Ibland kanske man inte måste...

... säga högt vad man tänker

 

och det är kanske lite extra viktigt när man jobbar inom vården

När jag i fredags lämnade VC med en remiss till röntgen i handen och en uppmaning om att uppsöka röntgens drop in tider så fort som möjligt så bestämde jag mig för att jag inte skulle googla eller läsa på div vårdrelaterade sidor utan helt enkelt invänta svaret på röntgen och vad läkaren på lungkliniken hade att säga om detta

Jag brydde mig inte ens om att titta vad läkaren på VC hade skrivit på min röntgenremiss utan nollställde mig lite och lät det hela få sjunka in lite

 

 

Men riktigt så enkelt var det ju inte, redan samma kväll kände jag mig tvungen att i alla fall googla lite snabbt på ett ord läkaren nämt

När det var gjort släppte jag det hela igen än mer förvissad om att jag inte skulle hålla på och tänka om & men utan helt enkelt vänta

Men så kunde jag ine hålla mig riktigt utan tog fram röntgenremissen och tittade vad läkaren skrivit där och det kanske jag inte borde ha gjort

Det första jag läste var att spirometrin visat att jag bara lyckades andas ut 60% av luften i lungorna och självklart var jag ju tvungen att googla lite efter normalvärdet som visade sig vara 75-80%

Sen landade ögonen på min läkares frågeställning

Vätska ? Infiltration ? Stas ? KOL ?

Och där någonstans började ju tankarna snurra igen och det där med att "gilla läget" och invänta besöket på lungmottagningen kändes inte lika enkelt längre

 

 

Även om tankarna om vad det kan vara för fel hela tiden ligger och gnager någonstans i bakhuvudet så har jag ändå lyckats hålla dom just  där i bakhuvudet och gjort allt jag kan för att dom inte ska få spinna loss alltför mycket

I morse åkte jag in till drop in tiden på röntgen  med remissen i handen, lika bra att få det avklarat så fort som möjligt så att svaren finns på plats när det är dags för nästa läkarbesök

På röntgen kollade hon min remiss, tittade upp på mig och utbrast

 

- Oj KOL ? Och du som är så ung....

 

Jag valde att inte svara något på det utan suckade mest inombords

Det är inte första gången jag råkar ut för vårdpersonal som uttrycker sig klantigt och det är en himla tur att jag inte tillhör den hispiga typen som går igång på minsta lilla

Hur kul är det att få en sån kommentar rätt i fejset, hon hade inte minsta lilla aning om vad jag haft för symptom, vad jag gått igenom  eller för all del hur stor min oro inför det hela var

Som vårdpersonal måste man f*n i mig vara mer professionell än så, gör vad du ska och känner du ett behov av att prata i ett sånt här läge så se då för fanken till att kallprata om väder och vind utan att låta klumpiga ord passera läpparna

 

 

Nu kan jag erkänna att jag har googlat, mer än jag egentligen vill kännas vid och jag skulle bli mycket förvånad om mina besvär skulle visa sig bero på KOL, symptomen stämmer inte riktigt

Men som sagt, just nu försöker jag lägga mest fokus på att inte tänka så mycket utan bara ta dagen som den kommer, det är liksom ingen ide att måla fan på väggen i förväg

Nya medicineringen har ju trots allt gjort livet lite lättare att leva eller rättare sagt lite lättare att andas...