Ibland måste man titta i backspegeln...

... för att kunna gå framåt

 

 

Jag vet inte hur många gånger jag under de senaste månaderna fått höra orden

 

- Du måste titta framåt

 

- Linn är frisk nu,  var tacksam över det och se framåt

 

- Allt det där är bakom er nu, titta framåt

 

Säkerligen sagt i all välmening men varje gång någon uttalat just det orden har det kokat inom mig

Vad vet dom liksom ?

Jag har känt att det inte har varit någon ide att ens försöka förklara hur jag har tänkt/känt utan mest blivit arg/ledsen över att somliga inte tycks förstå att vi alla har olika sätt att bearbeta de kriser vi går igenom, att vi alla bemöter våra tankar och känslor på olika sätt

När det handlar om krishantering finns inga rätt eller fel

 

 

 

 

Det är inte så att jag har klamrat mig fast vid det som hände och krampaktigt hållt mig kvar där

Jag har gått vidare, jag ser framåt men för att kunna se framåt behöver jag också bära med mig det som hände och då och då titta i backspegeln

- det är mitt sätt att bearbeta det hela

Rätt eller fel ?

Kanske helt fel för någon men för mig är och har det varit helt rätt metod

Att nu i helgen tillsammans med Christina få prata om det som hände på planet, att få ta del av hennes upplevelser och tankar kring det hela

Att tillsammans titta i backspegeln och prata om alla tankar och känslor var en så otrolig lättnad och till sån stor hjälp

Efter Christinas dagar här hos oss har jag för första gången sen den där hemska novembernatten känt ett lugn och en sån lättnad inombords

Det känns som om jag äntligen har landat och så sakteliga fått ro

 

 

 

Allt måste få ta sin tid och alla måste få ta det i sin egen takt och på sitt eget lilla vis

För mig är det viktigt att få just tid, att få läka på det sättet jag känner är bäst och för mig är det bästa att då och då få titta i backspegeln

Dessa små återblickar betyder inte att jag inte kan eller vågar se framåt, det betyder inte att jag inte är tacksam över att Linn är pigg & frisk, det betyder inte att jag bara går och tänker på det som hände och inte tar vara på stunden utan det betyder helt enkelt att jag behöver läka på mitt sätt

 

 

Även om orden förmodligen är sagda i all välmening så önskar jag att jag slipper höra så många fler "Nu måste du lägga det där bakom dig och se framåt"

Det är lätt att säga för den som aldrig varit där, lätt att säga för den som aldrig befunnit sig i den situationen att ens barn befunnit sig så nära döden det går att komma utan att trilla över kanten

Hur ska vi någonsin kunna lägga de där hemska dygnen bakom oss ?

Varför skulle vi stuva undan dessa dygn och gömma alla dessa känslor någonstans och aldrig mer prata om det ?

Den upplevelsen kommer för alltid att vara något av det hemskaste jag upplevt men samtidigt förde dom där hemska dygnen så mycket gott med sig

Vi upplevde så mycket kärlek och värme från både vår familj, våra nära vänner, bekanta, bekantas bekanta och även från okända

 

Ur dom där fruktansvärda timmarna på planet kom det något gott

Jag har funnit en nära vän i flygvärdinnan Kim, vi har under de månader som gått via mail lärt känna varandra och kommit varandra så otroligt nära och det är så underbart att få dela alla tankar kring vardagen, familj, jobb och livet i stort med henne

I Christina har jag fått en Afrikansk syster, det var så underbart att få träffa Linns skyddsängel

Att under de här korta dagarna få lära känna Christina och upptäcka att vi  - två helt okända människor från två helt olika delar av världen hade så otroligt mycket gemensamt när det gällde uppväxten, relationer, tankar och känslor mm var både fascinerande och lite skrämmande

 

Både Kim, Christina och jag har sagt det många gånger

 

- Gud, ödet eller vad man nu väljer att kalla såg till att vi befann oss på samma plats just där och just då...