Guldkorn...

... i vardagen

Efter en lång och muggig dag på jobbet där återigen gnällandet genomsyrat större delen av dagen var det riktigt skönt att åka upp till stallet tillsammans med Linn

Dressyrlektion med Prinsessan stod på schemat och Linn var taggad som bara sjutton

Prinsessan som inte alls fattat vitsen med att såsa runt på en ridbana brukar rätt snabbt visa sitt missnöje och gärna testa tricket "Lägga sig med litet barn på ryggen* så fort hon bara får möjlighet var i går på ett strålande humör och bjöd friskt framåt

Marika höll en rätt tuff lektion med en hel del trav och både Linn och Prinsessan fick jobba hårt men båda två såg ut att trivas alldeles ypperligt med tempot

Det var härligt att se Linn och Prinsessan tillsammans och lite extra roligt att Prinsessan för första gången genomförde en hel lektion utan att konstra det allra minsta

Tidigare har vi fått bryta efter ett tag just för att Prinsessan spunkat ut och tyckt att det där med lektion på banan är det absolut tristaste man kan utsättas för

Efter lektionen var Linn rätt trött men oerhört lycklig, hennes självförtroende när det gäller ridningen har ökat på sig otroligt bara under de senaste dagarna

Gårdagens ridlektion var ett sånt där riktigt guldkorn i vardagen som fungerade ypperligt som energipåfyllning...







Storleken har betydelse...

... iallafall ibland

Att vara liten är inte helt lätt, det är något Linn fått erfara gång på gång och mest påtagligt för Linns del blir det när det handlar om ridningen

Även om hon rent teoretiskt vet hur hon ska göra så spelar det liksom ingen roll eftersom det inte fungerar rent praktiskt

Dels har hon ingen "tyngd" att sätta emot och dels är det ju oftast så att hennes skänklar nätt o jämt når nedanför sadelkåporna

Men, det finns ett lysande undantag...

... Sillen

Han är alldeles perfekt i storlek, ja det är nästan så att man skulle kunna säga att Linn och Sillen passar varandra som handen i handsken både vad det gäller storlek och personlighet

Kort sagt dom gillar varandra skarpt

I dag har Linn & Sillen tränat inför tävlingarna nästa helg och det var en ren fröjd att se Linn rida runt på gräsplanen och trava över bommarna som om hon aldrig hade gjort annat

Det är inte helt lätt att rida en matglad liten shettis på en vårgrön gräsmatta men Linn lyckades otroligt bra och fick Sillen att gå dit han skulle och göra det hon bad honom om

Jag har tyckt att Linns ridning har "stått still" ett tag, att det inte hänt så mycke utan att det mest lunkat på i gamla invanda spår men idag syntes det att något har hänt med hennes ridning

Linn red på ett mycke mer medvetet sätt idag och hon var med på ett helt annat sätt än tidigare och dom där fladdriga händerna och tyglarna som spökat och varit ett gissel är inte alls samma problem längre

- inga väderkvarnar och höga händer där längre utan dom håller sig hyfsat stilla numera

Det känns med andra ord som om Linn och Sillen har en härlig säsong framför sig tillsammans

På söndag drar det igång med tävling i Syninge och sen väntar Malmköping, Håtuna, Rockelstad mfl

Kalasdags...

... och presentproblem

Vad köper man till en medelåldersman i present ?

Tja, jag hade inte den ringaste aning men hörde mig för med frun i familjen om två tårtor till kalaset  kunde vara ett tänkbart alternativ istället för en  present

Min ide föll i god jord så nu på morognen har jag "tårtat" det sista

Det blev en tårta med citronfromage och tobleronefluff och en med hallonmousse och dumlefluff

Tobleronetårtan garenerades med mörkchoklad och torrostade jordnötter och dumleflufftårtan dekorerades  i all enkelhet med  lite jordgubbskulor

Nu återstår bara att se till att tårtorna levereras i ätbart skick och att både föremålet för kalaset  och hans gäster uppskattar bakverken









Nej, jag är...

... inte imponerad

Jag följer ngr mat & bakbloggar och har förstått att makroner ärväl  typ det trendigaste man kan baka just nu och jag har varit lite småsugen på att testa men aldrig riktigt kommit till skott

I dag åkte Linn och jag på en dagskryssning tillsammans med syrran och hennes två yngsta barn och poå hemvägen passade vi förståss på att äta buffe

På efterrättsbordet fanns det makroner och givetvis var jag ju tvungen att ta tillfället i akt och provsmaka

Nu kanske en pistagemakron ombord på en Ålandsfärja inte är något bra  riktmärke för hur en makron ska smaka och vara  men mitt första intryck av dessa små bakverk blev helt klart en besvikelse

Efter att ha läst hur dessa små bakverk höjts till skyarna så hade jag nog väntat mig något helt annat än denna rätt trista och menlösa lilla kaka

Men det är väl bara att konstatera att jag än en gång är kärringen mot strömmen och att det där med "trendbakning" inte är något för min del

Makronerna kommer nog även fortsättningsvis att lysa med sin frånvaro i det Ahlgrenska hemmet, precis som alla  dessa cupcakes

- med en dåres envishet och av princip kommer jag att fortsätta att baka muffins med glasyr på

Visst, det låter säkert trendigare och mer coolt att säga cupcakes men hur man än vrider och vänder på det så blir en cupcake aldrig något annat än en helt vanlig dj*** muffins med glasyr på





En sån där dag...

... när allt flyter på

Precis en sån dag har jag haft idag

Vaknade hyfsat pigg

Dagen på jobbet började på allra bästa sätt dvs inga sjukanmälningar och två personal som dessutom  var helt "oplanerade" , kan knappt minnas när det inträffade senast

Men det allra bästa var att lugnet höll i sig hela förmiddagen

Telefonen som annars brukar ringa i princip oavbrutet var nästintill knäpptyst, ja det var nästan så att jag ville lyfta luren ibland bara för att kolla att den verkligen funkade som den skulle

I rask takt hann jag under fm

*Planera helgens kvällar

*Kolla igenom helgens dagplanering

*Sitta med TES en stund och planera både måndag & tisdag i min grupp

*Ringa två som sökt sommarjobb hos oss

*Kolla personaläget/vikariebehovet inför nästa vecka

*Fixa ny kvällsplanering, dvs justera den nuvarande kvällen planerad på 8 personer samt planera en kväll för de gånger vi bara behöver vara 7 

* Ringa på referenser på timvikarie

Plus lite annat småfix sådär i största allmänhet, när klockan slog kvart i tolv enades M och jag om att jag skulle passa på att gå hem " i tid" för en gångs skull eftersom läget var under kontroll

- Men det är bäst att du snabbar dig för så fort du har gått brakar det väl loss...

Jag hoppas att lugnet höll i sig resten av dagen och att även helgen blir hyfsat lugn för dom som  ska jobba

Min eftermiddag fortsatte iallafall i lugnets tecken

Linn och jag åkte upp till stallet, pysslade en lång stund med Sessan innan vi slutligen gav oss ut på en skogspromenad och efter ridturen fikade vi bakom stallet

Saft & bullar till Linn och mamma och morot till Prinsessan

- en perfekt avslutning på veckan

Att våga...

... eller fega ur

Ja det är den stora frågan just nu

Ska jag kasta mig handlöst ut och våga göra något som är så långt ifrån mig som det bara går eller ska jag helt enkelt fega ur ?

Att fega ur känns som en rätt bra ide just nu men samtidigt blir jag lite taggad att testa om jag vågar

Vad har jag att förlora liksom ?

Ingenting mer än lite heder kanske

Den senaste tiden har jag suttit inne och hjälpt chefen en hel del, svarat i telefon, ringt in vikarier, planerat, haft lite "koll på läget", varit med när hon intervjuat de som sökt enhetsledartjänsten och även på egen hand intervjuat folk som sökt jobb som timvik. hos oss

Kort sagt provat på lite nya saker och det har varit riktigt kul

Jag har alltid tyckt att det varit  rätt jobbigt att prata med "okända" människor i telefon men efter dom här dagarna har jag klivit över den tröskeln

Första dagarna kunde jag känna paniken ligga där lite lätt i bakgrunden varje gång telefonen ringde men den känslan är definitivt borta nu och det är en himla skön känsla att ha frigjort ännu ett spöke ur garderoben

I dag berättade M att nästa fredag ska Tiohundra visa upp sig/ragga vikarier på arbetsförmedlingen och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp på det

Min första tanke var

- Never !!!

Jag ?

 Stå och mässa framför okända människor?

 Nej jag skulle inte tro det va

Men så tänkte jag efter,

varför inte ?

Hur ska man någonsin komma någon vart om man hela tiden duckar för det som känns obehagligt ?

Vad kan hända liksom ?

Jovisst, jag kan göra bort mig big time men det får jag väl bjuda på i såna fall tänkte jag och okeyade det hela och tyckte att det kändes rätt bra



Men nu,  ja nu några timmar efteråt så känns det väl "sådär"

Vad sjutton har jag sagt ja till ?

Hur korkad får man bli på en skala ?

Det är ju inte så att jag ska till någon offentlig avrättning även om det just nu känns så  men är det något jag verkligen avskyr så är det att prata inför folk jag inte känner

Det är verkligen sånt som varit big no no i hela mitt liv

Å  andra sidan kanske det vid fyrtiosjuårs ålder  är dags att ta itu med gamla spöken och släppa ut dom i ljuset där dom hör hemma

Jag menar, klarade Linn av att övervinna sin höjdrädsla och genomföra en  hopplektion på Millan häromdagen så vore det ju allt bra skamligt om jag bara vek undan utan att ens ha gett det hela en chans och inte fanken kan jag vara fegare än min lilla sexåring ?





Livet är...

... alltbra härligt

Ledig dag mitt i veckan

Solen skiner

Gott humör

Kort sagt...

... livet när det är som bäst