måndag 31 augusti 2015

Så var det det här...

... med lycka

Såg att en av mina vänner på Facebook hade antagit utmaningen att varje dag i tre dagar skriva tre saker som gjorde henne glad & lycklig
Under morgonpromenaden tillsammans med Picasso började jag fundera på den utmaningen och vad som just idag gjorde mig lycklig
Det som först dök upp var att jag kände mig glad över att det var så fint väder med tanke på att Linn och hennes skolkamrater tillbringar både i dag och i morgon vid Lejdet och ska hitta på en massa roliga utomhusaktiviteter tillsammans
Det andra som dök upp var att jag kände mig glad över att Pauls resa till Serbien i morgon eftersom jag vet hur roligt han tycker att det är både att träffa sina curlingvänner och det arbetet dom gör tillsammans och när jag ändå var inne på det där med resor så kände jag en glädje över att det snart är dags för mina två "systrar" att åka till Sicilien, en resa dom båda ser fram emot och en resa dom är väl värda
Det är absolut inget fel att kunna glädjas med andra, tvärtom det är fantastiskt att kunna dela andras lycka men det som slog mig att just där och då var att jag inte kunde komma på något som gör mig personligen lycklig och glad just nu
Det känns som om vemodet vidrört varenda känslokula i förrådet och lagt en lätt nedstämd dimma över tillvaron och jag skulle verkligen behöva att någon svepte in och blåste bort dammet
Men på något sätt inser jag att denne någon aldrig kommer att svepa in och släppa in vårsolen igen utan att den detaljen måste jag ta hand om alldeles själv och på något sätt vet jag att det kommer att gå , jag vet att solen kommer att hitta in genom fönstret igen och sprida ljus och bädda in vemodet i kärlek och värme men just idag vet jag bara inte hur...












Inga kommentarer:

Skicka en kommentar