När ska jag lära mig...

... att inte göra upp en massa planer

 

 

Även om jag innerst inne visste att Linn inte skulle sova över på ridlägret utan att vi skulle bli tvungna att hämta henne framåt elva-tolv tiden så hade jag väl innerst inne en liten förhoppning om att det i år skulle fungera och därmed började jag också smida planer inför fredagen

Min första plan var en sovmorgon, bara njuta av den där känslan att inte bli väckt av någon, att få vakna helt av sig själv och på egen hand få bestämma i vilken takt dagen skulle ta sin början

För är det något jag verkligen längtar efter så är det just en sån dag, en dag där jag från början till slut helt och hållet bestämmer när-var-hur saker och ting ska ske helt utan att behöva ta hänsyn till någon annan  eller att ha en tid att passa

- när inträffade det senast ?

Typ för elva-tolv år sen eller något  sånt dvs på den tiden då Anna och Joakim åkte till sin pappa varannan helg för visst har jag mina lediga stunder men det är några timmar här, en liten stund där och hela tiden med en tid att passa dvs Linn kommer hem från skolan, det måste fixas lunch, mellis eller middag för att Linn blev hungrig just här och nu men själv hade jag med lätthet kunnat vänta en stund till eller varför inte struntat i lunchen/middagen och nöjt mig med en smörgås, lite sallad, flingor o mjölk eller något annat enkelt o snabbt

Kort sagt, den där totala "friheten" att äga en hel dag låter som rena rama lyxen i mina öron och kanske var det just därför som jag tillät mig att planera och drömma om en helledig fredag utan en massa måsten och tider att passa

 

 

 

 

Ungefär tjugo över elva nu i kväll insåg jag att just den drömmen bara var just en dröm, ett tillstånd som aldrig skulle inträffa i alla fall inte just nu

Min härligt lediga fredag då jag skulle få sova, ta en härlig morgonpromenad med Picasso, åka en sväng in till Norrtälje och köpa hem räkor, gott bröd och lite annat mumsigt som jag sen skulle avnjuta i morgonkväll samtidigt som jag njöt av ännu en underbar sommarkväll medans Linn roade sig på ridlägret och Paul jobbade förvandlades plötsligt till att bli en dag då jag istället ställer klockan för att vakna och hinna tillbaka upp till ridlägret innan det är dags för frukost och morgondagens lugna mysiga kväll blir istället en kväll då jag får anpassa min kväll och det jag gör efter hämtningen av Linn för det lär knappast bli tal om att ens försöka sova över i morgonkväll, eller rättare sagt den här gången sätter jag stopp för övernattning

Jag tänker inte tillbringa fredagskvällen i en enda lång väntan på att telefonen ska ringa utan tänker på förväg bestämma när det är lämpligt att Linn hämtas hem, ja om hon nu bestämmer sig för att åka tillbaka till ridlägret

 

 

 

Jag erkänner att när jag satte mig i bilen och åkte upp till stallet så var det allt annat än pedagogiska tankar som snurrade i huvudet, ja om sanningen ska fram så var jag både sur och förbannad

Absolut inte över att Linn hade hemlängtan och att min "fria fredag" gick om intet utan mest över att Linn inte ens gjort ett försök att sova över utan att hon gav upp redan direkt efter nattritten innan dom ens hade ätit korv och myst med chips än mindre kommit ner i sovsäcken

När Linn klev in i bilen var jag väl inte på mitt soligaste humör direkt men så fort Linn började berätta om varför hon hade velat åka hem så mjuknade jag

För första gången fick jag höra Linn säga orden

 

- Jag tror inte jag vill åka till ridlägret i morgon eftersom alla bara är så sura och tjafsar med varandra när inte Marika är med...

 

Min första tanke var att det kanske varit jobbigt för barnen på grund av värmen, att tålamodet då kanske inte varit det allra bästa men efter lite lock och pock fick jag ur Linn vad som hade hänt under dagen och vi kom överens om att Linn skulle sova på saken och se hur det känns i morgon bitti

Jag kommer absolut inte tvinga Linn att åka tillbaka till lägret om hon inte vill men jag kan inte låta bli att tycka att det är synd att Linn känner som hon gjorde nu ikväll, att de stora tjejerna som är där för att hjälpa till inte kan tygla sig och föregå med gott exempel inför ridlägerbarnen

Jag tror att det här är Linns femte eller sjätte ridläger och aldrig någonsin under dessa ridläger har Linn kommit hem och varit ledsen för att det har varit tjafs och bråk, tvärtom det har alltid varit idel glada miner och bubblande skratt när hon berättat om vad som hänt under dagen

Det här känns,,,

 

... ja faktiskt riktig tråkigt

Jag hoppas att Linn vaknar med andra tankar i morgon och att hon efter att jag har pratat med Marika känner sig sugen på att vara med på lägrets två sista dagar och att dessa två dagar kommer att bli precis så roliga och mysiga som dagarna på ett ridläger ska vara