Helen v/s...

… det normala

Häromdagen kände jag mig så nöjd och glad efter att ha genomfört en km

Jag hade lyckats gå/springa en km på PB dvs 9 min och 18 sekunder

Jag började fundera lite på hur "snabbt" eller ja läs mindre sakta jag skulle kunna ta km på och kände väl att kanske om jag verkligen började ligga i och se till att komma ut på mina rundor lite mer frekvent och regelbundet så skulle jag nog kunna närma mig 8 min och 30 sekunder

kanske, eventuellt...

… när jag kom in frågade jag Paul

- Vad är normalt att ta km på?

- En bra motionär gör en km på tre minuter, jag tog den på runt fyra minuter då jag var aktiv

3 min?

Seriöst?

Helt plötsligt kändes mina 9:18 rätt skrattretande ja rent av löjeväckande och jag blev hastigt utkastad ut i det verkliga livet utanför min lilla bubbla och insåg med en klar tydlighet att jag jämfört med en bra motionär är typ att likna vid en zombie

För en stund kände jag mig lite nedslagen och uppgiven men efter att ha funderat en stund insåg jag att det bara är dumt att jämföra sig med andra eftersom vi alla har olika förutsättningar och även om 9:18 inte är någon tid att skryta med så kan det vara bra att påminna mig själv om att det inte är sådär jättelänge sen det tog mig drygt 25-30 min att ta mig samma runda

Det är inte så länge sen jag knappt kunde gå hundra meter utan att stanna och hämta andan

Det är inte så länge sen varje steg ibland kunde kännas som en utmaning...

… så, ja jag kommer att fortsätta kända mig löjligt glad och stolt över mina 9:18 och jag kommer att kämpa vidare,

inte för att ta km på 3-4minuter utan helt enkelt kämpa vidare i min egen takt och glädja mig åt de framsteg jag så sakteliga gör men allra mest glädja mig åt att livet är så mycket lättare, enklare, roligare och härligare numera....