Ett steg fram...

... och två tillbaka

Eller kanske två steg fram och ett tillbaka är en mer med sanningen överensstämmande tanke

Hur det är är så lyckas alltid de där stegen tillbaka komma när jag som minst behöver det

I ett läge där jag redan känner hur stressen och pressen pulsera under ytan

I ett läge där jag inte har tid med tankar som snurrar åt alla håll och kanter

I ett läge där jag bara vill ha lugn, ro

I ett läge där jag bara vill få känna trygghet

Skuggorna från det som hänt kommer alltid att finnas där,

Det vore naivt att tro att de bara kan suddas ut med en axelryckning

Skuggorna kommer aldrig att suddas ut men för var dag som går blir dom förhoppningsvis svagare och svagare för att slutligen bara vara ett knappt synbart dis

Men dagar som idag

Dagar då det känns som ett kliv tillbaka då växer skuggorna och stjäl både tid, energi och koncentration

Det är dagar som idag jag behöver extra omtanke, visad  förståelse för mina känslor, det gör ont och det måste få göra ont

Om det inte gjorde ont, om jag bara kunde skaka av mig skuggorna skulle det ju betyda att jag inte brydde mig, att jag inte kände något,  att det som hänt inte spelat någon roll

Men jag bryr mig, jag har massor av känslor så det spelar en stor roll

Det är dagar som i dag jag behöver få känna att det är ok att jag är ledsen, att det är okey att jag inte ler hela tiden men mest av allt behöver jag få känna lite extra kärlek och omtanke, 

först då kanske jag kan ta ett steg framåt igen...

Tacksam över mitt ...

... nya liv

På jobbet idag tog vi en promenad med ett gäng barn

Vi vandrade runt i Observatorieparken och tittade på "vattenfallet", klättrade lite, lekte och hade sådär mysigt man bara kan ha tillsammans med ett gäng barn i tre års åldern en solig och varm dag i maj

Plötsligt sa ett av barnen

- Kolla mina nya springskor, dom är snabba

Efter en snabb blick på mina skor konstaterade han

- Dom ser snabba ut... Ska vi tävla ?

Ja, varför inte liksom ?

Det blev några vändor fram och tillbaka och varefter vi sprang hängde flera av barnen på vår lilla tävling och efter ett tag slog det mig

- Wow, här springer jag och är inte ens andfådd!

För ett och ett halvt år sedan hade det varit en omöjlighet

Vid den tiden hade jag inte ens funderat över att springa ens en meter

och hade jag gjort det hade jag förmodligen inte hunnit ta mer än några steg innan jag hade varit tvungen att stanna och kippa efter andan

Ibland när jag klättrar med barnen i klätterställningen eller åker rutschkana med dom kan jag känna en sån oerhörd glädje över att jag numera kan och orkar hänga göra något så självklart och underbart som att delta aktivt i deras lekar

Dagens andra aha-upplevelse kom när jag promenerade hem från bussen nu efter jobbet

Vår bil har befunnit sig på verkstan i åtta dagar och prognosen säger att den blir kvar där drygt tio dagar till

Det är inte så mycket mer att göra än att gilla läget och även om livet på landet blir lite mer besvärligt utan bil så funkar det trots allt även om det innebär en del planering och en hel del promenerande

Numera är det ingen big deal att ta en promenad, tvärtom det är rätt skönt men för sådär ett och ett halvt år sedan så var det där med promenader allt annat än skönt och behagligt

För ett och ett halvt år sedan hade det varit betydligt jobbigare att bo som vi gör utan bil, promenaden från bussen idag som tog exat 8 minuter och 27 sekunder hade vid den tiden garanterat tagit runt tjugofem-trettio minuter och då med en massa pauser för att hämta andan

Ett och ett halvt år...

... och lite drygt minus 60 kg!

Same same but different

Halva jag är borta men ändå inte

Jag är så mycket mer "Helen" nu än jag någonsin har varit

De senaste åren har varit tuffa

Det är mycket som har hänt och det finns händelser jag mer än gärna hade avstått ifrån att uppleva och erfarenheter jag absolut hade klarat mig utan att bära med mig i bagaget men det som har hänt har hänt och på något sätt har alla motgångar stärkt mig och format mig till den jag är idag och jag kan för första gången i mitt liv lägga handen på hjärtat och säga

- Du är bra Helen, du duger precis som du är! 

Mental...

... dikeskörning

Stallet, promenad & studier stod på dagens agenda

De två första gick över förväntan 

Sen var det det där med studierna

Tvärstopp!

Hjärnan går på högvarv men inte är det Pedagogiskt ledarskap jag tänker på utan istället fladdrar en massa andra tankar omkring och snurrar in sig i tankebanor som bara leder neråt

Jag försöker verkligen hålla tankarna i schack

Jag försöker fokusera på det som är bra

jag försöker se det som sägs och det som görs

Men....

...  jag ser också alla små tecken, tecken som förmodligen bara är hjärnspöken men som triggar igång mina tankar och spär på magkänslan och oron

Den där magkänslan som alltför många gånger visat sig stämma

Alla dessa om och men

alla obesvarade frågor

Jag vill inte behöva få en klump i magen varje gång telefonen visar att det kommit ett sms

jag vill bara få lite lugn och ro,

bli lämnad ifred

Allt jag vill är att få känna mig trygg, känna att jag vågar landa

Känna att jag vågar vara glad