Det är dags för mig...

... att gå vidare

 

 

Nu under kvällen har jag haft tid att låta tankarna flyta iväg och analysera vårat förhållande

Det gör lite ont att upptäcka att det är dags för mig att bryta upp

Vi har ju levt tillsammans ett par år nu och varit med om en hel del tillsammans men nu ikväll stod det plötsligt klart för mig att vår relation liksom stannat upp

Du erbjuder mig inte längre några utmaningar utan det är snarare så att du hämmar mig än att du låter mig utvecklas

Det finns så mycke jag vill prova på men du står där som en stoppkloss och låter mig inte gå vidare

 

Jag känner att jag har utvecklats, öppnat upp nya dörrar, fått en helt annan nyfikenhet medans du är fast i dina låsta mönster utan förmåga att ta dig vidare

Kort sagt, jag kännar att jag har så mycke mer att ge men att du inte är den rätte att följa mig längs den vägen så även om det smärtar lite med tanke på hur länge du har funnits intill mig, hur mycke roligt vi haft tillsammans och framför allt hur mycke du lärt mig så måste jag ändå bryta upp och se mig om efter någon som kan stimulera mig och låta mig utvecklas

 

Men var inte ledsen, livet tar inte slut bara för att vi skiljs åt

Jag är säker på att det finns någon annan därute som kommer att uppskatta dig

Någon som kommer att bli överlycklig och se alla dina fördelar och glädjas åt allt du kan istället för att haka upp sig på allt du inte kan

 

Var inte ledsen, låt inte det här komma emellan oss och förmörka vår sista tid tillsammans

Låt oss få ett värdigt slut, fortsätt att vara min vän och stå vid min sida tills jag lyckats skrapa ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa mig en ny symaskin

 

 



Jag känner mig...

... som Alfons Åberg

 

 

Linn är hos Anna ett par dagar, jag har semester

Ja, tanken var väl att jag skulle ägna den här dagen åt lite städning och "komma ifatt" härhemma

Jag var uppe redan vid halv åtta - åtta snåret och...

 

 

 

... ja klockan har precis passerat två och jag har liksom fortfarande inte kommit igång, det vill sig inte riktigt idag utan hela tiden dyker det upp nya "ska bara"

 

Jag ska bara

 

* FB:a lite

*Chatta lite med Anna

*Äta frukost

*Fixa med fotona från helgen

*Ringa bilmecken/blomsterhandeln

*Maila ett recept

*Hämta upp lite lämplig städmusik

*Starta en tvätt

*Hänga lite tvätt

*FB:a lite till

* Ringa till Paul

*Chatta lite med en vän

*Hitta den där fördömda städenergin...

 

 

Någonstans långt därinne bland alla måsten och borden kan jag känna att det är helt okey att ha en "ska bara dag"

En dag då tiden liksom bara får gå och livet liksom stannar upp en stund, en dag då jag helt enkelt bara gör det jag har lust med för stunden

För en sak är helt säker

Dammråttorna, dom ouppackade kläderna, den otömda kattlådan, disken, Linns hästar som ockupperar vardagsrumsgolvet mm kommer att fortsätta befinna sig där dom för tillfället är ända tills jag hittat lite av den där berömde städenergin och sätter igång med plockandet

Förmodligen framåt midnatt eller någon gång under kvällen då alla andra "normala" människor bestämmer sig för att ta en date med John Blund



 

 

 

 

 

 





Ibland blir jag...

... så löjligt glad & stolt

 

Ja det är ju nästan lite småfånigt att en knappt meterhög liten ponny kan göra en alldeles varm i hjärtat och frambringa nästintill samma känslor som jag får när något av mina tre barn gjort mig sådär lite extra stolt som bara en mor kan bli

I dag hade Linn en kompis med sig till stallet

Frida som ridit en termin hos Marika fick rida Prinsessan och Linn lånade Bettan

 

Prinsessan var på ett strålande humör och dessutom riktigt riktigt pigg

Jag var lite beredd på att få vara med och styra upp vår lilla påhittiga o busiga ponny eftersom Frida inte riktigt fått till det där med att hålla koll på tyglarna, styra och skänkla men ack vad jag oroade mig i onödan

Prinsessan skötte sig alldeles ypperligt och var bara hur snäll och medgörlig som helst

Så fort Linn och Bettan började trava hängde hon på direkt utan några dryga "sticka ut i skogen tendenser" överhuvudtaget

 

 

Prinsessan uppförde sig som vilken snäll och väluppfostrad ponny som helst och jag som varit med om otaliga gånger då hon verkligen satt sig på tvären och gjort allt utan just det vi velat att hon ska göra och därmed givit mig gråa hår och drivit Linnsan till vansinne kunde inte annat än att bli alldeles varm och stolt

Så härligt att vår lilla envisa ponnyfröken bjöd Frida på en härlig ridtur som även innehöll en visserligen relativt kort men ändock en galopp

Nästa gång Prinsessan pms:ar ihop och drygar sig ska jag försöka minnas just den här ridturen och kanske kan det minnet döva den där känslan av förtvivlan och uppgivenhet som uppstår när allt inte funkar precis som man vill

 

Quickstart...

... på veckan

 

 

Måndagar är ju alltid måndagar, man är liksom alltid beredd på det värsta när man kliver in på jobbet just på måndagsmorgonen och den här måndagen var väl inget undantag direkt

- fyra sjukanmälningar

 

*Yippey*

 

Vi planerare fick det hett om öronen direkt och det var bara att quickstarta våra hjärnkontor och försöka sno ihop en ny planering efter bästa förmåga

Vi var väl ungefär lika trötta och ofokuserade alla tre till en början men när vi väl sparkat igång oss så gick det riktigt galant och när alla kopplar på leendet och samarbetar så brukar ju slutresultatet bli rätt okey

 

Rätt okey kändes det ochså att återvända efter fyra dagars sjukdom och mötas av

 

- Å vad kul att du är tillbaka, jag har saknat dig...

 

Detta från en som inte jobbar i min grupp och som jag egentligen inte har så mycke samröre med

Det kostar så otroligt lite att säga ett vänligt ord men det betyder enormt mycke för mottagaren

 

 



Åååå vad jag längtar...

... till helgen

 

 

Det är väl inget ovanligt i sig att så här på måndagseftermiddagen så sakteliga börja längta efter och se fram emot helgen men den här helgen känns lite extra mysig att se fram emot

Vi ska åka ner till Hällekis och hälsa på Pauls pappa och Suzanne och som en liten extra bonus så kommer även Pauls systrar med sina familjer och det allra allra bästa av allt

- alla mina tre trollungar kommer att vara på plats

Släkten i all ära men det är just den lilla detaljen som får mig att längta lite extra mycke,

de e så himla gött att få ha alla tre samlade tillsammans

 

 



Ännu ett...

... stolt mamma inlägg

 

 

För ungefär två månader sen knäckte Linn läskoden och det här med boktsäver, att läsa och skriva blev helt plötsligt riktigt roligt

Mer än en gång har jag fått frågan

 

- Mamma hur stavar man.....

 

och sen  fått bokstavera ord efter ord medans Linn skrivit små lappar eller vad det nu har varit men i går eftermiddag satt hon för sig själv en stund och kom sen och visade den här lappen

 

 

  

Den första meningen hon skrivit helt på egen hand och i ett sånt här läge har vi helt klart överseende med att Paul fick en lite ny stavning på sitt namn

Linn har full koll på hur man stavar till pappas namn men tycker att det går lite snabbare att använda å istället för au och ibland måste man ju få vara lite bekväm



Stickning, höga krav på mig själv...

... och en liten tjuvtitt

 

 

Jag har fått förtroendet att sticka till UB av det underbara garnet som kommer från hennes vackra alpackaprinsar

Ett uppdrag som känns både inspirerande, spännande och har jag under de senaste dagarna upptäckt samtidigt döläskigt

Dom senaste dagarna har jag haft div mönster i huvudet, provstickat x antal ggr bara för att upptäcka att det som kändes som en bra ide i huvudet och på pappret såg helt ok ut inte alls blev något bra i realiteten = bara att repa upp och börja om

Jag kunde liksom inte sätta fingret på vad som kändes fel men de mönster jag stickade gjorde inte garnet rättvisa på något sätt

Detta i kombination med att jag drabbas av en oerhörd prestationsångest när jag ska sticka något på beställning gjorde att jag kände att jag körde fast lite

Men så plötsligt i natt när jag hade lite svårt att sova kom jag att tänka på att jag för några år sedan stickade en mössa i något som kallades "fuskflätor" och helt plötsligt fick jag en helt ny bild av vad jag ville göra

Jag hade varit så inkörd på att sticka slätstickning och göra mönster i två färger att jag totalt glömde bort att det finns så mycka annan fantastisk mönsterstickning

Plötsligt fick jag en klar bild över hur jag ville sticka mössan och pulsvärmarna och under dagen idag har det blivit riktig fart på stickorna och jag känner mig väldigt nöjd så här långt

 

 

 

 

"Fuskflätorna" gör verkligen garnet rättvisa,det syns inte så bra på bilden härovanför men på nå´t vis lyfter mönstret fram lystern i garnet på ett sätt som jag inte lyckades få fram under mina provstickningar och mönstret är härligt töjbart

Nu är det bara att sätta fart på stickorna och samtidigt hålla tummarna för att slutresultatet blir precis så fint som jag föreställer mig att det ska bli plus det viktigaste av allt

- att UB blir nöjd och känner att jag gjort garnet rättvisa

För det är här någonstans den där förbenade prestationsångesten  eller snarare jantelagen kliver in och sätter sig som ett tungt ok äver axlarna

Dö fånigt när man tänker efter men på nå´t vis är det en enorm skillnad på att sticka något och ge bort sådär förbehållslöst jämfört med att sticka något på beställning

Men vad sjuttsingen, jag vet ju att jag kan, att jag är duktig så vad sjutton kan gå snett egentligen ?

Jag får väl helt enkelt helgardera mig dvs låta bli att fästa trådarna tills UB har provat det hela och givit sitt godkännande, skulle det inte passa så är det ju bara att repa upp och "gör om gör rätt"

Så hiskeligt svårt är det ju inte när allt kommer omkring