Ont...

... det gör ont

Mitt knä och jag har inte varit riktigt överens under den senaste tiden eller om man ska vara riktigt ärlig så är det väldigt länge sen vi hade en bra relation med varandra mitt knä och jag

Jag har ju haft viljan och lusten att röra på mig, springa, gå på Mi Fiesta eller helt enkelt bara ta långa promenader men mitt knä har på olika sätt talat om för mig att det helst vill ta det lungt och i ärlighetens namn så har jag varit rätt dålig på att lyssna på budskapet mitt knä har förmedlat

Jag har helt enkelt bara kört på med en dåres envishet och i takt med envishetens intensitet så har knäts protester ökat och till slut hamnade jag i ett läge där knät protesterade typ dygnet runt och lagom till höstlovet och vår visit nere på västkusten var vår relation så smärtsam att mitt knä störde mig även om natten och där någonstans insåg jag att jag var besegrad och att det enda nog var att ta det lilla lugna ett tag så joggningen och Mi Fiestan fick vila lite

Med betoning på lite, 

två veckors vila från både Mi fiesta och från intensiva promenader med inslag av löpning

Mitt knä tackade med att iallafall sluta störa mig om nätterna men så blev det då tisdag igen och förra veckan tog jag mig ( äntligen ) iväg till Mi Fiestan,

hade en helt underbar timme och njöt som bara den men redan på väg ut till bilen kände jag att vår relation började svaja betänkligt igen så den planerade uppstarten av löpningen fick helt enkelt läggas på is till förmån för vila

I dag kom jag helt plötsligt på

- Jag har inte haft ont i knät på två dagar!!!

*yippey*

Så när Linn ikväll ville ha sällskap under ridturen hängde jag mer än gärna på och började så smått planera för att öka på promenadtakten så fort vi kom till elljusspåret

Det var bara det att vi liksom inte riktigt hann fram dit innan det sket sig igen

Någonstans där i mörkret på väg till spåret hände det som inte fick hända

- Smal stig, lite brant nerförsbacke, små rötter lite här och var på stigen & en hund som absolut skulle gå så nära det bara gick att gå, ja helst mellan fötterna på mig och vips så hade jag snubblat till och i samma sekund som jag snubblade kände jag

"Hoppsan"

Här hände det något med knät men den där lilla envisheten som fått vila ett tag letade sig fram och manade på

"Har du bestämt dig för en promenad så har du, det är ingen fara...."

Ja, nu sitter jag här en och en halv timme senare och känner jag att jag och mitt knä har en hel del att jobba med i vår relation

På något sätt har vår relation hamnat i ett alltmer smärtsamt läge, 

nu är det inte bara baksidan av knät som gör ont utan nu har smärtan spridit sig och involverar även insidan av låret och baksidan av underbenet och där på baksidan av knät där det tidigare kändes som att en kniv som stuckits in har någon nu stuckit in ytterligare en eller kanske t.o.m två knivar som vederbörande  dessutom vrider runt om och om igen och jag inser att den där träningsappen som jag så optimistiskt startade om idag får jag helt enkelt sätta på paus ett tag till och därmed förhoppningsvis få vår relation såpass smärtfri att vi kan vara med på MiFiestan nästa vecka