Förmodligen en...

... engångsföreteelse

 

Den senaste tiden har jag roat mig med - läs plågat Picasso - med att varje gång jag går för att hämta morgontidningen/posten så får Picasso sitta vid tomtgränsen och vänta

Det rör sig inte om någon större sträcka jag går till brevlådan utan bara några meter och stunden Picasso tvingas sitta och vänta är knappt värd att prata om men Picasso kan liksom inte förstå varför hon inte får följa med utan måste stanna kvar och det är alltid med en lätt plågad och uttråkad min hon står där och väntar på mig

 

 

 

 

Efter morgonpromenaden idag hade jag tankarna på lite annat håll så när jag tog extrasvängen för att hämta tidningen så glömde jag helt enkelt bort att säga ¨till Picasso att stanna och döm om min förvåning när jag upptäckte att hon stannat till helt på egen hand och snällt stod kvar och tittade efter mig när jag gick mot brevlådan

Det måste ha varit en stund av tillfällig förvirring från den lilla damens sida men hon stod så fint och rörde sig inte ur fläcken förens jag kom tillbaka med tidningen i högsta hugg och då fick hon givetvis massor av beröm och lite extra bus

 

 

 

 

Det är definitivt ingen hardcore träning vi utövar med Picasso och jag har absolut inget syfte med just den här lilla "träningen" utan det har mest blivit en lite rolig grej att göra, ett sätt att använda hjärnan lite utan större ansträngning men desto roligare att Picasso tycks ha fattat galoppen och bjuder till även när matte är lite tröttmössa och inte med på noterna