Så var det det här...

... med namnsdagar

 

 

Varje år när "Kristinadagen" närmar sig och jag sådär i förbifarten påminner om att det minsann är en viktig dag så får min man alltid något undrande i blicken och det beror förmodligen på att han anser att det här med namnsdagar inte är något man behöver fira och på det stora hela håller jag med honom om den saken

Men ingen regel utan undantag och undantaget i det här fallet är just Kristinadagen - den måste man fira, det hör liksom sommaren till

 

 

 

Eftersom jag tillbringade så gott som större delen av sommaren hos AnnaLisa & Gunnar från det jag var 5 till jag blev 14 så har jag inte sådär jättemånga "sommarminnen" tillsammans med mina föräldrar och syskon men är det något jag minns så är det just att Kristinadagen alltid firade lite extra eftersom min äldsta syster heter Kristina, min farmor ( som hade sommarstuga granne med oss ) hette Kristina i andra namn, jag och min ena syster har Kristins som tredje respektive fjärde namn samt att bondmoran på gården hette "Tant Kristina"

Dessutom var det ju så på den "gamla goda tiden" att det i almanackan endast var ett namn per dag som hade namnsdag och att det var långt ifrån "alla" som hade en  "egen"namnsdag så ibland fick man helt enkelt fira namnsdag för sitt andra, tredje eller som jag fjärdenamn

- kort sagt, det fanns en uppsjö av anledningar till att fira Kristinadagen med lite kaffe & tårta och jag minns just "Kristinafirandet" som en otroligt mysig och trevlig tradition

Även min fd svärmor var av den gamla stammen som tyckte att det här med namnsdagar var viktigt så när vi semestrade hos dom i deras stuga så hissade hon alltid flaggan på Kristinadagen och bakade en tårta som dekorerades med jordgubbar från det egna jordgubbslandet

Kristina ligger mig lite extra varmt om hjärtat då¨ jag har valt att låta Kristinatraditionen följa med mina två döttrar som fått Kristina som tredjenamn

Så....

 

 

 

... ja, hur fånigt det än låter så är Kristinadagen en lite speciell dag för mig, en liten påminnelse om min barndoms somrar och min farmor men kanske framför allt en påminnelse om hur viktigt det är att bara stanna upp en stund och göra något så enkelt som att ta en fika tillsammans med människor du tycker om och som betyder något för dig och just därför bestämde jag mig för att i år skulle jag minsann återuppliva Kristinadagen och låta den få bli en del av både min och även Linns barndoms somrar

Nu blev det vare sig jordgubbstårta eller fika hemma i trädgården utan istället blev det  så att jag bakade en schwarzwaldstårta och tillsammans med Paul & Linn tog vi en liten tur till den person som förutom att hon har den goda smaken att precis som jag älska schwarzwaldstårta även har blivit en viktig del av mitt liv och har en alldeles självklar plats i hjärta  och därmed en person jag gärna vill ha i min närhet när jag skapar fina minnen för framtiden

 

Även om årets Kristinadagsfirande kanske inte var som min barndoms firande så var det ett firande helt i min smak - jag firade dagen tillsammans med några av de som betyder allra mest för mig och vi hade en mysig stund tillsammans  och inte att förglömma -  jag fick en bit schwarzwaldstårta

Namnsdagar och firande i all ära det viktigaste var dock att få tillbringa en stund tillsammans och vem vet kanske har vi skapat en ny tradition...