… sorgens famn
Man vaknar en morgon och tror att allt är som vanligt men på bara en sekund förändras allt och ingenting kommer någonsin att bli sig likt igen
Från en sekund till en annan uppstår ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas igen
En del av hjärtat går sönder och kommer aldrig att bli helt igen
I det stora svarta hålet finns minnen,
minnen som gör ont
Minnen som får tårarna att sakta rinna nerför kinderna
Men det finns också minnen som för ett ögonblick gör hjärtat varmt
Minnen som framkallar ett leende,
ett skratt
Minnen som mitt i all sorg och ledsamhet skänker ro
Minnen som påminner oss om kärleken vi känt till någon som vi har låtit få en plats i våra hjärtan,
en plats där dom för alltid kommer att stanna kvar
Just nu känns mitt hjärta så tomt,
något fattas
Men den smärta,
den tomhet jag känner är bara en bråkdel,
en liten förnimmelse av den smärta och sorg som de allra närmaste bär i sina hjärtan
Jag önskar så att jag kunde bära deras smärta,
lyfta bort sorgen från deras hjärtan om så bara för en kort minut...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar