Underbara och kloka...

... Picasso

Under de senaste veckorna har vi eller rättare sagt jag lagt ner en hel del tid på att få Picasso att inse att Juni inte är en stor hundkompis att leka utan just en häst och att det inte är så himla lämpligt att vare sig hoppa upp i Junis ansikte eller hänga sig fast i hennes svans men kanske framför allt att hon allra helst ska hålla sig på sidan av Juni och inte alldeles bakom henne 

Det har inte varit helt lätt men skam den som ger sig och Picassos lycka var total första gången hon inte blev uppkopplad och snällt stå kvar vid min sida utan istället fick hänga med Linn & Juni när dom drog iväg på sin trav och galopprunda 

Så numera har våra stallbesök förvandlats till värsta träningspasset för Picasso

Glatt hänger hon med Linn och Juni när dom ger sig iväg för att galoppera medans jag ensam får traska iväg på mina små "genvägar" för att möta upp ekipaget eller som idag, stå stilla och vänta medans gänget tog sig runt en liten slinga

Jag stod där och småfilosoferade och njöt av lugnet när Picasso plötsligt kom som skjuten ur en kanon, jag tänkte i mitt stilla sinne att hon förmodligen drabbats av lite mattelängtan så jag sa åt henne att sätta sig intill mig vilket hon först gjorde men redan efter bara en kort stund sprang hon iväg några meter åt samma håll som hon kom ifrån innan hon stannade till och tittade på mig

Jag kallade in henne och sa än en gång åt henne att sitta vilket hon gjorde - en kort stund innan hon återigen drog iväg nägra meter, stannade till och tittade på mig för att sen springa iväg ytterligare några meter åt det hållet hon kom ifrån och än en gång kallade jag tillbaka henne och Picasso hann precis fram till mig när jag ser Linn komma gåendes med Juni vid sin sida

Med ett stort leende berättade Linn att Juni hade passat på att köra sitt lilla trick, stannat mitt i ett steg och kört ner huvudet precis när dom travade över en liten stock som låg på stigen så Linn hade liksom glidit rutchkana längs Junis hals och i samma sekund som Linn landat på backen hade Picasso tvärvänt och sprungit tillbaka till mig...

Även om mitt förnuft säger mig något helt annat så vill mitt hjärta gärna tro att Picasso sprang tillbaka för att hämta mig och hur det än är med förnuft och känsla så vet jag att  Linn och Picasso har en alldeles speciell relation och om en liknande situation inträffar igen så kommer jag definitivt att följa med Picasso på en gång istället för att stå kvar och vänta...