm och glad i hjärtat

Preis lika varm o glad blev jag under eftermiddagens promenad då hon hela tiden sökte sig till mig, viftade på svansen och tydligt visade att hon uppskattade mitt sällskap innan hon snabbt kilade vidare på nya upptåg

Små små framsteg som känns oerhört sköna att få ta tillsammans och från och med nu är det slut på jämförelser och fokus på vad vi inte har

Nu är det full fart framåt tillsammans och kärlek på vårat och Picassos eget lilla vis