Så var det det...

… det här med tillit

Vi satt några stycken och pratade

Vi var ett blandat sällskap där några kände varandra väl, några var ytligt bekanta med varandra och några var helt obekanta med varandra

Kort sagt en mix av människor som helt enkelt bara råkade vara på samma plats vid samma tillfälle och där dom gemensamma vännerna knöt oss samman

Till en början pratade vi om väder, vind typ såna där alldagliga saker som man pratar om av ren artighet för att hålla en konversation igång men på något underligt vis gled samtalet in på tillit, svek...

Utan att någon av oss gick in på några närmare detaljer så var det ganska uppenbart vi alla där runt bordet hade fått vår tillit till någon krossad

Vi hade alla blivit svikna av en partner, en familjemedlem, en vän, en kollega

Vi bar alla på känslan av att ha blivit lurade, förda bakom ljuset, utnyttjade

och under samtalet blev det så påtagligt att vi alla bar på en skam

Vi skämdes för att vi varit så naiva, 

vi skämdes för att vi låtit oss utnyttjas,

låtit oss lurats

Just känslan av skam gick som en röd tråd genom samtalet och blev på något sätt en gemensam nämnare

 Under samtalets gång kunde vi konstatera att vi alla hade hanterat sveket på olika sätt

För någon var sveket det definitiva slutet, oförlåtligt

För en annan fanns förlåtelsen men tilliten var borta och något som aldrig skulle kunna repareras och bli helt igen

Hos några fanns förlåtelsen och även viljan att reparera en skadad tillit, viljan att våga ge någon en andra chans men även insikten av att en tillit som utnyttjats och skadats inte låter sig repareras så lätt

Några människor runt ett bord,

människor som fått sin tilltro till någon krossad

Människor som litat på någon, känt tillit

Människor som upplevt känslan av att ha blivit trampad på,

blivit sårade ända in på djupet

Människor som varit naiva nog att tro på någons ord och därmed tillåtit sig att våga känna tillit

Människor som blivit svikna på olika sätt och som valt olika vägar ut ur det svarta hålet

Det vi hade gemensamt var upplevelsen av att ha blivit lurade, förda bakom ljuset och vår starka önskan att få lyfta skammen från våra axlar och lägga skammen där den hör hemma

- på axlarna hos den som svek

Vi som blev utsatta, vi som blev utnyttjade, sårade 

Vi hade aldrig något val

Den som valde att utnyttja vår tilltro, 

trampa på vår tillit den hade valet i sin hand och i samma stund som hen gjorde valet borde skammen lagt sig som en tung mantel över hens axlar

Några människor runt ett bord,

några människor som för alltid kommer att bära känslan av skam

Några människor som aldrig riktigt fullt ut kommer att våga känna tilltro, tillit igen

Några människor som ändå på något sätt fick känslan av skam att kännas lite lättare att bära för på något underligt sätt är det så att när vi tillsammans öppnar upp och stöttar varandra blir bördan så mycket lättare, i samma stund som vi inser att vi inte är ensamma känner vi oss starkare...