En natt avklarad...

... bara fem kvar

 

 

Man kan ju tycka att efter lite mer än tio år tillsammans så skulle det kännas skönt med en vecka ifrån varandra men trots att det bara har gått ett och ett halvt dygn så saknar jag Paul mer än vanligt

Att vara "curlingänka" vid den här tiden på året är ju ingen nyhet direkt och jag borde ha vant mig

Men...

 

 

 

... nej

Jag saknar den där lilla pratstunden vi har varje kväll, eller rättare sagt den där stunden då jag har en förmåga att komma på en massa mer eller mindre ( oftast mindre ) viktiga saker att prata om precis när Paul släckt sin sänglampa och är på väg in i John Blunds underbara värld

Jag saknar hans snarkningar

Jag saknar att kunna smyga in min hand i värmen mellan hans kropp och lakanet när det är dags att sova

Jag saknar närheten...

 

 

... och även om saknaden känns lite jobbig så är det nog som en klok person skrev på min FB idag att det är ett gott tecken att känna så efter så många år tillsammans