Ytterligare ett steg...

... mot självständigheten

Linn har åkt skolbussen hem från skolan en hel del men på mornarna så har jag skjutsat henne

Den senaste tiden har hon uttryckt önskemål om att få åka skolbussen även till skolan och i morse var det dags att prova för första gången

Vi började lite "light" dvs vi bestämde att jag skulle  följa med henne till busskuren och se till att hon kom med bussen som hon skulle och det var nog lite tur

Vid busshållplatsen hade Linn sällskap av en kompis och är man bara 6 och 7 år är det lätt att glömma att man står och väntar på skolbussen så jag fick påminna ett flertal gånger om vikten av att stå stilla och vänta på bussen och inte gömma sig inne i busskuren eller springa runt och leka bland löven

Skolbussen kom, Linn klev glatt på och under min korta promenad hem kunde jag inte låta bli att känna ett litet, litet hugg i hjärttrakten och lite sorgset konstatera att Linn tagit ännu ett steg in i den stora världen där mammas närhet inte längre har samma självklara och viktiga betydelse som tidigare

Ska man skratta...

... eller gråta ?

I förmiddags hamnade jag i en liten diskussion om förskolevärlden och det här med att välja sina strider med personalen och vikten av att tänka på vad man säger och hur man säger det

Den lilla diskussionen mynnade ut i att jag fick en länk till ett litet inslag i debatten om föräldrars krav på förskolan

http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/Mitt-barn-ska-ha-coca-cola-till-lunch/

Efter att ha läst inslaget visst jag inte om jag skulle skratta eller gråta

Att en del föräldrar har rätt orimliga krav på förskolan kom inte direkt som någon nyhet för mig

Under åren som medlem på www.familjeliv.se så har jag ju följt en och annan livlig debatt om förskolan och ibland häpnat över vilka orimliga krav en del föräldrar haft på pedagogerna och hur svårt en del tycks ha att se helheten dvs att barngruppen består av fler individer än just deras lilla Pelle och att det är snudd på omöjligt att tillmötesgå små specifika önskemål in absurdum utan att man faktiskt måste ta hänsyn till och göra det bästa för alla barn i gruppen

Det har även hänt att jag velat ta till skämskudden när jag suttit på föräldramöten och hört hur en del föräldrar gått på och tjafsat/klagat om än det ena än det andra

Nu har ju Linn lämnat förskoletiden bakom sig och jag kan bara konstatera att i det stora hela så har vi varit supernöjda med förskolan

Visst har det funnits gånger då jag känt att det inte riktigt har funkat som jag hade velat och det var väl just då det här med att man ska välja sina strider kom in i bilden

Vissa saker lät jag helt enkelt bero men de gånger jag kände att det var viktigt för Linn skull så tog jag upp det till diskussion och vid de tillfällena blev jag alltid bra bemött av personalen som tog mina funderinga på allvar och därmed även var måna om att vi tillsammans skulle hitta lösningar som kändes bra för båda parter

Kort sagt, jag känner mig väldigt långt ifrån dessa föräldrar som beskrivs i inlägget och för all underbar personal på förskolorna som brinner för sitt jobb och tar hand om det allra finaste vi föräldrar har så hoppas jag att dessa föräldrar med helt absurda krav utgör en minoritet

Tänk att allt blir...

...  så mycke roligare tillsammans med vänner

Både mina leder, Linn & Prinsessan kände sig nöjda o glada över att det fanns plats för Linn och Sessan att hänga med tisdagsgruppen ut i skogen

Mina leder som efter att ha känts okey i ett par dagar helt plötsligt gått tillbaka till *ajajajläge* var väldigt nöjda med att bara få vara en stund och jag som gått hemma i en vecka och ledsnat på att prata med mig själv var glad över att  få ta en liten snabbfika utanför stallet tillsammans med Marit och vara lite social en stund medans tjejerna försvann ut i skogen

Linn var strålande lycklig över at få rida ut tillsammans med kompisarna Hannah och Alva

Prinsessan visade sig från sin bästa sida och tyckte nog att det kändes helt ok att lämna hagen en stund nu när hon fick sällskap med lite hästpolare

 Linn var väl egentligen bara missnöjd med en enda liten detalj

- den uteblivna galoppen

Dom andra hästarna hade fattat galopp men Prinsessan hade envist hållt sig kvar i trav och pinnat på så snabbt hennes korta ben bar

Inte ett enda litet galoppsprång bjöd hon på vilket Marika tror kan ha berott på att vägen dom galopperade på var lite  för hård för Prinsessan smak

När Linn och Prinsessan red med tisdagsgruppen för två veckor sedan och dom galopperade på den betydligt mjukare militärstigen  hade  Prinsessan galopperat på hur villigt som helst 

Linns missnöje med den uteblivna galoppen försvann dock snabbt i hennes glädje över att ha fått göra en "riktig" ridtur tillsammans med sina kompisar

För där är vi väl rätt lika både barn, vuxna och hästar

- vi mår bra av att få göra roliga saker tillsammans och den där lilla guldkanten på vardagen behöver inte vara så himla märkvärdig utan det räcker gott med trevligt sällskap vid kaffe och lite sällskap på ridturen för att vi ska somna med ett leende på läpparna

Som mamma

... gör man alltid fel

- Varför ligger den här i Pet Shops lådan ?

En mycke upprörd Linn höll upp en liten katt i plast

Ja, varför ?

Kanske för att den legat på golvet ?

Kanske för att jag tyckte att en passade i just den där lådan ?

Kanske för...

Det finns ju en hel drös förklaringar till hur en rosa katt kan hamna i lådan för alla PetShop´s

Mitt svar blev att den troligtvis hamnat i lådan när jag städade undan hennes grjejer och då kom nästa salva från min söta lilla 6åring

- Du måste lära dig att städa ordentligt, du kan inte bara slarva med mina saker

Dum som jag är så informerade jag den lilla damen om att om hon själv städade undan sina saker så skulle ju allt hamna på rätt plats på en gång

Nu borde jag ju ha lärt mig att inte argumentera alltför mycke med Linn

Jag hann knappt avsluta min mening förns Linn konstaterade

- Det är bättre att du lär dig göra rätt så behöver inte jag öva, jag har inte tid att städa men det har du....

Vad svarar man ?

Jag svarade inte så mycke utan försvann in i mina funderingar och började fantisera om vad jag ska göra när Linn blivit så stor att hon inte "tappar" leksaker överallt

Är det då jag äntligen får tid över till att sy alla dom där "projekten" som nu trängs i syskåpet ?

Är det då det bara kommer att ta ett par dagar att läsa ut en bok och inte som nu en-två månader ?

Är det då jag äntligen kommer att ha tid över att påta i trädgården ?

Är det då jag kommer att sitta som en zombie i soffan och undra hur det gick till när mina små telingar plötsligt blev vuxna ?

Det löser sig nog med tiden skulle jag tro,

det är noglika bra att man inte vet så mkt om framtiden...





Två envisa...

... små Prinsessor

Eftersom Linn varit upptagen med att fira sin 6årsdag hela helgen och inte hunnit med att rida Prinsesan bestämde vi att Linn skulle rida henne på veckans ridlektion

Igår var det ridbanan för Linns grupp och Prinsessan är väl inte sådär överförtjust i att gå runt på ridbanan men med sällskap av andra hästar brukar det dock vara rätt okey,

ja vid något tillfälle har det t.o.m sett ut som Prinsessan gillat det hela

Till en början gick det rätt bra

Prinsessan höll sig i ledet och tog rygg på kompisen Tore och såg ut att tycka att det hela var rätt okey

Men efter två tredjedelar av lektionen uppstod ett litet "kaos" när nybörjarna i gruppen inte riktigt fick igång sina hästar och det blev lite stiltje nere vid utgången

Och

-  ja stiltje, ridbana & utgång  är definitivt tre kombinationer som inte fungerar för Prinsessan så hon började sätta Linn på prov

Prinsessan visade med mycke stor tydlighet att hon inte tänkte lämna utgången med mindre än att hon fick återvända till stallet

Att hänga på polarna och trava var definitivt inte att tänka på för hennes del

Linn försökte få igång Prinsessan men det blev mest "de envisa viljornas kamp" utan någon vinnare

 så mamma fick rycka in och gå brevid och blänga på ponnyskrället

Att rätta in sig i ledet bakom sina hästpolare fanns dock inte i Prinsessan värd utan Linn fick nöja sig med att skritta runt ridbanan så vi kan väl konstatera att Linn iallafall tog hem en halv seger i de envisas kamp

Prinsessan slapp gå på led men hon slapp inte undan ridbanan utan det var vi som bestämde när det var dags att återvända till stallet

Det är lite synd att Prinsesan är så trilsk på ridbanan eftersom jag känner att Prinsessan och Linn verkligen skulle behöva mer tid tillsammans när det händer lite och inte bara lalla runt i skogen med mig som promenad sällskap

Nåja, i eftermiddag ska Linn och Prinsessan iallafall få göra det dom tycker är allra roligast

- rida ut i skogen tillsammans med andra ryttare/hästar

Linn ska rida med i tisdagsgruppen idag och det är uteritt på schemat något som Linn ser framemot med glädje





Linns första möte...

... med Prinsessan & Pirat

Och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att vi några år senare skulle vara fodervärdar till Prinsessan och att Linn skulle vara en av de första som började rida Pirat

Men här är vi nu...

... i går hade Linn "ponnykalas" hemma hos Malle och självklart valde hon att rida på Pirat

Pirat som precis som sin mamma är alldeles bedårande söt och dessutom lyckligtvis lika snäll och arbetsvillig som han är söt

Det är allt bra tur för min lilla prinsessa att hon har en så underbar moster som hon har

Linns "hästliv" vore så mycke fattigare utan Moster Malle

Hemma hos Malle finns de två hästkillar hon gillar allra mest

- Sillen & Pirat

Uppe i stallet i Syninge finns den hästtjej som har den största platsen i Linns hjärta

- Prinsessan

och alla tre har dom den gemensamma nämnaren

- Malle

Vad kan man som nybliven 6åring mer begära av livet ?

Vi har firat Linn...

... traditionsenligt på Hard Rock Cafe

Det är alltid lika spännande och roligt när personalen kommer in, tänder "fyrverkeriet" i glassen och dessutom sjunger för födelsedagsbarnet

Just det momentet är något Linn ser framemot nästan lika mycke som presenterna på födelsedagen

I år blev det även lite "pinsamt" förmodligen för att Linn numera är medveten om omgivningen på ett helt annat sätt och att stå i centrum för allas blickar kan vara både spännande, roligt men samtidigt just lite "pinsamt"

När den första pinsamheten lagt sig till rätta så var det nog ändå mest roligt och på vägen hem pratade Linn om när hon fyller sju år och ska gå på Hard Rock igen...